När allt går fel och man suckar (vrålar) för femtioelfte gången, och sexåringen tittar på en med medlidande i blicken och säger:

- Det är inte din dag idag va...?

På onsdag blir jag 10 592 dagar gammal! Det ni!

Jag har fått några frågor om vad jag önskar mig, och det är väl förstås lite i senaste laget att lägga ut en önskelista nu... Men bättre sent än aldrig!

- Helst vill jag ha presentkort på IKEA. Hinner ni inte ordna så kan jag ta emot stora sedelbuntar också, no need to worry!
- Presentkort på Lenas Presentbod och Kvadrat hade också varit fint.
- Sedelbuntar låter inte så dumt ändå.
- Emaljerade kastruller! Jag har varit kär i flera år och nu har jag äntligen hittat helt underbara kastruller från Riess. GEEEE MIIIIG!
- En String-hylla har jag också alltid velat ha. Älskar den blå... Och den rosa. Den vita också faktiskt. Och den svarta... Hmm...
- En vattenkokare hade jag behövt.
- Och en mikro!
- Och en dammsugare hade varit bra.
- Alltså, sedelbuntar hade faktiskt varit helt okej. Lovar!
- En sådan här! I WANTS IT. I NEEDS IT! My preciousssss!
- Ungefär en triljon andra saker som kan vara bra att ha.

Och te! Man kan aldrig få för mycket te.

Sådär, ni har till på onsdag på er att shoppa lite. Klara, färdiga, gåååå!

Jag måste bara visa ett decilitermått som jag köpte för några dagar sedan.
Visst är det ungefär hur fint och gulligt som helst?

En del bra saker hände 2011, men i överlag var det inget bra år.
Jag har nog aldrig varit så ledsen och orolig som jag varit under 2011.

Men hemska stunder finns till för att påminna en om att uppskatta alla som är bra.

Och 2011 har faktiskt lärt mig ett par saker.

Som...
Att jag inte ska ta något eller någon för given.
Att en stålmormor inte är odödlig, även om jag gärna vill att hon ska vara det.
Att jag därför måste bli bättre på att visa min uppskattning och kärlek, inte bara till
min älskade stålmormor utan till alla jag tycker om.
Att jag klarar mycket mer än vad jag någonsin trott.
Att leva i nuet.
Och att allt, faktiskt, är möjligt.

Jag hoppas att 2012 blir ett underbart år.
(Än så länge har det varit skitbra!)

Tiden går fort, och helt plötsligt har jag en sexåring, som dessutom har tappat sin första tand, och så har det visst varit jul också.

Snart är det nyår och så fyller jag visst år sen också. Det händer en himla massa när man är ledig!

Världens sötaste lilla tomte hälsar till släkten... Bättre sent än aldrig!

(Fast inte så länge till, visserligen.)

Grabben ser fram emot julen, och sjunger alla möjliga julsånger.
Senaste favoriten:

- TÄND ETT LJUS OCH LÅT DET BAJSA!

- Får man säga fuck you?
- Nej, det får man inte.
- Vad betyder det då?
- Öh... Jadu... Det är väl ungefär samma som att be någon dra åt helvete.
- Kan du k-ordet då?
- Vad är det för ord?
- Jag minns inte... men det ska rimma på mulla.

Man kan ju inte säga att de inte får lära sig nåt i skolan iallafall...

Kom att tänka på hur mycket mitt liv har förändrats sen den här tiden förra året.

Tänk om jag hade kunnat ana då var jag skulle vara idag... Jag hade nog inte trott på det själv.

Allt händer av en anledning.
Och vet ni? Det finns en mening med allt som inte händer också.

Grabben letar efter en leksak och tittar under soffan och utbrister:

- Åh nej, vad mycket jobb det är under soffan!

Idag har vi varit och tittat på världens finaste luciatåg.
Grabben min var pepparkakstomte!

Världens finaste pepparkakstomte.

Idag ska vi på "avskedsfika" hos mamsingen.
Hon åker till Indien nästa vecka och ska vara borta i tre veckor!

Julen kommer att kännas konstig utan lilla mamma/mommo.

Jag hamnade på min gamla blogg igår, oklart varför.
Men vad kul det var att läsa om allt min lilla gosse har sagt och gjort!
Mindre kul att man redan glömt så mycket...

