Idag blir det inte mycket gjort.
Jag har lämnat grabben på dagis och så hämtat mina glasögon från optikern och nu är jag kaputt. Visserligen var jag kaputt redan innan det, men än mer nu då.

Jag tror att jag har ont i varenda led som finns i kroppen. Idag är det olidligt. Egentligen hade jag inte velat ta smärtstillande eftersom jag levt på Panodil och Burana i någon vecka nu, men jag pallar inte utan.

På torsdag ska jag till någon läkare. Igen. Återigen ska jag ta med min milslånga lista på alla problem jag har.
Kan han inte hjälpa mig så ger jag fan upp. Jag orkar inte kämpa mer.

Jag inbillar mig inte. Jag har inte ont för att jag har sprungit eller för att jag skulle vara förkyld. Jag har ont precis hela jävla tiden. Ibland mindre, ibland mer, men jag är aldrig helt smärtfri.

Jag kan knappt diska längre, för händerna gör så ont att jag tappar allt, och ryggen gör så ont att jag måste lägga mig ner på golvet efteråt.
Jag kan inte sova. När jag vaknar på morgnarna är jag mer död än när jag gick och la mig, och jag kan knappt äta frukost för att jag har så ont i käkarna efter att ha legat och spänt mig hela natten. Jag kan inte stå för länge. Jag kan inte sitta för länge. Jag kan inte gå för länge. Jag kan fan inte nåt!

Jag är så LESS. Jag orkar inte. Men vad fan ska man göra?!


Äh. Förlåt. Jag behövde bara gnälla av mig lite.
Nu går jag och tar lite piller och går och lägger mig. Väck mig lagom till läkartiden på torsdag, tack!