I samma sekund som klockan ringde imorse så hörde jag hur grabben hostade halvt ihjäl sig, och så lät det som att han kräktes ner hela sängen ungefär. Jag blev så pigg att jag inte behövde snooza en endaste gång!

Men när jag tittade till honom låg han och sov så stilla och sött. I en alldeles ren säng.

Så jag gick och duschade, borstade tänderna, blev människa. Såna saker.
Fast jag borde ha gått och lagt mig igen istället. Den här dagen har inte varit snäll.

För några dagar sedan var jag nämligen dum nog att påpeka att jag knappt har haft ont sen jag började jobba.
Så igår och idag har jag givetvis fått sitta och jobba tillsammans med ryggsmärtan från helvetet. En mycket otrevlig och jobbig typ, måste jag säga.

Under kvällen, från ingenstans, så högg det till i nacken och så blev den alldeles stel,
öm och varm. Låter väl bra va?
Roger provade att massera lite försiktigt... och så blev jag yr och illamående också.

Att ha en skruttig, plågad kropp som inte klarar av massage är en väldigt dum kombination, bara så ni vet.

Men trots allt så sitter jag uppe än, och skriver meningslöst dravel.
Varför, kanske någon undrar nu.  Och fastän jag vet så kan jag inte låta bli att undra jag också.

Men jo, jag är inte bara hälsan själv - jag är visst världens snällaste människa också.
Här har jag suttit och letat, hittat och beställt en födelsedagspresent!

Dyr var den också. Och bäst. Förstås.

Och nu kan jag gå och lägga mig.