Sonen hade tappat en ögonfrans, och den låg där på hans kind.
Jag tog den med pekfingret och höll fram den, och förklarade att om man blåser bort den får man önska sig något.

Det glittrade till i hans ögon och så log han.
Och blåste.

Sen satt han tyst en stund.

Önskade du dig något, undrade jag.
Han tittade på mig en stund innan han svarade.
Jag har redan gjort det, sa han.

Vad önskade du dig då, frågade jag.
Sonen lutade sig fram och vilade sin panna emot min.

- Att vi ska vara vänner för alltid.