Hur man får någon att känna sig välkommen på jobbet:

Man låser upp dörren för att släppa in... säg en 28-åring med son, som kommit för att prata lite, och kastar sig sedan runt halsen på nyss nämnda 28-åring, kramas och säger GRATTIS!

Typ så.

Om jag hade en dålig dag i söndags så uppvägs den lätt av den här!
Återigen känns det som att allt bara löser sig, och jag är så lättad och GLAD!

Och om den här dagen är bra är den ändå inget jämfört med nästa vecka:
JOBB, STEPHEN LYNCH OCH HOTELLFRUKOST!

Kan det bli bättre?! I think not.



(Fast jo, det kan det ju: hotellfrukost med Stephen Lynch, höhö.)

Sanna kom med den eminenta idén att vi ska spela brännboll någon dag snart. Kul!
Det är väl bara cirka tio år sen sist, så det är verkligen på tiden!

Så nu måste vi fixa tennisbollar, slagträn, vädret och lite folk.
Någon som vill vara med?

- Vad använder man för boll i brännboll, mamma? Brinner den?

... för idag är det brorsans födelsedag och mors dag!

Så idag blir det kalas igen! Förhoppningsvis lugnare än barnkalaset vi var på igår...
Jag är fortfarande lite traumatiserad.

Mors dag tror jag inte vi firar idag.
Mamma fyllde ju år i tisdags och har fått nog med uppmärksamhet den här veckan.

GRATTIS TILL VÄRLDENS BÄSTA LILLEBROR!
(Det är lätt att favorisera när man bara har en.)

Ännu en vanlig höstdag i kalla Kiruna!

Grabben och jag tog en liten promenad till affären igår.
Vi stannade till i parken en stund och jag passade på att fota litegrann.



Just ja, förlåt, fel av mig... Det är ju faktiskt vår nu!

Ända sen jag var liten och såg Den Lilla Sjöjungfrun har jag drömt om riktigt rött och härligt hår. Ja, jag är lite kär i Ariel faktiskt.
(Och har ni sett den rödhåriga doktorn i Off The Map? Rött OCH lockigt. Fusk.)

För nån månad sen eller två så hittade jag en perfekt hårfärg på Coop, men hade inte råd att köpa den precis då.
Och sen när jag hade råd så fanns den inte kvar!

Jag är fortfarande sur.

Var kan jag hitta bra och underbar röd hårfärg?




Den här vill jag ha!

Idag har jag fått förklara för grabben att föräldrar kan kallas för päron ibland.
Han tyckte att det var skitkonstigt förstås, men till slut fattade han grejen.

Sen fick jag förklarat för mig att när man är en familj, då är man äpplen.

Gullunge.

Fördel med att ha en femåring:
Han kan kliva upp och fixa frukost själv medan jag får vila.

Nackdel med att ha en femåring:
Han kan kliva upp och fixa frukost själv medan jag får vila.


Vila vs. Torka upp smör lite överallt ifrån: 0-1

Älskar att jag kan komma in i ett rum där bror, syster och/eller morsan sitter och bara "YO BITCHES!" och få leenden och ett "YO BITCH!" tillbaka.

Älskar att jag har världens bästa familj, och att de är lika störda som jag!

Fy på mig, jag glömde nästan att det är Towel Day.
Don't panic, and don't forget your towel!

... för det är mammas födelsedag!

Det är tydligen inte meningen att jag ska få känna mig som att jag vore under 80 år.
Igår var jag till tandläkaren och fick min bettskena.

Jag slappnar ju inte av ens när jag sover, så smärtan när jag vaknar kan vara rätt olidlig ibland.

Och känslan av att ha avslappnade käkmuskler är... mycket underlig.

Fast såhär i efterhand känner jag väl mig yngre än 80+ ändå, när jag faktiskt kan tugga i mig frukost utan att plågas av dessa jävla käkmuskler.

Fint skit.

Nu saknas bara lite broderier, korsord och Melodikrysset...

I lördags: fullast i stan
I går: BAKIS och mkt mkt ynklig
I dag: skäms, och planerar nytt liv som helnykterist

Jag lyckades bli packad á la fjortis i alla fall.
Nu VILL jag vara vuxen. Ibland är det fan skönt att vara gammal och tråkig.

