Om än knappt.

Det är rätt trevligt ändå att det blir ramaskri så fort jag inte bloggat på någon dag eller fyra.
Inte för att någon ber snällt (pik utdelad till min kära mor och min moster), men jag ska försöka knåpa ihop något.

I lördags var vi på två kalas! Malte har fyllt 1 och Lotta fyllde... 21. Det var vad grabben sa i alla fall.
Det blev tre tårtbitar sammanlagt (min egen bit plus grabbens resterande söndermosade halva bit x2), det är väl inte så farligt?

I söndags var vi ut på tomtesmyg tillsammans med Lotta, Jimmy och Samuel.
Fyra små paket var fick de små liven, och lite varm saft. Jag fick genomfrusna stortår och en ganska glad grabb.
Det är kul med äventyr!

Här hemma går det segt, men framåt. Idag lade en otrevlig snubbe äntligen in golvmattan.
Otrevlig för att han inte ens svarar på tilltal när grabben försöker prata.

Han som är här och spacklar och grejar är mycket trevligare. Han och grabben har långa samtal och grabben har visat några av sina verktyg och grejer.

Min grabb brukar ha den effekten på folk - de fastnar med grabben och liksom glömmer att jobba, haha.

Sådär, nu har jag bloggat. Överlever ni ett tag till nu?

Nu ska jag passa på att fixa och dona lite medan grabben sover.
Ha en bra kväll!

Jag ska till AF imorgon!
Det ska undersökas hur jag ska kunna komma ut på arbetsmarknaden.

Det känns både riktigt roligt och riktigt jobbigt.

Såklart vill jag ha ett jobb. Tjäna mina egna pengar och liksom bidra med något.
Men samtidigt känns det skitläskigt.

Jag har aldrig haft ett jobb. Jag har varit sjukskriven sen jag gick ut skolan.
Det känns rent ut sagt förjävligt, jag skäms faktiskt, men å andra sidan har det ju funnits en anledning och det är ingenting jag kan ändra på nu ändå.

En bra dag känns det som att det är väl inga problem! Jag klarar av ett jobb. Jag mår ju bättre nu. Nemas problemas!

En dålig dag vill jag bara gömma mig i skogen nånstans.
Jobb? Jag? Hur fan skulle det gå till?

Men de bra dagarna är betydligt fler än de dåliga och jag längtar verkligen tills dess då jag får en riktig lön, tills jag kan bidra, tills jag kan vara som alla andra.

Och snart blir det verklighet, hoppas jag!

Idag har vi varit till Salong Mommo och träffat vår privata frisör.
Och inte en sekund för sent! Grabben var riktigt långhårig.

Nog för att han är supersöt i sitt långa lockiga hår, men någon måtta får det faktiskt vara.
När håret är så långt att öronen inte syns är det nog dags för en klippning.

Grabben är supernöjd! Och vi med förstås.
Han längtar tills imorgon då han får visa upp sin nya frisyr på dagis.

Bildbevis? Ska ni ha sånt också?
Men jag har ju inga bilder! Damnit.

Grabben meddelar att han har några tillägg till sin önskelista.

- En discokula
- En robot som kan kika
- Ett flygplan som låter jätteilla
- Vanligt lego

Så, nu vet ni.

Grabbens födelsedagspresent och julklapp är klara. Eller nästan i alla fall, vi ska bara få hem dem också.

I födelsedagspresent ska han få en Nintendo DSi, som han har längtat och trånat efter i ungefär ett år eller två. Hans kusiner har nämligen varsin som han brukar få spela på ibland, och såklart vill han ha en alldeles egen.
Helst hade jag velat köpa en gul, det är ju hans favoritfärg, men det fanns inte så det fick bli en svart.

Och så ett spel till förstås, annars blir det nog lätt lite tråkigt. Super Mario fick det bli.

Han kommer att bli överlycklig!

Till julklapp hittade jag en perfekt liten filmbox. Han är helt galen i Toy Story, och ändå har han bara sett ettan och tvåan - på engelska.
Så en box med alla tre filmer - på svenska - kommer att bli populärt hos lilleman.

Finfint!

