Jag har hittat en bok jag verkligen vill ha. En bok om att lära sig att teckna människor.

Den kostar 139 kronor (fraktfri, wohoo!) och det känns rätt dyrt när man inte har så värst mycket pengar.

Jag vill ha den, men jag måste ju inte...
Jag tror att jag hade haft stor användning för den och förhoppningsvis skulle den lära mig riktigt mycket. Saker som jag vill/behöver kunna för att ta min nyfunna hobby vidare.

Gaah. What to do? Ska jag?

Idag kom äntligen alla Promarkers som jag och brorsan beställt!

Bland annat såna här:



Happy happy happy!

Sonen fick stanna hemma från dagis idag. Det var 24 hääärliga minusgrader ute, så bilen hade gått i ide och ville inte starta.

Men vi har haft det gött här hemma!

Vi började med att gå runt i morgonrock och pyjamas till klockan 12. Finfint!
Sen bakade vi Brysselkex till brorsan och hans tjej. Efter det knallade vi över till brorsan och hans tjej och överlämnade Brysselkexen. Som tack fick vi burgare. Sen åt vi Brysselkex och drack te.

Det var väl tänkt att jag skulle hjälpa till där idag, men det blev inte mycket vettigt gjort idag heller. Brorsan fick en kartong uppackad i alla fall, sen har vi mest spelat tv-spel. Men imorgon, då jäävlar! Oj oj oj, vad jag ska hjälpa till! Joråseru.

Brorsan och hans tjej är för övrigt två av världens mest snälla, söta, fina och underbara människor.
Jag tycker om dem så mycket att jag nästan gråter en skvätt när jag tänker på dem och allt de gör. Och nu bor de bara typ tre minuter bort! Kan det bli bättre? ÄLSK!

Idag har jag haft en så mysig dag med min grabb och jag känner mig så glad!

Vi har till exempel varit på bio tillsammans med Eve och Elias. Det ni!
Trassel såg vi, och den var riktigt bra och rolig.

Den är säkerligen ännu bättre på engelska, men det hade ju varit lite taskigt mot femåringarna.

(Jag tyckte att det skulle vara en trailer här, men det höll inte blogg.se eller youtube med mig om.)

Sonen och jag har tittat på Melodifestivalen idag.
Tycker det är så mysigt nu när han är så pass stor att han är intresserad och kan/vill vara uppe en stund med mig.

Det finns inte mycket som slår att sitta tätt intill grabben i soffan och mysa, gosa och äta popcorn.

Både jag och sonen var rätt besvikna på musiken däremot.
Först när Danny framförde sin låt hittade sonen nåt som han tyckte var bra. När Danny gick vidare till Globen ropade sonen "YES!" och blev så glad så glad.

Jag fastnade inte riktigt för någon låt... Och jag hoppas verkligen att det är bättre bidrag nästa lördag!

Jag har lekt frisör.
Det är lättare med Roger, han gråter inte lika mycket som sonen gör. Bara nästan.



Han fick i alla fall samma frisyr som jag alltid klipper på honom...
Nästa gång kanske man skulle variera med att raka in nåt kul i nacken?

"Stallplats uthyres"?


Moahaha.

Igår hade sonen en kompis från dagis här på besök!
Första gången ever som en dagispolare har kommit hit, så det känns nog stort att skriva om i bloggen, hehe.

Hans pappa var tvungen att ta hand om lite business, så dagispolaren har dessutom varit här själv. I flera timmar! Och grabbarna har lekt och lekt och lekt. Mest Star Wars förstås. De har fäktats och dödat varandra flera gånger...
Kompisen ville INTE gå hem, så det får man ju ta som ett bra betyg. Hoppas att de kan träffas såhär lite oftare nu.

Kompisen bjöd förresten hem sonen min på kalas nästa helg också. Kul!



Men alltså. Hur kunde min grabb bli såhär stor såhär fort? Han var en liten sketen bebis alldeles nyss ju!

Vi såg Sherlock igår. SÅ. JÄVLA. BRA.

Jag har ju visserligen alltid varit lite småkär i Sherlock Holmes. Jag menar, kan man annat än avguda någon som är så smart och skum? Jag vill också vara smart, observant och ha en sådan slutledningsförmåga. Skum är jag ju redan.

Älskar moderniseringen, skådisarna, rubbet! Tänkte att det hade gärna fått vara fler avsnitt, men så läste jag precis att en andra säsong med tre nya avsnitt är på G till hösten. YEJ!

Anyhooo: Serien skitbra. Jag kär. Jo will åålsåo fåål in lööv. Se den!!

Hur tänker man förresten när man döper sitt lilla barn till Benedict Cumberbatch? Är man inte typ världens taskigaste päron då?

... är när sonen kommer hem från dagis och berättar att han har blivit stampad i magen och att han gråtit.

Något som känns bra i mammahjärtat är att det finns underbara fröknar som tröstar mitt barn, fixar ett plåster till hans mage och som säger åt de elaka pojkarna.

Men mest gör det ont.

Jag ringde min FK-snubbe förra veckan.
Han skulle precis på möte med min AF-snubbe då, så han skulle ta upp mitt ärende och så skulle han ringa mig sen.

Jo, tjena.

Idag fick jag en kallelse till möte. 13:00 imorgon. Hej framförhållning!

Det känns spännande, samtidigt som det känns jobbigt.
Jag vill ju såklart att det ska hända något, att jag ska få en praktik eller något annat som inbringar pengar sådär lagom till slutet av månaderna. Gärna mer pengar än vad jag får nu alltså, vilket inte borde vara alltför svårt...

