Kan vi säga att det får vara nog med elände nu?
Kan vi komma överens om att alla ska få vara friska, glada och... tja, vid liv?

Snälla, snälla, snälla, snälla, SNÄLLA mommo - se till att bli bra nu. Du MÅSTE.
Jag vet att du är pensionär och så, men det är liksom ditt jobb att alltid finnas där.

Det är den 11 november, och det är ingen snö ute. I LOVE IT!
(Och förlåt om det snöar imorgon... Mea culpa.)

Men nog saknar jag sommaren...
Värme, sol, blommor, liv!

(Åtminstone om man spenderar sommaren någon annanstans än här.)






Från älskade Båtskärsnäs, som vanligt

Jag har inget särskilt att skriva om egentligen, men jag måste ju passa på för rubriken.

Äntligen är det helg!

Idag har vi haft fredagsmys med Idol, popcorn och chokladbollar.
Imorgon blir det loppis, barnkalas på leklandet och sen filmkväll i ensamhet eftersom
Råger ska ut och dricka öl.
På söndag blir det förhoppningsvis att sova... Något annat vägrar jag att planera in.

Men nästa helg ska jag få gå ut! Då ska nämligen bästaste Evelina firas. Wohoo!

Jag fick ett sår i tummen för några dagar sen, och det ville inte riktigt sluta blöda.
Grabben blev orolig direkt och med tårar i ögonen sa han:
"Ska du dö nu...? Jag vill inte att du ska dö."

Min fina söta pojke.
Jag är så ledsen för att det har blivit såhär, för att du måste känna dig orolig och osäker,
men som jag sa tidigare: Allting löser sig och allt kommer att bli bra till slut. Jag lovar.

Den sämsta helgen ever är äntligen äntligen äntligen snart slut.

Det är tur att jag har min lilla pojke. Vad skulle jag ta mig till utan honom?

- Jag älskar dig mamma.
- Jag älskar dig också.
- Jag ska aldrig glömma det. Jag lovar.

Alltid när det känns som att internet har tagit slut så brukar jag stumbla lite. Då brukar man hitta en himla massa roligt!

Som det här! Awesome.

Jag följer väldigt många bloggar som skrivs av illustratörer och fotografer. Det är ju sånt jag vill syssla med.

Fast jag är ju som jag är, så jag jämför mig med alla och tänker att jag kan aldrig bli sådär duktig och så gör jag ingenting istället.

Vad fan? Här sitter man och säger åt grabben att ingen kan allt från början och att man måste lära sig, och så sitter man själv och bara ger upp. FYYY.

Så när jag hittade ett skissblock i A3 för 49 kronor(!!) i den nyöppnade bokhandeln slog jag till, och så köpte jag nya kolkritor på Classe. Nu jävlar, tänkte jag... och lät allting ligga i lite över en vecka.

Men igår fick jag en idé och knåpade ihop en bild!

Först tänkte jag att jag faktiskt var nöjd. Sen började jag hitta småfel. Och då blev jag irriterad på mig själv och så bestämde jag mig för att jag ÄR nöjd. Den är inte perfekt, men det är okej att vara nöjd ändå. Så det så.

Presenten jag beställde hann fram i tid, och nu hoppas jag på tårta!

Eller någon god liten kaka.

...

Eller en kopp te åtminstone.

Jag är med och tävlar om en illustration hos komigenSofie!
De är ju hur fina som helst (och så har hon ju världens snyggaste namn också)!

Inte för att jag är så duktig på att lägga upp bilder på bloggen annars heller, men nu är det nästan helt tomt här på bloggen. Man ba BORING!

Det beror nämligen på att min dator har bestämt sig för att inte ta emot bilder från min kamera längre. Min dator har blivit både seg, senil och grinig på äldre dagar.

Jag har hotat med att den kommer att bli dumpad för en yngre modell om den inte skärper sig snart, men den vägrar bättra sig... Så jag ska alltså köpa en ny dator.

Var hittar jag en superbra dator för superlite pengar?

- Pappa... Jag vill inte börja ettan.
- Varför inte det?
- Då måste man sätta på vantarna själv.

Det är nästan konstigt hur mycket man kan älska någon.
Hur man kan känna att det faktiskt inte får plats i hjärtat.

Fastän det gått nästan sex år så kan jag ibland inte riktigt förstå att det är på riktigt.
Att han är här. Att han är min.

- Vet du?
- Nä?
- Du är finast i världen.
- Men åh, det visste jag ju! Det säger du ju varje dag.

