Jag och sonen hade ett megabråk igår. Alltså MEGAbråk.
Röster höjdes (so shoot me) och barnatårar flödade.

Jag försökte nämligen påpeka för barnet att han kan själv, och att jag varken vill eller kan hjälpa honom med allt hela tiden. Han sa emot och kom med miljoooner ursäkter och jag tröttnade.

Och så är jag trött på att hjälpa honom med kläder, toalettbesök, fika osv osv när jag vet att han KAN!

Är det nåt han verkligen inte kan så hjälper jag till såklart (men vill ändå att han försöker själv).
Men när det handlar om att han är slö och inte orkar så tappar jag tålamodet.



Och jag har vaknat 4.30 två dagar i rad. Behöver jag säga att jag är trött? Va? VA?