Igår var det dags för Jökelnloppet. En rolig tradition de har på dagis, men i år var första gången som sonen har kunnat vara med. Han har verkligen sett fram emot det!



När vi kom och hämtade honom på eftermiddagen fick vi höra hur mycket han hade kämpat och hur duktig han varit.

Han har ju inte åkt skidor sen förra året nångång, så det hade ju inte gått helt bra, men han hade vägrat att ge upp. Jag blir så glad och stolt över att han är envis och inte ger upp.

Och han är stolt han med! Han fick ju diplom och en medalj!
En medalj i choklad som skulle visas speciellt för mommo och sen fotas också innan den kunde ätas upp.