- Mamma, kom ihåg att vara glad och smart och att tänka på annat när jag är död.

Grabben har pratat mycket om döden den senaste tiden.
Nu sitter vi i bilen på väg hem och pratar om nåt helt annat när han plötsligt tittar på mig och säger det här.
Helt lugnt, som att det vore den mest naturliga sak i världen (vilken det i och för sig är) och med allvar i blicken.

Den första tanken som dyker upp i mitt huvud är att det låter som att han vet något. Som att han har koll på läget, han vet att nåt ska hända och vill förbereda mig.

Min andra tanke är att min första tanke är helt befängd.

Sen far ungefär tusen andra tankar igenom mitt huvud under bara någon sekund, men jag slår dem snabbt ifrån mig. Sånt är ingen mening att fundera på.

- Du ska väl inte dö heller, säger jag och lägger min hand på hans lår och klämmer till lite så att det kittlas.

Han skrattar. Det där underbara skrattet som man riktigt känner ända in i hjärtat hur äkta det är.

- Nej, jag är ju inte ens 99 än!