God natt.

Ikväll blir jag utsläpad på dåligheter!
Jag går såklart frivilligt, men utsläpad låter bättre. Då har jag någon att skylla på vid eventuella dumheter.

Men jag ser verkligen fram emot att få umgås med de finaste tjejerna som finns och ha lite roligt! Och brorsan också förstås, som duger fint som sällskap även om han inte är en fin tjej.

Är dock lite orolig för att jag håller på att bli för vuxen.
Jag har köpt vin. VIN, people!

Allvarliga grejer!
Det kanske krävs att jag tillfälligt regredierar till en tonåring under kvällen för att återställa balansen i universum.




weheartit

Det finns inte mycket jag tycker om lika mycket som att sjunga.
Synd bara att jag inte kan!

Jag inbillar mig verkligen inte att det låter särskilt bra, men det är så roligt!

Jag har alltid älskat musikaler och när jag var liten drömde jag om att (våga) bli musikalartist. Fast heeeelt orealistiskt är det väl inte. Jag måste bara lära mig att sjunga, dansa och agera... och att göra allt samtidigt.

Jag vet att det är fånigt.
Haha, den enda jag vågar sjunga för är barnet. Han är mitt största fan!
Än så länge har han inte bett mig hålla käften och han brukar vilja att jag ska sjunga.

Här är en favorit, som är underbar och rolig att sjunga.
Kanske inte för barnet direkt, han föredrar You Are My Sunshine, men i ensamhet funkar den fint.



(Kasst ljud, jag vet, men det var den bästa jag kunde hitta.)
(Och RENT rules.)

... så går arbetsprövningen förresten skitbra!

Jag lär mig fort och är noggrann och effektiv, så det blir nog bra det här. Har fått en massa beröm, och alla säger att de hoppas att jag får vara kvar. Känns härligt!

Påsiktsbilderna och glasnegativen som jag fixade förra veckan blev jättebra. Skönt.

Jag fick börja scanna in små negativ igår, och sen fixa till bilderna i Photoshop (trolla bort damm och sånt), och det gick lite segt i början men idag rullade det på fint och det är så ROLIGT.
Och bilderna blev klart godkända.

Jag har även börjat komma in i gänget lite mer, så idag har jag haft riktigt riktigt roligt!
Allt känns bara så himla bra! Jag är inte riktigt van vid det.

Imorgon kommer AF-snubben dit. Jag vet inte riktigt varför egentligen, om han bara ska kolla läget eller vad... Men jag lär ju märka. Jag hoppas att de säger att jag får vara kvar i alla fall!
Wish me luck...

Jag, mamma, syrran, moster och gud vet hur många göörls på den sidan av släkten har allvarliga problem.
Ett särskilt tänker jag på då, fast vi har väl rätt många egentligen, hehe.

I flera år har vi funderat över vad som är fel på oss, och letat både land och Google runt. Okej, inte land, men Google i alla fall. Men intet. Både jag, mamma och moster har letat igenom milslånga listor över fobier men ingenstans har det stått att finna.

Men så plötsligt hittade syrran svaret, bara sådär!

Vi har trypofobi hela bunten!
Googla skiten och inse hur vi lider.

Hade jag vågat hade jag lagt ut en äckelbild här, men risken är stor att det blir kompanistryk då...

Den här stan ger mig klaustrofobi.
Jag känner mig instängd. Det är för litet. Jag sitter fast.

Ända sen jag var liten har jag känt att jag måste härifrån.
För varje år blir känslan bara starkare och starkare, och jag blir så ledsen.

Jag önskar att jag hade kunnat trivas här... men jag tror inte att det är nån mening att hoppas när man ändå haft nästan 30 år på sig att lära sig att tycka om stället.

Man hade kunnat tro att vintern är värst, men faktiskt inte.
Visst, jag gillar inte snö så mycket och jag hatar kyla, men våren och sommaren gör mig deprimerad.

Varje år läser man om att SOMMAREN ÄR HÄR och REKORDVÄRME och ser en massa våriga och somriga bilder, medan man själv sitter i Sibirien och längtar efter att få se små knoppar på träden.
Det blir så uppenbart att man bor i en kall liten håla. Att man bor på helt fel ställe. Att man måste flytta.

