En del bra saker hände 2011, men i överlag var det inget bra år.
Jag har nog aldrig varit så ledsen och orolig som jag varit under 2011.

Men hemska stunder finns till för att påminna en om att uppskatta alla som är bra.

Och 2011 har faktiskt lärt mig ett par saker.

Som...
Att jag inte ska ta något eller någon för given.
Att en stålmormor inte är odödlig, även om jag gärna vill att hon ska vara det.
Att jag därför måste bli bättre på att visa min uppskattning och kärlek, inte bara till
min älskade stålmormor utan till alla jag tycker om.
Att jag klarar mycket mer än vad jag någonsin trott.
Att leva i nuet.
Och att allt, faktiskt, är möjligt.

Jag hoppas att 2012 blir ett underbart år.
(Än så länge har det varit skitbra!)