Så sjukt. Så ofattbart. Så hemskt.
Jag kan inte fatta det. Har det verkligen hänt?

Jag träffade henne knappt, och ändå liksom fastnade hon hos mig.
Jag vet precis varför, men det är inget jag behöver ta här.

Sov gott, lilla gumman.


Kära, älskade, fina syster.
Jag är så ledsen för din skull.
Det gör så ont att du har så ont. Jag önskar att jag kunde fixa allt. Ordna så att det inte hänt.
Jag vill kunna hålla om dig och pussa på dig och säga att det bara var en mardröm.

Jag vet att jag kanske inte är den första du vänder dig till när du behöver tröst och stöd.
Men jag finns här. Det vet du. Dygnet runt.
Jag kan omöjligt förstå hur det känns, men jag lyssnar mer än gärna om du vill berätta det för mig.