Igår var vi på julbord tillsammans med Lotta och Jimmy på Ripan.

Åh, så gott det var!
Köttbullar, prinskorv, renkött, älgkött, lammfiol, revbensspjäll, lax, rödbetsallad, vanlig skinka, vildsvinsskinka... Och ungefär tusen grejer till. Plus efterrätt!

Roger åt så mycket att han höll på att avlida. Jimmy var nog inte långt efter.
Som han sa: Andra ringer efter taxi när de ska härifrån, vi får ringa ambulans.

Det var en riktigt trevlig kväll!
Förhoppningsvis kan vi hitta på något allihop snart igen.

Nästa helg är det dags för julbord nummer två.
Fast då tillsammans med mommo och gänget på Arctic Eden.
Jag längtar!

Grabben älskar att rita, till min stora förtjusning.
Häromdagen så ritade han av mig, sin pappa, sin "mobbo" och Sanna. Helt underbara teckningar! Särskilt den på Sanna, hennes frisyr blev supersnygg.

Tyvärr glömde jag att fota teckningen på Sanna, men den på mig själv var jag tvungen att föreviga.
Jag tycker att den är skitcool.

Behold!
Visst är jag snygg? Frisyren och näsan är ju dead on.

ÅH ÅH ÅÅÅH! Nu är det inte mycket kvar!

Snart, mycket snart, har vi ett färdigt, helt renoverat och helt fungerande badrum!

Det ska bli så sköööönt att kunna duscha hemma, att kunna spola utan att använda sig av en hink och att kunna tvätta kläder utan att springa över till tvättstugan i grannhuset.

Det är så mycket vardagslyx att klockorna stannar. På rikt'!

Vi har bott här i snart tre månader, och vi har inte duschat i lägenheten en enda gång.
Det är begränsat roligt att dela (ett isjävlakallt) duschrum med elva hushåll till.

Bara så ni vet. Jag har testat, så att ni slipper. Snällt va?

... nästan bara vanliga pepparkakor.

Igår var det dags för något som har blivit lite av en tradition här hos oss (minus Roger).
Nämligen pepparkaksbakning tillsammans med brorsan och hans tjej!

Ju äldre grabben blir desto mer barnsäkert blir det. Första året vi bakade var det idel perverterade pepparkakor, igår blev det (nästan) bara vanliga.

För några år sen fick jag för mig att börja samla på pepparkaksformar, så det har blivit ett par stycken... Men det är ju som roligt tycker jag.
Att bara baka hjärtan, stjärnor och grisar blir tråkigt. Att baka pussebitar, svärd, racerbilar och älgar, bland annat, känns lite bättre.

Sanna bakade Svampbob Fyrkant också. Han var fyrkantig och fin i början, men sen när vi testade att grädda honom flöt han ut lite...

Och grabben hade faktiskt roligt, även om det inte ser ut som det. När jag bad honom sitta stilla så att jag kunde fota drabbades han visst av akut depression.

Nästa projekt: Lussebullar/lussekatter/whateveryoucallthem!

Jag fick mitt mammahjärta krossat för några dagar sen.
Okej, kanske inte krossat, men lite söndersmulat i alla fall.

Grabben och jag hade precis kommit till dagis med buss, och så ville grabben leta upp en av sina kompisar.

Kompisen satt och lekte med någon annan när vi kom, men grabben gick glatt fram och frågade om de skulle vara med varandra.

Varpå kompisen förklarade att han inte ville vara med min grabb, och att de nog inte kan vara med varandra alls längre.

Grabbens leende försvann snabbt och så fick han tårar i ögonen.
Gissa om det var svårt att gå därifrån då!

Är det stabilt att man som snart 28-åring känner för att spöa en femåring lite lätt och sen kidnappa sitt eget barn och springa hem?

Fan, tänkte väl det.

...

Men något som funkar som ett riktigt bra plåster på det blödiga mammahjärtat är ett kärt litet minne jag har.

Jag och grabben är mitt uppe i en lek när han plötsligt tittar på mig och säger:
- Mamma, du är min bästa vän.

Det kommer jag kunna leva länge på.

Ååh, äntligen fredag! Ljuva härliga fredag!

Jag längtar tills grabben kommer hem från dagis.

Vi kommer att ha det så mysigt idag!
Fredagsmys, Idol och villkorslös kärlek. Kan det bli bättre?

Jag verkligen älskar att umgås med min son.

Att umgås. På riktigt. Inte sådär halvt frånvarande, medan man stressar och tänker på annat.
Utan just att vara närvarande, att vara helt koncentrerad på grabben och på det vi gör, och leva i nuet.

