Så vi såg Mamma Mia! igår.

Den första kvarten tänkte jag mest "vad är det här för skit?" och hade allvarliga funderingar på att utrota kvinnosläktet. Fnittriga, hysteriska, fåniga tjejer är nog en av mina största pet peeves.

Men den tog sig, bortser man från några överagerande skådisar så är den riktigt bra, och bara musiken är ju faktiskt  anledning nog att se filmen.

Idag känner jag en nästan oemotståndlig lust att lyssna på en massa ABBA. Särskilt som det vankas storstädning och förrådsröjning...