Att leva utan kök börjar gå oss alla tre på nerverna litegrann.
Bara just sådär lite, pytte pytte pyttelite.

Mikromat är djävulens påfund.
När folk är snälla och bjuder på mat känns det som att man är i himlen.
Man bara: SALLAD! RIKTIG MAT! SMAKERRR!

Men igår slog jag på stort och kokade mig lite te i alla fall.
Det händer inte direkt ofta, det är ju knappt vi hittar vattenkokaren...

Plockade fram finporslinetpappersmuggarna gjorde jag också.