 

Nu måste jag bara klura ut alla andras julklappar...
Så, mina vänner... Vad önskar sig era knoddar? Tell meeeee!

 

Det har tagit sin lilla tid, men äntligen är den här!

Sen är det ju såklart en viss skillnad på vad han vill ha och vad han verkligen behöver.
Och är det något han verkligen behöver så är det nya kläder, i storlek 116. Han växer ju så jäkla snabbt!

Han gillar bokstäver och siffror också, och är väldigt intresserad av att skriva och räkna, så någon liten övningsbok eller något sådant skulle säkert också vara väldigt uppskattat.

Nu känns det nästan som att jag tycker att ni måste köpa något till grabben, och så är det givetvis inte. Han har redan en miljon grejer, han behöver inte en miljon till. Men nu vet ni vad han vill ha i alla fall.
Och som vanligt är det väl tanken som räknas?

Läser herr rörmokare min blogg månne?

När brorsan var här och jag precis hade dukat fram lite te så dundrade minsann tre karlar in i lägenheten.
Vi tänkte komma och... fika lite, sa de när de såg oss sitta i köket.

De har rivit ut lite mer tapet, alla rör och elementet. Sen drog de igen.
Nu väntar jag med spänning på deras återkomst!

I min enfald trodde jag ju att eftersom rörmokaren var här och trixade i fredags så skulle de börja med vårt badrum också ganska snart.

Guuuuud, vad dum jag är! Suck.

De håller fortfarande på på våningen ovanför. Såg idag att de ska börja lägga in matta och tapeter och grejer = inte ens nästan färdiga snart.

Så vi får leva med icke fungerande toalett i över en vecka helt i onödan!
Kunde inte den där jävla rörmokaren vänta i några dagar?

Som om inte det vore nog så har den klåparen kopplat vattnet till köket fel.

Vill man ha iskallt gott vatten gäller det att vrida kranen till vänster, mot rött. Vrider man åt höger, mot det blå hållet, blir man brännskadad. Fint.

Jag tänkte bara meddela alla släktingar och alla vänner om att vi tänker köpa Toy Story 3 i julklapp till barnet.
Ba så ni vet, så inte ni också köper filmen.

Och jag vet att jag är seg, men grabbens önskelista kommer snaaart ut på bloggen. Hav tålamod, undersåtar!

Julen närmar sig med stormsteg och jag har ett så snällt och lydigt barn nuförtiden.

Det borde vara såhär alla månader och inte bara under november och december. Jag hade inte klagat.

...

Det kan vara så att jag har råkat säga att alla mammor och pappor har tomtens hemliga telefonnummer.

Blir det alldeles för bråkigt och stökigt räcker det med att sträcka sig efter telefonen och kasta en menande blick på barnet.

"Okej, jag lyssnar!"

Grabben har kommit till mig flera gånger idag och frågat om det rinner blod från hans näsa.
Inte för att han är orolig att han ska blöda mer näsblod utan för att han vill blöda mer näsblod.

Han har lite annorlunda drömmar och förhoppningar, min lilla stora kille.

När grabben vaknade idag blödde han näsblod för första gången ever!

Bara sådär, från ingenstans.
Trodde han skulle bli lite... inte rädd kanske, men åtminstone lite fundersam eller nåt.

Men nä. Det var ju grymt.

I'll never long for what might have been
Regret won't waste my life again

Gud (eller vem det nu än är som orkar lyssna) hör bön!
Idag var rörmokaren här och strulade och pysslade.

Vi får leva med att spola toaletten med vatten från en hink under helgen, men nu är nog renoveringen inledd!

WOHOOOOO!

Jag vet att jag skrev att jag hade klagat färdigt, men jag måste bara klaga liiite till.

Igår när jag promenerade hem från dagis så hamnade ett ben inne i foten fel. Det händer ganska ofta, men det brukar släppa rätt omgående. Igår gjorde det inte det, så jag fick plågas en bra stund innan jag kom hem.
Sen släppte det, som det brukar göra, men jag har fortfarande jätteont i foten. Jag är så less på sånt här.

