Roger jobbar natt så det är bussvecka igen. Men jag gillar det. Stunden jag får med grabben på morgonen är ovärdelig.

Vi håller handen nästan hela vägen till busstationen och har de mest underbara diskussioner. Han funderar mycket, min grabb. Han är så otroligt smart, insiktsfull och lillgammal. Det är... ja, underbart, som sagt.

Idag gick solen upp precis när vi kom till busstationen, himlen var klarblå och det var inte så kallt. Grabben var glad, jag var glad och vi behövde inte stressa det minsta.

Sen fick jag mig dessutom en promenad på 4,5 km i underbart vinterväder.
Kan en morgon börja bättre?