Han märker, och älskar, skillnaden.

Idag har vi haft det riktigt mysigt!

Jag frågade honom om vad han ville göra efter dagis.
Baka, blev svaret.
Så det har vi gjort. Chokladsnittar och chokladbollar blev det.

Han ville absolut ha kaffe i chokladbollarna, han tycker det blir godast så, så vi åt bara varsin. Inte helt bra med kaffe innan läggdags kanske, hehe. Resten ville han spara till imorgon och ha som del av fredagsmyset.

Vi har även ätit en mysig middag med tända ljus och pratat lite om vad vi ska hitta på imorgon efter dagis.
Just nu är planen att handla fredagsmys, äta middag, träffa mommo, titta på Idol och så äta fredagsmyset förstås.

Och nu känner jag att det här blev lite långt och ointressant för de flesta, men man måste ju uppdatera släkten lite!

Släkten som jag för övrigt saknar ihjäl mig efter. Kan jag inte få hit alla i julklapp?

Fick höra att jag har lite underlig kvällslektyr.

Först vill jag bara klargöra att INGET slår ju förstås en riktigt bra deckare - men jag är ju en sån där kuf (du får säga nörd om du vill) som gillar att lära mig saker också.
Jag har alltid varit sån. Min hjärna får liksom inte nog. Jag måste lära mig saker. Jag måste använda hjärnan och utmana den hela tiden, annars mår jag inte bra.

Jag älskar att lära mig nya saker. Och att läsa, förstås. (Bra kombo, I know.)
Såklart älskade/älskar jag skolan, men jag mådde för dåligt för att palla med. Hade det inte varit ett sånt helvete hade det varit ett paradis.

Innan jag fick barn så läste jag gärna två-tre böcker samtidigt, non stop liksom, men nu funkar det inte riktigt...
Nu har jag tur om jag orkar läsa två-tre böcker om året. Men det tar sig, och jag försöker ta mig lite mer tid.

Just nu läser jag "Du - Din bruksanvisning" av Mehmet Oz.
Jag har nyligen läst klart kapitlet om hjärnan och nervsystemet.
Muchos intressant, måste jag säga.

Och ja, jag håller väl med. Det kanske är lite underlig kvällslektyr.
Men jag, och min hjärna, älskar det!

Om än knappt.

Det är rätt trevligt ändå att det blir ramaskri så fort jag inte bloggat på någon dag eller fyra.
Inte för att någon ber snällt (pik utdelad till min kära mor och min moster), men jag ska försöka knåpa ihop något.

I lördags var vi på två kalas! Malte har fyllt 1 och Lotta fyllde... 21. Det var vad grabben sa i alla fall.
Det blev tre tårtbitar sammanlagt (min egen bit plus grabbens resterande söndermosade halva bit x2), det är väl inte så farligt?

I söndags var vi ut på tomtesmyg tillsammans med Lotta, Jimmy och Samuel.
Fyra små paket var fick de små liven, och lite varm saft. Jag fick genomfrusna stortår och en ganska glad grabb.
Det är kul med äventyr!

Här hemma går det segt, men framåt. Idag lade en otrevlig snubbe äntligen in golvmattan.
Otrevlig för att han inte ens svarar på tilltal när grabben försöker prata.

Han som är här och spacklar och grejar är mycket trevligare. Han och grabben har långa samtal och grabben har visat några av sina verktyg och grejer.

Min grabb brukar ha den effekten på folk - de fastnar med grabben och liksom glömmer att jobba, haha.

Sådär, nu har jag bloggat. Överlever ni ett tag till nu?

Nu ska jag passa på att fixa och dona lite medan grabben sover.
Ha en bra kväll!

Jag ska till AF imorgon!
Det ska undersökas hur jag ska kunna komma ut på arbetsmarknaden.

Det känns både riktigt roligt och riktigt jobbigt.

Såklart vill jag ha ett jobb. Tjäna mina egna pengar och liksom bidra med något.
Men samtidigt känns det skitläskigt.

Jag har aldrig haft ett jobb. Jag har varit sjukskriven sen jag gick ut skolan.
Det känns rent ut sagt förjävligt, jag skäms faktiskt, men å andra sidan har det ju funnits en anledning och det är ingenting jag kan ändra på nu ändå.

En bra dag känns det som att det är väl inga problem! Jag klarar av ett jobb. Jag mår ju bättre nu. Nemas problemas!

En dålig dag vill jag bara gömma mig i skogen nånstans.
Jobb? Jag? Hur fan skulle det gå till?