Jag funderar på att försöka få ett andra utlåtande om det här med EDS. Vore det något, tror ni?
Det hade varit trevligt att få träffa en läkare som faktiskt tar sig tid att undersöka ordentligt, till exempel.

NU har jag klagat färdigt.

Och inget ont som inte har något gott med sig:

Jag fick åka buss hem igen från dagis imorse, för promenad fungerar ju inte nu, och då fick jag åka gratis!
Busschauffören sa att jag fick åka på samma biljett. Tack snälla!

Men oavsett smärtor och gratisresor så är jag glad idag. Älskade lillasyster har varit på besök!
Och så finns det ju fortfarande en god kladdkaka i kylen.

Mein gott in himmel vad jag är less på att inte ha ett badrum!
Eller vi har ju ett, såklart, men det är ju inte riktigt... funktionsdugligt. Jävla vattenskada.

Vi har bott här i två månader nu, och varenda jäkla dag har jag fått duscha i källaren. Usch.

Jag vill kunna duscha utan att planera in det, och utan att riskera att möta en massa grannar.
Det är begränsat roligt att möta grannar ute i trapphuset när man är oduschad, bara så ni vet.

Så, nu har jag klagat färdigt.

Jag har kämpat hårt och länge för att inte föra över mina egna osäkerheter på barnet. Det känns ju liksom jävligt onödigt att lära honom att saker är farliga när de egentligen inte är det.

Och jag tror att jag har lyckats ganska bra.

Sonen är extremt social, och så oblyg att jag ibland funderat på om det är något fel på honom. Inte ens när han var bebis hade han någon "blygperiod" och har aldrig varit särskilt rädd för främlingar. De enda han känner sig lite osäker inför är långa karlar med mörk och hög röst, men vem är inte rädd för sånt, haha.

Jobbar du i någon butik som vi kommer in i får du räkna med att bli avbruten av sonen som absolut ska fråga vad du heter, vad du jobbar med och så vidare. Fan, är du bara en vanlig kund i någon butik vi kommer in i så får du räkna med att kanske bli avbruten av sonen.

När vi var in på Clas Ohlson i söndags började han prata med någon tjej som skulle köpa målargrejer.
Han undrade vad hon skulle köpa, och de pratade en liten stund. Sen påminde han henne om att det är bäst att hon kollar vad det kostar. Hon skrattade och lovade att det skulle hon göra, och sen sa de hej då och så var det inget mer med det.

Ibland kan det dock vara lite jobbigt att ha en grabb som pratar högt och som säger precis det som dyker upp i hans lilla huvud.

Jag och grabben var ensamma på bussen idag, förutom chauffören då (som grabben förstås pratat lite med när vi klev på). Oftast är vi ensamma hela vägen ner till dagis, men idag klev det på två personer till. Det såg ut som att de kände varandra, men så satte de sig inte bredvid varandra. Vilket sonen givetvis uppmärksammade direkt.

Ganska högt säger han:

- Mamma, titta, de sitter inte bredvid varandra. Kanske får han inte plats bredvid henne för han är ju lite tjock.

Roger jobbar natt så det är bussvecka igen. Men jag gillar det. Stunden jag får med grabben på morgonen är ovärdelig.

Vi håller handen nästan hela vägen till busstationen och har de mest underbara diskussioner. Han funderar mycket, min grabb. Han är så otroligt smart, insiktsfull och lillgammal. Det är... ja, underbart, som sagt.

Idag gick solen upp precis när vi kom till busstationen, himlen var klarblå och det var inte så kallt. Grabben var glad, jag var glad och vi behövde inte stressa det minsta.

Sen fick jag mig dessutom en promenad på 4,5 km i underbart vinterväder.
Kan en morgon börja bättre?

Jag har en söt kusin som minsann fyllde 16 år igår!

Senil som jag är glömde jag bort att sätta en hälsning i bloggen, men jag kom i alla fall ihåg att gratta över Ansiktsboken.

Men bättre sent än aldrig:

Hoppas att du hade en helt underbar födelsedag och att du fick det du önskade dig.
Tyvärr är jag fattig som vanligt, så du får nöja dig med många tankar och evig kärlek. Puss!

