Jag var beredd på ett jobbigt möte på AF igår. Jag ville inte alls träffa AF-snubben och gick och blev irriterad redan i förväg. Tur att mamma var med för att ställa lite frågor om en eventuell lönebidragsanställning, hon lyckades hålla mig på bra humör ändå.

Mötet gick inte direkt som jag hade tänkt.

Mamma hann presentera sig och ställa någon fråga eller två innan AF-snubben säger att han har goda nyheter.
Ett ställe som jag varit intresserad av tidigare men inte kunnat börja på hade en... opening. En kvinna hade blivit sjukskriven och nu sökte de en vikarie, och min AF-snubbe hade aktualiserat mig för det ögonaböj.
AF-snubben var nästan lite chockad själv. De har inte anställt någon på flera, flera, flera år sa han.
Han ringde upp en kvinna där, som sa att jag fick komma på studiebesök direkt.

Så istället för ett störigt möte fick jag och mamma gå på studiebesök.
Och herrejisses, vilket ställe! Snälla, trevliga människor och ett helt underbart intressant arbete!
Mamma är övertygad om att det kommer att passa mig perfekt. Jag är rätt benägen att hålla med.

Snart börjar jag arbetsträna, och går allt bra har jag ett JOBB sen! Ett vikariat på minst två år, med stor möjlighet till förlängning. Kan ni fatta?!

Jag är försiktigt optimistisk, och förstås lite orolig och nojig. Men mest av allt så otroligt glad och lättad!