Det som känns jobbigt är att allt förändras.
Jag har varit sjukskriven i ungefär hundra år och jag har aldrig haft ett jobb. Jag har ingen aning om hur någonting fungerar.

Jag behöver inte stressa, och jag behöver inte kliva upp aptidigt. Jag behöver inte kunna något särskilt, jag behöver inte utsätta mig för en massa saker som jag har problem med.
Att jag är trött, sjuk och/eller seg drabbar ingen annan. Jag har tid och ork att umgås med min son.

Och så vidare och så vidare. Ni fattar. Hur fixar man alla förändringar?

Min söta fina mormor fyllde år igår, så jag ringde och pratade med henne en stund.

Jag saknar henne så mycket! Och hennes falska wienerbröd och stuvade makaroner (äts inte samtidigt dock. urk.) också.

Så nu känner jag att jag MÅSTE åka dit snart. Hur fan tar jag mig ner till Enköping på billigaste sätt?
Lifta vågar jag inte, folk är ju störda. Men förutom det. Någon som vet?

Wohoo! Idag är det sex månader sen jag senast åt godis eller drack läsk!
Lite bra är jag trots allt.

Nu ska jag bara skära ner på kakor och annat socker så blir det nog finfint.
Kanske man går ner nåt kilo på köpet också. Sweet.

Dagens dagishämtning var den bästa på mycket länge. Det är inte ofta sonen kommer springandes och ska kramas och pussas när man kommer och ska slita honom från alla hans kompisar. Finfina grejer!

För övrigt sitter jag och tittar på Scrubs och är trött, men vågar inte riktigt gå och lägga mig. Mår illa. Vågar jag äta något eller ska jag gå och lägga mig och hoppas på att det går över? Hmm, what to do, what to dooo?

I flera år, i minst 15 skulle jag gissa, har jag funderat på att köpa böcker om Sveriges historia och ha som kvällslektyr. Bara för att jag är nördig och intresserad liksom.

Men orkar jag? Historieböcker brukar ju vara tjockare än Bibeln och väga mer än bly.
Lite jobbigt när man är sådär lagom klen. Och annars också kan jag tänka.

Någon som vet en bra bok om Sveriges historia, gärna om monarker och diverse krig, som inte är tjockast i världen?

Inatt kom han över till min säng och var så ledsen.
"Jag trodde att du skulle döööö", grät han och slängde sig ner bredvid mig.

Inatt var han inte vaken i flera timmar i alla fall, så vi är lite piggare idag, men jag hoppas verkligen att han slutar drömma mardrömmar snart. Min stackars lilla pojke!

Att ändra språk från English [UK] till English [Pirate] på Facebook förgyllde min dag.



Ja, jag är lättroad. Och nej, det händer inte sådär jättemånga spännande grejer i mitt liv.

Fast det allra bästa från idag är förstås ovan nämnda middag.
God mat och fint sällskap är finfint!

Idag är jag brutalt trött. Grabben vaknade vid halv ett inatt igen och var tokledsen.

Efter ungefär en halvtimme fick han ur sig att han drömt om läskiga spökmonster och inte vågade somna igen.

Vi låg och pratade länge länge lääänge. Om att drömmar inte är på riktigt, att de försvinner så fort man vaknar och att nästa gång man sover så drömmer man nog bra saker istället.

Jag sa att om spökmonstrena kommer tillbaka så kan han ju säga åt dem att gå iväg. Men se det gick minsann inte, för de var tydligen osynliga så han visste inte vart de var, och döva var de också så de skulle ändå inte höra om man sa åt dem...

Han började gråta igen och sa igen att han inte kunde sova. Att han inte vågade.

När jag lade min arm runt honom och sa att jag skyddar honom så kunde han äntligen slappna av.

- Mamma, jag är rädd.
- Du behöver inte vara rädd, jag är ju här.
- Kan du hålla om mig hela natten?
- Det är väl klart.
- Tack mamma. Jag älskar dig.

Då spelade det liksom ingen roll att klockan var efter två på natten, eller att jag var dödstrött och irriterad.
Fina grejer det där, att somna med ett leende på läpparna, och med ett lugnt och tryggt barn under armen.

Idag har det varit fredagsmys på hög nivå!

Hela morgonen har vi slappat och spelat spel och bara gosat i soffan.
Till lunch slog vi på stort med amerikanska pannkakor och jordgubbssylt.

Middag blev det på Frasses tillsammans med Sussi och Caleb, och sen när vi kom hem bakade vi en sockerkaka.

Jag hade lovat, för vi läste Castor Bakar igår och grabben ville så gärna baka en likadan kaka som Castor. Och har man lovat så har man!

För övrigt kan jag verkligen rekommendera Castor-böckerna av Lars Klinting. Helt underbara! Både jag och sonen älskar dem.

Och självklart får ni receptet också!
(Men läs/köp boken för bövelen!)(I alla fall om du har barn, annars är det nog lite onödigt.)(Eller inte, jag vet inte vilken nivå du brukar läsa på.)

(Fast jag använde 1 tsk vaniljpulver istället för 2 tsk vaniljsocker. Vaniljpulver is the shit!)

Det är så vackert!

Om man tittar runt på Fejsboken så ser man att jag inte är den enda som har fotat himlen idag, men det var ju som svårt att låta bli dårå!

Det är inte ofta man har en sådan här utsikt från sovrumsfönstret.
Synd bara att jag inte har en bättre kamera än den i Ajfånen...

... damp ner i min brevlåda idag!

ÄLSKAR pysselkataloger! Det börjar nästan klia i fingrarna och jag vill börja göra smycken, tittskåp och gud vet vad typ NU.

Hade jag varit rik hade jag snabbt blivit fattig.