Min gamla vinterjacka är just det - gammal. Sju år gammal på ett ungefär. Och då fick jag den ändå i julklapp, så det är lääänge sen jag har köpt en vinterjacka.

Så jag har verkligen varit i behov av en ny vinterjacka. Men det var ju lättare sagt än... köpt?

Många är de gånger jag varit in på både Intersport och Team Sportia och letat och letat och letat, men inte hittat någon jacka som jag riktigt gillat. Jag har suckat, Roger har suckat ännu högre och vi har båda blivit på riktigt uselt humör under mitt eviga letande.

I Luleå hittade jag en jacka direkt. Och med direkt menar jag verkligen den första jackan jag såg i den första butiken jag gick in i.

Varför kan det inte vara så lätt att hitta kläder här hemma?!

Priset plågar dock mitt samvete, men köper man en vinterjacka ungefär vart tionde år kan man väl få kosta på sig lite?

Vi missade invigningen av Clas Ohlson här i torsdags, men vi var på invigningen av Elgiganten Megastore i Luleå i fredags istället. Lite för mycket folk, men riktigt bra priser! Vi kanske måste hinna dit igen innan jul och köpa lite julklappar...

Igår blev det Clas Ohlson-premiär för oss. Roger köpte en rakapparat åt sig själv i Fars Dags-present och jag köpte en plattång åt mig själv i vanlig-söndags-present.

Jag tycker att det är så roligt att det kommer nya butiker hit till Kiruna, att det faktiskt händer något i den här stan.

Nu väntar jag bara på H&M, Åhlens, Lagerhaus och Gina Tricot... Och massa annat kul också förstås. Komsi komsi!

När jag kom hem låg ett brev från Försäkringskassan på hallgolvet och väntade på mig.
Varje gång jag ser att jag fått ett brev därifrån känns det som att få ett knytnävsslag i magen.

Men det var inga dåliga nyheter den här gången. Hoppas jag.
Jag ska dit på ett möte. Det ska tydligen undersökas hur jag ska kunna ta mig ut på arbetsmarknaden.

Bra fråga. Jag vill gärna veta det.

Vad tusan vill jag jobba med?
Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med, men jag har en ganska bra idé om allt jag inte vill jobba med. Det är ju en början i alla fall...

Alla har väl saker de drömmer om att få jobba med. Men alla mina drömmar känns så orealistiska. Som att de är för stora för någon som jag. Som att jag inte duger åt mina egna drömmar.

Men vad fan! Hur kan jag vara så säker på att jag inte kan? Jag har ju faktiskt aldrig provat.

I mitt nästa liv ska jag i alla fall utbilda mig till pilot.

Vi kom hem igår, strax innan midnatt. Bilresan tog länge, men gick bra.
Grabben satt ensam i baksätet hela vägen och hade det lyxigt med film och godis. Inte ett endaste pip eller gnäll!

Vi hann med ganska mycket igår, och kom till och med iväg i bra tid från Luleå.
12.15 åkte vi mot Haparanda och IKEA, och efter det blev det ett besök hos farmor och Bosse i Kalix. De bjöd på te, kaffe och sockerkoma. Grabben åt bullar tills han fick ont i magen.

En mycket trevlig dag, men det var ändå ganska skönt att komma hem sen.

Idag har vi monterat ihop det vi shoppade på IKEA och så har vi fått en himla massa besök.
Alla kom ungefär samtidigt också, såklart. Perfekt när man bor i en trea med litet kök.

Jag inbillar mig inte för en sekund att någon var här för att hälsa på mig eller Roger.
Nog vet jag att alla skiter ganska hårt i oss och att det är grabben de har saknat.

För ett tag sedan fick grabben en alldeles egen hundralapp av mommo och Flanders.

Han bestämde tidigt att han ville till och handla.
Sen dess har han längtat och väntat på att vi ska åka till Luleå.

Igår var det äntligen dags, och grabben var salig.

Helst ville han ha Toy Story 3-leksaker, men de var ju aningens dyrare än hundra kronor. Buzz Lightyear-roboten var ju favoriten, men den kostade 2500 så den mellanskillnaden ville vi inte riktigt betala...

