Ingen kan påstå att jag har många vänner.
Men skulle nu någon mot all förmodan göra det ändå, skulle jag säga att det gör faktiskt inget.

Jag har några få apabra vänner istället. Kvalitet, inte kvantitet serrni.

Men så slog det mig att jag inte är så apabra. Jag menar, här går jag omkring och har världens bästa vänner - och så hör jag knappt av mig. Vad är det för sätt? Va va va?!

Att hoppas på roliga dejter, middagar, fester, stunder när man bara sitter och trycker hemma är ju rätt... korkat. Hur skulle det kunna funka? Om man nu inte råkar ha tankeläsande vänner, men det tror jag inte att jag har.

Att ha vänner á la Vänner är inte lätt när man själv är en tråkmåns som hindrar det från att hända liksom.

Anywhooo. Det är dumt. Att inte vara vän till sina vänner alltså. Förlåt.
Jag ska bättra mig. Jag ska ta mig mer tid och ork till mina vänner. Så det så.

Vi kan väl börja med ett försenat födelsedagsfika? Om ni nu inte glömt bort mig vid det här laget?
Säg... nästa helg kanske? Låter det bra?

Jag har en liten önskelista också, som sig bör till födelsedagar, även om det är i efterskott.
Jag önskar mig mer dejter, promenader, roliga kompismiddagar och fester, samtal och massvis med sjuk humor!