Jag ska till AF imorgon!
Det ska undersökas hur jag ska kunna komma ut på arbetsmarknaden.

Det känns både riktigt roligt och riktigt jobbigt.

Såklart vill jag ha ett jobb. Tjäna mina egna pengar och liksom bidra med något.
Men samtidigt känns det skitläskigt.

Jag har aldrig haft ett jobb. Jag har varit sjukskriven sen jag gick ut skolan.
Det känns rent ut sagt förjävligt, jag skäms faktiskt, men å andra sidan har det ju funnits en anledning och det är ingenting jag kan ändra på nu ändå.

En bra dag känns det som att det är väl inga problem! Jag klarar av ett jobb. Jag mår ju bättre nu. Nemas problemas!

En dålig dag vill jag bara gömma mig i skogen nånstans.
Jobb? Jag? Hur fan skulle det gå till?

Men de bra dagarna är betydligt fler än de dåliga och jag längtar verkligen tills dess då jag får en riktig lön, tills jag kan bidra, tills jag kan vara som alla andra.

Och snart blir det verklighet, hoppas jag!