Till slut hittade han ett billigt tv-spel som han ville ha. Där kunde vi däremot betala det som saknades.
Grabben blev nöjd och det är ju huvudsaken.

Jag är dålig på att blogga när jag är bortrest. En massa annat tar upp min tid hela tiden, men det lär bli bättring när jag är hemma igen och inte har något bättre för mig, haha.

Såklart förstår jag att ni sörjer och gråter floder över min frånvaro, men som plåster på såren skänker jag er denna bild. Förhoppningsvis kan den skänka er glädje under many days to come.

Det måste vara något slags rekord, men jag känner mig redan lite julig.
Lite konstigt känns det, med tanke på att all form av julkänsla varit spårlöst försvunnen under flera år.

Just nu vill jag bara baka lussekatter (och äta upp dem), pynta och äta en massa god julmat.
Men inte redan väl?!

Jag vägrar all form av jul innan första advent.
Min biologiska julklocka måste gå fel.

Är det någon mer än jag som toklängtar till jul?

Roger varken vågar eller vill bege sig utanför dörren just nu, så vi sitter inne och ugglar allihop.
Idag har det dessutom varit rätt dåligt väder, så vi har inte ens tänkt tanken på att vara utomhus.

Tacka vet jag tv-spel! Jag och grabben har spelat Rayman Raving Rabbids TV Party i flera timmar idag.
Och inte tänker jag ha dåligt samvete över det heller - vi har haft jätteroligt!

Tv-spel rules.

Hörde på nyheterna nyss att Sverige haft sitt första snöoväder.

Underbart att veta att all snö och allt stormande hemma bara har varit inbillning!
Då kanske det till och med blir skönt att åka hemåt sedan.

Jag och grabben sitter i Måttsund och ugglar.

Grabben ville lära sig att spela schack, men det var ju lagom enkelt att lära ut till en fyraåring...
Han fick vinna två gånger för husfridens skull, och nu ska han spela lite Wii Sports Resort istället. Lugnare så.

Just nu är stackars Roger och opererar ut en eller två av sina visdomständer. Hur nu han kan ha fått sådana, hehe.

Hoppas nu att han överlever operationen, och att han slipper känselbortfall i så fall. En lagom otrevlig bieffekt av att ha rötterna från visdomständerna rakt igenom nerver från hjärnan tydligen.

Kändes det som i alla fall. En helt angenäm känsla, med tanke på att det kunnat vara mycket värre.

Grabben har tittat på film och suttit stilla och ganska tyst hela vägen.
Själv har jag spelat Angry Birds. Sjukt roligt och beroendeframkallande spel.

Här i Luleå finns det knappt någon snö! Aj lajk it alööööt!
Kylan däremot har jag visst råkat packa med mig. Usch.

Det här är ett tidsinställt inlägg, så vette fåglarna vad jag gör just nu egentligen.

Förhoppningsvis sitter vi i bilen och är på väg mot Luleå!

Mer troligt är väl att vi fortfarande packar och städar. Men vem vet? Kanske var vi snabba och effektiva och kom iväg i bra tid ändå.

Spännande va?

Vi klarade det innan veckan var över! Jag är imponerad.
Nu fattas det bara lite nya fina möbler...

Det blev bio idag!Gratis film tackar man ju inte nej till, och grabben blev överförtjust när han förstod var vi skulle. Underbart!

En väldigt söt och fin film, måste jag säga.
Grabben tyckte att filmen var asgrym.

Idag ska vi lägga golvet klart och så ska vi gå på bio.
Om nu golvet vill bli klart, bråkigt golv det där, och bio blir det om vi får tag på biobiljetter.

Det blir barnfilm, men jag har inte vågat säga något till grabben än.
Sist vi skulle på bio möttes vi av en skylt där det stod "SLUTSÅLT" och så fick vi vända om med en superbesviken pojke.

Usch usch. Bättre att vara hönsmamma och slippa pojke med tårfyllda hundvalpsögon.

Ha en bra dag!

Stackars Roger ska operera bort två visdomständer på tisdag nästa vecka,
så vi åker till Luleå på måndag!
Tråkiga omständigheter, men skönt med en liten resa.

