Grabben har alltid varit rätt dålig på att äta. Särskilt pasta, potatis och ris och sådana grejer. Grönsaker och kött i alla dess former har han alltid älskat. Han kanske brås på syrran, som hellre åt sill än pannkaka när hon var liten.

Idag vägrade han äta. Igen. Han skulle inte ha mat.

Jag orkar inte diskutera sånt där, och det vet han.
Äter man inte får man vara hungrig, han väljer själv.

DUMMA SKITMAMMA, sa han högt och stormade ut i vardagsrummet.

Ganska precis två sekunder senare kom han tillbaka med en leende på läpparna och ropade "nu ska jag äta!".

Vad fan? Bytte han personlighet där inne eller vad?