Jag och grabben bestämde oss för att baka lite idag, och det blev ett par blodsprängda ögon dagen till ära!

 

Du behöver:

• 100 gram rumsvarmt smör
• 2 dl socker
• 2 ägg
• 3 dl vetemjöl
• 1 tsk bakpulver
• ½ dl vatten
• 1½-2 dl florsocker + 1 msk hett vatten
• chokladknappar
• röd karamellfärg

Sätt ugnen på 225 grader.
Rör fett och socker kraftigt tills det blir fluffigt.
Tillsätt ett ägg i taget och rör om.
Blanda mjöl och bakpulver och rör ner det i smeten växelvis med vattnet.

Fyll formarna till drygt hälften med smet.
Grädda mitt i ugnen ca 10 minuter.

Rör ihop florsocker och hett vatten och rör till en slät smet, och täck sedan kakorna med glasyren när de svalnat.
Tryck dit en chokladknapp i mitten.

Måla blodådror med karamellfärg när glasyren stelnat.

Lycka till!

Jag och grabben håller på att storstäda. Vi började röja redan 9 imorse! Duktigt va?

Jag lyckades överleva träningsvärken, så då måste jag aktivera mig igen. Städning är bra träning. Särskilt när man måste flytta tv-apparater, riva sönder kartonger med bara händerna och sen bära ut allt till soprummet. Håhåjaja.

Vi tog en paus nu, för grabben sa att han inte tyckte om att vara genomsvettig, hehe.

Ännu är det maaaaaassa saker att göra, men vi får väl se hur långt vi kommer idag. En sak i taget.

Härnäst ska vi nog baka litegrann. Kul kul!



Förresten måste jag skryta litegrann också. Jag och grabben blev bjudna på mat hos mommo igår.
Oxfilé med råstekt potatis och vitlökssmör. Det ni!

Jag provade på lite magträning för någon dag sen. Att vara utan magmuskler är både fult och ganska så jobbigt. Min hållning är så kass att jag påminner mer om en makaron än något annat. Snyggt värre!

Jag lyckades bra i alla fall. Nu har jag haft världens träningsvärk i två dagar och ALLT gör ont.

Jag kan knappt hosta utan att se livet passera revy framför mina ögon. Att försöka kliva upp ur sängen ska vi inte ens tala om.

Är det möjligt att få sig en personlig assistent för att man har sån förbenad träningsvärk? Bara för någon dag sådär. Det känns som att jag behöver en.

Det har varit en bra dag idag! Det känns extra bra med tanke på hur mycket jag och grabben bråkade igår. Usch, vad jag hatar sådana dagar.

Idag har vi:

- varit ute i det fina vädret
- köpt fredagsmys och lördagsgodis
- städat litegranna
- byggt en koja av kartonger
- pysslat med trolldeg
- ätit mysig middag

Vi har varit superglada, till skillnad från igår, och vi har haft roligt hela dagen. Underbart!

- Mamma... vet du vad pappa har sagt?
- Nej?
- Att man inte får vara ute med sjuka barn.
- Jaså?
- Ja. Du har inte lyssnat på pappa. Vet du vad han kommer att göra nu?
- Nej, vad?
- Han kommer slå dig i skallen.
- Då får det väl vara vår hemlis att vi har varit ut då.
- Jaaa, det är nog bäst.


Haha!

Grabben har alltid haft så söta framtidsplaner.

Allra först ville han bli Stålmannen när han blir stor.
Sen ville han bli pappa. När han är 100 år ska han få en bebis.

Nu vill han bli kock när han blir stor. Men bara om han får ha gula kockkläder, annars får det vara.

Men gud. Nackdelen med att vara en senildement tjugosjuåring är att man lätt glömmer saker. Som vad man hade tänkt blogga om till exempel. Suck.

Jag ska fundera lite, och ni kan ju lyssna på den här så länge. En mycket bra låt!

Ja jisses. Nackdelen med att vara en senildement tjugosjuåring är att man lätt glömmer saker.

... att höra från sin fyraåring:

- Ja, men du vet... En sån där metal fusion.

Grabben har alltid varit rätt dålig på att äta. Särskilt pasta, potatis och ris och sådana grejer. Grönsaker och kött i alla dess former har han alltid älskat. Han kanske brås på syrran, som hellre åt sill än pannkaka när hon var liten.

Idag vägrade han äta. Igen. Han skulle inte ha mat.

Jag orkar inte diskutera sånt där, och det vet han.
Äter man inte får man vara hungrig, han väljer själv.

DUMMA SKITMAMMA, sa han högt och stormade ut i vardagsrummet.

Ganska precis två sekunder senare kom han tillbaka med en leende på läpparna och ropade "nu ska jag äta!".

Vad fan? Bytte han personlighet där inne eller vad?

