Det var väl inte direkt ett nyårslöfte, men jag har bestämt mig för att ta tag i det här med att skaffa mig en hobby i år. (Eller hur många det nu blir, jag kanske hittar massor med roliga grejer att syssla med!)

Jag älskar att teckna, men jag är alltid så självkritisk att det förstör allt och det fick mig att lägga ner det hela.
Det jag gör är aldrig bra nog. Jag ska alltid hålla på och jämföra mig själv med andra och alltid finns det ju någon som är bättre.

Men finns det folk som är bättre måste det ju finnas folk som är sämre också. Varför jämför man aldrig så?

Jag provade i alla fall att teckna lite för någon dag sen. Sonen som bebis fick agera modell.



Perfektionisten och självkritikern i mig gnäller om att den inte är proportionell, att skuggorna är helt bananas och så vidare och så vidare. Det finns alltid något att klaga på, så är det ju.

Men en liten del av mig tycker faktiskt att det inte är så pjåkigt tecknat av någon som knappt tecknat något överhuvudtaget på nästan tio år.