Grabben vaknade vid midnatt och grät. Jag väntade på att han skulle komma traskandes som han alltid gör, men icke. Eftersom jag hade brutalt ont och ändå låg vaken så gick jag dit istället.

En mardröm som spökade, såklart. Jag frågade om jag skulle ligga hos honom en stund, och fick en snyftning till svar.

Han somnade om direkt när jag lagt mig.
Grabbens säng är inte lång, så jag fick ju ligga som en makaron ungefär, men jag fick faktiskt mindre ont av att ligga där så jag lyckades också slumra till emellanåt.

Strax innan fem vaknade grabben till, men öppnade inte ens ögonen, och sa:

- Jag älskar dig mamma.
- Jag älskar dig också.
- Natti.
- Natti.
- Förlåt att jag bråkade idag.
- Ingen fara älskling.
- Zzz...

(Vi hade en liten diskussion innan han gick och lade sig.)

Min älskade lilla gullunge!