Men de bra dagarna är betydligt fler än de dåliga och jag längtar verkligen tills dess då jag får en riktig lön, tills jag kan bidra, tills jag kan vara som alla andra.

Och snart blir det verklighet, hoppas jag!

Idag har vi varit till Salong Mommo och träffat vår privata frisör.
Och inte en sekund för sent! Grabben var riktigt långhårig.

Nog för att han är supersöt i sitt långa lockiga hår, men någon måtta får det faktiskt vara.
När håret är så långt att öronen inte syns är det nog dags för en klippning.

Grabben är supernöjd! Och vi med förstås.
Han längtar tills imorgon då han får visa upp sin nya frisyr på dagis.

Bildbevis? Ska ni ha sånt också?
Men jag har ju inga bilder! Damnit.

Grabben meddelar att han har några tillägg till sin önskelista.

- En discokula
- En robot som kan kika
- Ett flygplan som låter jätteilla
- Vanligt lego

Så, nu vet ni.

Grabbens födelsedagspresent och julklapp är klara. Eller nästan i alla fall, vi ska bara få hem dem också.

I födelsedagspresent ska han få en Nintendo DSi, som han har längtat och trånat efter i ungefär ett år eller två. Hans kusiner har nämligen varsin som han brukar få spela på ibland, och såklart vill han ha en alldeles egen.
Helst hade jag velat köpa en gul, det är ju hans favoritfärg, men det fanns inte så det fick bli en svart.

Och så ett spel till förstås, annars blir det nog lätt lite tråkigt. Super Mario fick det bli.

Han kommer att bli överlycklig!

Till julklapp hittade jag en perfekt liten filmbox. Han är helt galen i Toy Story, och ändå har han bara sett ettan och tvåan - på engelska.
Så en box med alla tre filmer - på svenska - kommer att bli populärt hos lilleman.

Finfint!

 

Nu måste jag bara klura ut alla andras julklappar...
Så, mina vänner... Vad önskar sig era knoddar? Tell meeeee!

 

Det har tagit sin lilla tid, men äntligen är den här!

Sen är det ju såklart en viss skillnad på vad han vill ha och vad han verkligen behöver.
Och är det något han verkligen behöver så är det nya kläder, i storlek 116. Han växer ju så jäkla snabbt!

Han gillar bokstäver och siffror också, och är väldigt intresserad av att skriva och räkna, så någon liten övningsbok eller något sådant skulle säkert också vara väldigt uppskattat.

Nu känns det nästan som att jag tycker att ni måste köpa något till grabben, och så är det givetvis inte. Han har redan en miljon grejer, han behöver inte en miljon till. Men nu vet ni vad han vill ha i alla fall.
Och som vanligt är det väl tanken som räknas?

Läser herr rörmokare min blogg månne?

När brorsan var här och jag precis hade dukat fram lite te så dundrade minsann tre karlar in i lägenheten.
Vi tänkte komma och... fika lite, sa de när de såg oss sitta i köket.

De har rivit ut lite mer tapet, alla rör och elementet. Sen drog de igen.
Nu väntar jag med spänning på deras återkomst!

I min enfald trodde jag ju att eftersom rörmokaren var här och trixade i fredags så skulle de börja med vårt badrum också ganska snart.

Guuuuud, vad dum jag är! Suck.

De håller fortfarande på på våningen ovanför. Såg idag att de ska börja lägga in matta och tapeter och grejer = inte ens nästan färdiga snart.

Så vi får leva med icke fungerande toalett i över en vecka helt i onödan!
Kunde inte den där jävla rörmokaren vänta i några dagar?

Som om inte det vore nog så har den klåparen kopplat vattnet till köket fel.

Vill man ha iskallt gott vatten gäller det att vrida kranen till vänster, mot rött. Vrider man åt höger, mot det blå hållet, blir man brännskadad. Fint.

Jag tänkte bara meddela alla släktingar och alla vänner om att vi tänker köpa Toy Story 3 i julklapp till barnet.
Ba så ni vet, så inte ni också köper filmen.

Och jag vet att jag är seg, men grabbens önskelista kommer snaaart ut på bloggen. Hav tålamod, undersåtar!

Julen närmar sig med stormsteg och jag har ett så snällt och lydigt barn nuförtiden.

Det borde vara såhär alla månader och inte bara under november och december. Jag hade inte klagat.

...

Det kan vara så att jag har råkat säga att alla mammor och pappor har tomtens hemliga telefonnummer.

Blir det alldeles för bråkigt och stökigt räcker det med att sträcka sig efter telefonen och kasta en menande blick på barnet.

"Okej, jag lyssnar!"