Här har vi knappt sommar överhuvudtaget (medeltemperaturen i juni är fucking 12 grader), och just nu ser det mer ut som höst än som vår.

Man märker att det börjar bli varmt ute för man kan gå i bara t-shirt... under jackan.

Gah! DEPRIMERANDE, I TELL YOU.

Men våren är på väg i alla fall, så helt emo behöver jag ju inte bli.

Nu är jag lite besviken faktiskt. Här skriver man en massa braiga saker och NOLL respons.
Kom igen, people.

Nog för att allt över 05:50 faktiskt är sovmorgon, men jag hade hoppats på att få sova lite längre än till 06:50 ändå...

Men men, det innebär bara fler timmar med finaste gossen när vi äntligen är lediga!
(Det gäller att se det positiva, och jag börjar bli lite bättre på det faktiskt.)

Nä, nu har vi suttit här och ugglat länge nog.
Det börjar bli dags att göra oss färdiga och gå ut till lekparken tror jag. Solen skiner ju till och med!

Ha en underbar lördag!

Åh, vad det är underbart när allt bara löser sig!
Jag vet inte vem fan jag ska tacka - men TACK TACK TACK!

Jag har varit extremt orolig över barnets skolbyte och att han kommer flytta ifrån alla sina kompisar.
Ångest ångest och mer ångest. Och nu bara - *borta*

Hans allra bästaste vän i hela vida världen hamnade på samma skola!
Både grabben och jag dog lite av lycka.

En vecka av arbetsprövningen avklarad, och nu är det äntligen helg!

Helg! Sweet sweet helg. I love you!

Och får jag sova längre än till 05:50 får jag sovmorgon också!
Sweet sweet sovmorgon. I miss you.

Bara en vecka kvar nu.
Hoppas att jag inte gör bort mig alldeles jättemycket då, för idag fick jag höra att
"för oss är det då klockrent, du är perfekt för det här jobbet". YAY!

De vill att jag ska skriva ett personligt brev också.
Lite om vem jag är och vad jag är för en tjej.

Hur ska jag veta det?? Hjälp.

Grabben fick börja i skolan som vi sökt till! Yay!
Ytterligare lite ljus i allt mörker.

Tänk att han börjar sexårs (hörde att vissa kallar det "nollan" men det känns ju fånigt) till hösten!
Mitt stora fina underbara barn!



På tal om mörker är de och river ut vårt kök idag. Det känns så deprimerande, för jag vet ju att det kommer ta en evighet att få det klart...
Det är inte kul att vara förföljd av vattenskador. En stalker hade varit bättre billigare.


Tack mamma och Emma för hjälpen igår! Vi hade aldrig blivit klara annars.

Det blir inte att sitta vid datorn så mycket när jag kommer hem från "jobbet"... Fast att sitta och jobba i Photoshop hela dagarna är inte helt dåligt...

Snart ska jag få prova att scanna in glasnegativ, och nästa vecka ska jag få prova på kloning och lite annat kul!

Jag kallar det "jobb" för att det tar emot att kalla det jobb. Inget är ju säkert än, och det här är ju faktiskt bara en arbetsprövning och inget riktigt jobb. Men jag hoppas verkligen verkligen verkligen att det blir så!

Alltså. Jag dör nästan stora glädjedöden av min arbetsprövning!

Jag trivs så sjukt bra, det är så sjukt roligt, det är så sjukt intressant och alla är så sjukt trevliga och gulliga!
Idag kom t.o.m städerskorna in och hälsade och undrade hur det går och hur länge jag ska få vara kvar.
Jag fick träffa chefen också och han sa att det var så roligt att jag var där!

Allt känns bara så roligt, och det kommer ju aldrig att bli tråkigt heller! Varje bild är ju ny och jätteintressant = perfekt för mig, som superlätt blir less, uttråkad och omotiverad. LOVE IT.

Jag fick en låda med bilder igår som de hade tänkt att jag skulle vara sysselsatt med den här veckan.
Idag till lunch var jag klar, och fick en himla massa beröm. Mina bilder blev perfekta, och jag är ju så snabb, smart och lättlärd. Hehe.

