Jag har världens finaste och bästa syster. Jag är inte partisk eller nåt, det är fakta. Hon är bäst! Tror det stod nåt om det i senaste Illustrerad Vetenskap faktiskt.

Idag är hon ledsen. Och när syster är ledsen får jag ont i hjärtat. Ibland känns det mer som att hon är mitt älskade lilla gullebarn som jag måste/vill ta hand om.

Jag vill bädda ner henne i min soffa med mitt tjockaste, gosigaste täcke och mata henne med glass och godis och trösta henne och säga att allt kommer bli bra. Förklara att det gör ont nu, men att det går över och att i slutändan gör det henne till en bättre människa. Säga att hon lär sig, att hon växer och att det finns bättre. Berätta att hon faktiskt är världens finaste och bästa. Att hon är mitt älskade lilla gullebarn!