Jag har ingen aning om hur många dagar vi blir borta, men så många som möjligt i alla fall!

... och alldeles alldeles strax är det dags för Idol!

Vem hejar du på?
Och vem tror du åker hem ikväll?

Det har inte blivit någon vinterjacka ännu heller.

Igår hann vi inte, och idag släpade vi oss till Intersport bara för att upptäcka att det var stängt.

Jag får stå ut med min sommarjacka i några dagar till.
Perfekt nu när det snöar som aldrig förr, och de har lovat ishavskyla till imorgon...

Grabbens rum börjar bli färdigt. Och gult.

Idag ska vi börja lägga golvet och fixa lite nya lister... Sen är vi nog faktiskt färdiga. Coolt.

 

När ekonomin tillåter ska grabben få lite nya möbler också. Jag har redan hittat vilka som ska inhandlas, och mest troligt har vi nog vägarna förbi IKEA nästa vecka. Då ska jag spana in grabbens blivande möbler, och förhoppningsvis ha råd att köpa något också.

Vi har varit förbi mammo och gänget nu på kvällskvisten. Flanders fyller ju som sagt år idag.

Syrran och plastsyrran hade bakat en så cool tårta. Så kul, så fin, så rätt:

Nu har gottegrisen i mig fått tårta och goda muffins så nu är han tyst. För en gångs skull. Skönt med lugn och ro.

 

Resten av kvällen spenderas framför tvn. Criminal Minds, Desperate Housewives eller CSI? Det är frågan.

Dels är det målningen som ju tar den tid det tar. Minst två varv + torktid förstås.
Efter det ska vi börja lägga golvet också. Slutet hägrar!

Vi ska också hinna med att gå på stan och försöka hitta en vinterjacka åt mig, och även en present till mammos snubbe Flanders som fyller år idag.

Sen ska vi ju såklart också hinna dit och fira ovan nämnde snubbe.
Syrran och plastsyrran har visst bakat lite smått och gott, har jag hört. Gottegrisen i mig har fnittrat förtjust ända sen igår.

Lite störande när jag låg och försökte somna igår faktiskt.

Renoveringen går framåt! Igår kom alla Easy Cover upp och idag målas det. Senare idag eller imorgon börjar vi lägga dit golvet. Grejt!

Kolla förresten in tapeten som gömde sig inne i grabbens rum.
Jag har ingen aning om varför, men jag tror att jag gillar den litegrann. Skräckblandat förtjust, kanske.

Gräsligt skön. Skönt gräslig.

Egentligen tänkte jag blogga om grabbens rum och hur allt fortskrider, men jag orkar verkligen inte. Jag är helt slut, men jag tänkte att jag måste ge något livstecken ifrån mig ändå.

Nu ska jag äta min vikt i kakor och titta på Grey's. Ha en bra kväll!

Jag brukar inte ha några problem med oordning och en massa stök. Oavsett graden av kaos har jag koll på var jag har saker, och det räcker för mig. Att man får kliva över några högar för att hitta dem gör detsamma.

Men att flytta ut grabbens alla möbler och leksaker i vardagsrummet lyckas få mig att känna ett uns av panik ändå.

Så jag har visst gränser jag med. Good to know.

Idag börjar vi renovera grabbens rum. Gula väggar, nytt golv och sen, så småningom, lite nya fina möbler också. Det kommer bli så fint!

Grabben har längtat och längtat. Han ska ju få vara med och arbeta!

Förhoppningsvis är vi färdiga innan veckan är slut.

...

Någon som tror på det?

- Klä av dig nu och gå och lägg dig.
- Ja, mästaren, sa grabben och gjorde honnör.

Annars brukar jag vara förstechef och han andrechef, men jag tror jag föredrar mästare ändå.

Jag har inte ätit godis eller druckit läsk på tre månader idag!

Det är nästan så att jag känner mig lite duktig!

Jag har ingen aning om jag har gått ner i vikt eller inte, men det spelar inte så stor roll. Det viktigaste är att jag kommit över mitt enorma sötsug. Väldigt skönt, måste jag säga!