Så jag fick en ny låda (som jag borde bli klar med imorgon, hehe)... Jag saknar den!

Idag har jag:

- klivit upp innan både fan och hans moster (05:50)
- varit sminkad och klar innan klockan 07.30 på en vardagsmorgon
- blivit bjuden på lunch på Kafé Rost
- haft ett storbråk med min trotsiga, stöddiga och kampsportande femåring
- blivit sams med min ledsna lilla femåring

och jo... just ja..

- JOBBAT!!!!!

- Biljetter till Stephen Lynch fixade!
- Tågbiljetter für alle (mig, Roger, brorsan och Sanna)!
- Hotell bokat!
- Hotellfrukost!

(Tänkte slänga in en bild på ögongodiset Stephen Lynch här, men det tyckte inte min blogg att jag skulle göra.)

Jag måste säga att det känns fint att så mycket i mitt liv går åt rätt håll just nu.*

Grannen under oss kom förbi för några veckor sen för att berätta att hon har en misstänkt vattenskada i sitt kök.
Idag (ja, man ska ju inte stressa ihjäl sig) var nån snubbe här och skulle mäta fukten i vårt kök.

Och jajamän, vi har också en vattenskada i köket!
Jag får flashbacks av ord som "dyngsurt", "riva ut köket" och "bila upp golv".
ÅH GUD SÅ ROLIGT.

Plågsamma minnen av badrumsrenoveringen/att behöva duscha i källaren dyker upp och jag känner mig traumatiserad. På riktigt.

Roger har ringt till försäkringsbolag och hört sig för om alternativa boenden under tiden.
Lagom lätt att leva utan kök i drygt två månader.
(Och eventuellt utan badrum, om de måste riva det också - igen!)

Ett mjukt, madrasserat, ljudisolerat rum för mig, tack!

Som sagt.
SÅ. JÄVLA. ROLIGT.
HAHAHA! HA HA. HA. HA.

HA.



*Meningen kan vara en smula sarkastisk.

Bara för att jag berättade att jag duktigt dietat i en vecka blev det hamburgare till middag idag.
Jag = dålig, dålig människa.

Ingen promenad blev det heller.
6 maj = dåligt, dåligt väder.


weheartit

Det blir inte mycket bloggande när man knappt använder datorn, men det har inte hänt så värst mycket de senaste dagarna ändå.

Jag tänker mest på jobbet och pendlar mellan glädje och förtvivlan.
Jag har upptäckt keso!
Jag har dietat i ungefär en vecka, och upptäckt att byxorna sitter lite lösare. (Yay!)
Jag har promenerat/cyklat ca 18 km den här veckan, och siktar på över 2 mil innan veckan är slut. (Yay! igen)
Det har snöat och så har det snöat lite till.

Idag tänkte jag försöka städa och tvätta lite, och imorgon blir det mest troligt lite alkohol för att fira mitt kommande jobb. Alkohol är visserligen inte så diet-igt.. men det skiter jag i.

C'est tout!

Om en vecka börjar allvaret.
Vid den här tiden nästa vecka sitter jag hemma och antingen jublar eller gråter efter min första dag på arbetsträningen.

Jag är så jävla nervös! Hur fan ska detta gå?

Jag försöker intala mig själv att alla tycker att det är jobbigt att börja jobba/börja jobba på ett nytt ställe, men det går inte helt bra.

Jag känner mig extremt glad och tacksam och jag ser verkligen fram emot det, men samtidigt får jag kämpa för att inte ge efter för de där överanalyserande tankarna.

Jag försöker att se lösningar, inte problem.
Jag försöker att välja glädje och inget annat.
Jag försöker tänka att det är väl klart att jag klarar det!

För jag har inte råd att sabba det här.
Varken psykiskt eller ekonomiskt.

Igår fyllde sonens bästaste kompis år, så vi var dit på kalas.

Eftersom jag bestämt mig för att ta tag i kosten nu så åt jag inte en endaste bit tårta. Inte ens en liten kaksmula. Jag känner mig nästan lite duktig.

Men jag kan ha "råkat" starta ett ballongkrig som resulterade i en himla massa speedade barn.

Det var roligt.