Det är mycket roligare nu när han är större och vi kan umgås på ett helt annat sätt, men nog saknar jag den gamla goda tiden också. Mer än vad jag trodde faktiskt.

Helgen har varit helt underbar. Vi har lagat mat tillsammans, läst sagor, hjälpts åt med städningen litegrann och så bara suttit i soffan och haft det mysigt med kramar, pussar, popcorn och film.

Och så har jag lärt honom "give me high, give me low - too slow!".
Skitkul, tyckte både jag och femåringen, hehe.

Humorn är på topp såhär klockan 1 på natten.

Varför sover jag inte?

...är ungefär lika med noll.
Ibland är det så himla trist att vara vuxen!

Som barn var man så glad och förväntansfull, och nu känns det mer som
"vemskalagamatenochvarskavivaraochhurskajaghinnaköpaallajulklapparAARRRGGGHH".
Typ så.

Men när man har en femåring som går och tränar inför luciatåget och som går omkring och sjunger "BJÄLLERKLANT, BJÄLLERKLANT"... Då sprider sig faktiskt lite julkänsla i kroppen ändå.

Seriöst. Kan inte någon komma och kidnappa Fabian Bengtsson igen?

Fast jag förstår varför de lämnade tillbaka honom.
Jisses.

Jo, jag lever! Faktiskt. Det är bara bloggen som är död.

Jag är inte riktigt frisk än, och jag är oerhört trött och sliten mest hela tiden.
Men det tar sig, och bortsett från lunginflammationen verkar det hända lite bra grejer.
Känns fint!

Nu ska jag hosta lite till, kolla klart DH från igår och sen försöka sova.
Jag kan visserligen knappt sova längre, men att hosta är jag skitbra på!

Ha en bra kväll!

Hade jag inte mått så himla dåligt så hade jag nästan tyckt att det är lite småroligt att man faktiskt kan bli genomsvettig och yr av att hosta lite, och att man kan tappa andan av att nysa. Sådär att man måste ta några riktigt djupa andetag efteråt, för att det känns som att lungorna verkligen är helt tomma.
Inte direkt världens bästa känsla, om någon undrar.

En vacker dag kommer jag garanterat att skratta åt det. Om inte annat bara för att då kan jag skratta utan att få ont nånstans eller tappa andan. Men nu - not so much.

Inledde helgen med att nästan svimma det första jag gjorde när jag klev upp ur sängen på lördagsmorgonen.
Ungefär där borde jag ha kunnat räkna ut att det skulle bli en dålig helg.

Smärtan kom smygandes under lördagseftermiddagen och idag har jag spenderat 70 minuter i väntrummet på akuten. Inte det jag hade tänkt göra idag, nej.

Inget tomtesmyg, inget bakande och inget julpyntande för min del.
Jag fick lunginflammation istället.

Fan.

Eftersom jag sovit så himla bra den här veckan så tyckte jag att det var en bra idé att kliva upp en halvtimme tidigare än vanligt... Ibland känner man sig ju så otroligt smart, men det ska bli skönt att kunna sluta tidigare.

Nåja, jag är inte mer trött än vanligt ändå. Jag är faktiskt mindre trött än vanligt. Se på fan!
Fast jag tror inte att jag kan bli pigg längre.

Men jag är lite imponerad över att jag klev upp en halvtimme tidigare men ändå lyckades komma en hel timme tidigare till jobbet. Proffsigt ju!

På söndag är det visst första advent. Det är så lite snö ute att man ser gräset fortfarande.
Vad är det här? Det känns jättekonstigt. Som att folk har börjat julpynta i oktober.



För det gör de ju. Julpyntar nu alltså.
Själv vägrar jag jul innan första advent. (Jag köper visserligen julklappar tidigt, men det är bara för att inte bli ruinerad i december. Ganska smart, om jag får säga det själv.)



Men ingen julmust, inga lussekatter och inget julpynt. Inget fusk!
Jag har börjat klura på var i förrådet lådan med julsaker kan vara, men det är också allt.

Men nog längtar jag till söndag!
Det blir julpynt, tomtesmyg med sonen och hans kompis,
och förhoppningsvis lite pepparkaksbakning också! Yay!