... och jag inleder månaden med att vabba.

Grabbens hosta har blivit värre igen.
Jag får passa på att ta hand om både honom och min strejkande nacke...

Så idag blir det att ligga och kurera.
Jag misstänker att nacken protesterar om jag ens försöker mig på något annat ändå.

Förhoppningsvis går hans hosta över snart. Jag vet att hosta kan hålla i sig länge länge lääänge, men någon måtta får det väl vara.

Men ja, kul start på november! Inte. Hoppas ni andra fixar till det lite bättre.

I samma sekund som klockan ringde imorse så hörde jag hur grabben hostade halvt ihjäl sig, och så lät det som att han kräktes ner hela sängen ungefär. Jag blev så pigg att jag inte behövde snooza en endaste gång!

Men när jag tittade till honom låg han och sov så stilla och sött. I en alldeles ren säng.

Så jag gick och duschade, borstade tänderna, blev människa. Såna saker.
Fast jag borde ha gått och lagt mig igen istället. Den här dagen har inte varit snäll.

För några dagar sedan var jag nämligen dum nog att påpeka att jag knappt har haft ont sen jag började jobba.
Så igår och idag har jag givetvis fått sitta och jobba tillsammans med ryggsmärtan från helvetet. En mycket otrevlig och jobbig typ, måste jag säga.

Under kvällen, från ingenstans, så högg det till i nacken och så blev den alldeles stel,
öm och varm. Låter väl bra va?
Roger provade att massera lite försiktigt... och så blev jag yr och illamående också.

Att ha en skruttig, plågad kropp som inte klarar av massage är en väldigt dum kombination, bara så ni vet.

Men trots allt så sitter jag uppe än, och skriver meningslöst dravel.
Varför, kanske någon undrar nu.  Och fastän jag vet så kan jag inte låta bli att undra jag också.

Men jo, jag är inte bara hälsan själv - jag är visst världens snällaste människa också.
Här har jag suttit och letat, hittat och beställt en födelsedagspresent!

Dyr var den också. Och bäst. Förstås.

Och nu kan jag gå och lägga mig.

När datorn inte är på så kommer jag på massor med saker som jag vill skriva om.
Sen när den väl är igång så är alla idéer som bortblåsta. Typiskt.

Jag funderade på om det kanske fanns något sätt att lura hjärnan på, men till slut kom jag på att det enklaste är nog att köpa ett litet anteckningsblock eller något. Nu gäller det bara att komma ihåg att köpa ett också...

Då skulle jag ju kunna skriva upp saker som är bra att komma ihåg annars också, inte bara till bloggen.
Som "kom ihåg att inte sitta uppe till 00:30 utan lägg dig i tid för bövelen!" till exempel.

När jag skulle väcka pojken låg han ihopkrupen som en liten boll på min kudde.
Täcket hade han sparkat av sig, och det såg så kallt ut att jag bäddade ner honom igen innan jag försiktigt smekte honom över ryggen och väckte honom.

- God morgon, älskling. Det är dags att vakna nu.

Han vände ansiktet ner i kudden och mumlade ett nej till svar.

- Jag vet att du är trött, men snart är det helg och då får du sova så länge du vill.

Han satte sig upp och gnuggade sig i ögonen.

- Nix.
- Nå?
- Jag har ett möte i Stockholm på lördag. Halv ett på morgonen ska jag vara där.
- Oj, det var tidigt. Vad är det för möte?
- Det är nån stor loppis som jag ska gå på. Du får följa med om du vill.
- Ja, det låter spännande. Ska jag bära dig till soffan?

Jag älskar morgnarna med min pojke!
Och jag älskar att han är så go och glad fastän han är dundertrött.

När jag går ut till sophuset brukar sonen stå vid fönstret och vinka, och hålla lite koll på mig.

Så jag inte försvinner eller nåt.
Den senaste tiden har han varit väldigt mammig, och har velat ha mig i närheten mest hela tiden.

(Och jag vet att mammor som har barn som är mammiga på riktigt skulle asgarva tills tårarna sprutar åt att jag tycker att min pojke är mammig, men jag är verkligen inte van.)

Sist jag skulle ut med soporna sa jag till som vanligt, och grabben var precis på väg att dra upp persiennerna i fönstret ovanför soffan när han plötsligt satte sig ner igen med en duns.

- Äh, det behövs inte. Jag kommer ändå inte att sakna dig.






(Halleluja!)