Grabben frågade mig om lite släktingar idag. Vem som är hans moster, om han har en farbror och så vidare, fastän han vet det mycket väl.

Till slut frågade han vem som är hans syskon.
När jag sa att han inte har några såg han lite besviken ut och undrade varför.

Jag förklarade att det bara inte blivit så.

Han berättade att han hade velat ha en storebror och att han ska vara ungefär tre år.
Det går inte, sa jag. Om du får ett syskon blir det ju en bebis och så blir du storebror.

Jag har sällan skådat ett så stort och stolt leende!
Han ändrade sig snabbt och beställde en bebis som är noll år istället.

Jahaja... Vad gör jag nu då? Kan man muta ungen med nåt?
Härfårdunågotriktigtbrasåduglömmerattduvillhaenlillebror. Typ.

Jag och grabben satt och tittade på Bolibompa tidigare idag när de visade ett inslag från Stockholm.
De filmade på olika ställen i staden och grabben spanade och spanade.

Till slut var han bara tvungen att fråga

- Var är Susanne då...?

(Min moster - grabbens momster - för er som undrar. Vi saknar dig!)

Jag vaknade en halvtimme innan väckarklockan ringde. Grabben vaknade strax efter mig.
Då låtsades jag sova, och låg och lyssnade på barnets hostande i en halvtimme istället.

Det låter klart ovärt, men så länge barnet inte märker att man är vaken får man nämligen vara ifred. Man kan ligga stilla i sängen utan att ha någon som klättrar på en, sparkar på en och tjatar om att kliva upp.

Hade han inte hostat så förbannat hade jag säkert fått mig en halvtimmes extra sömn. Typiskt.

Och jo, han är hemma från dagis idag.

I den här familjen kör vi lite ombytta roller emellanåt.

Till exempel så är det jag, snart tjugoåttaåringen, som inte gillar broccoli och som i smyg pillar över dem till fyraåringen, som älskar broccoli. Helst ska de vara doppade i lite aioli, då försvinner de nästan snabbare än lördagsgodis.

Hrmf! Det skulle inte förvåna mig om han tycker om ärtor också.

Usch.

Det var länge sen jag var med i någon tävling, men den här kunde jag ju bara inte missa.

Jag är med och tävlar om ett iPhone-skal från mirabling.com hos Annnaiz!



Tävla du med!

När pappa sålde huset fick jag en orkidé som han inte hade hjärta att slänga. Han fick den i 50-årspresent av sin lilla mamma nämligen.

Eller ja, det var väl snarare några blad i en kruka.
Som det liksom brukar vara med orkidéer.

Så gissa om jag blev glad när jag såg att jag lyckats med det omöjliga! Den blommar!
BLOMMAR!

Som Tom Hanks i Cast Away vill jag stå och banka mig för bröstet och ropa
LOOK WHAT I HAVE CREATED!

 

Det känns som att den här pseudoförkylningen som bott i min kropp ett tag nu håller på att utvecklas till en riktig förkylning.

I do not approve. Jag vägrar bli sjuk.

Be gone! Vik hädan, onda förkylning! The power of Christ compels you!

Osv osv.

Jag och grabben bedyrade vår kärlek till varandra för en stund sen.

Jag förklarade att jag älskade honom så mycket som man bara kan, men grabbens kärlek till mig var nog aningens större ändå.

- Jag älskar dig tusen miljoner miljarder miljarder miljarder! ... Och hundra hundra ett ett ett ett ett ett!

Det börjar kännas lite uttjatat att berätta att jag sovit dåligt.

Så vi kan ju låtsas att jag sovit skitbra, och inte alls fått ligga ute på kanten och knappt sovit något alls, inatt.

Jag har börjat känna mig som en tant, okej, jag är en tant, som har fått börja ta tupplurar på eftermiddagarna för att orka leva. Jag vill bli pigg!

Man kanske skulle börja dricka kaffe?

Det har snöat igår och det har snöat inatt, och det här vaknade vi till idag.



Är det inte sommar snart?!

Den här veckan börjar de äntligen med badrumsrenoveringarna!
Såklart börjar de från våning sex... men nångång kommer de ju ner till oss också.

Så igår var vi och valde våtrumstapeter.
Vårt badrum kommer att bli snyggast i världen. På hedersord! Jag lovar och svär.

Vi ska försöka hitta ork, och pengar, till att börja renovera resten av plejset också, så grabben har fått välja färg till sitt rum.

Klart grabben får välja själv! Och såklart blev det favoritfärgen:

Grabben fick sin överraskning igår. Han blev superglad och ÄLSKAR sitt skrivbord.

Detta jävla skitskrivbord! Det är inte ens ihopmonterat men redan trasigt.
Det spricker så fort man försöker skruva ihop det. Skitbra.

Grabben är förkrossad och vill ha sitt skrivbord NU.

Får vi inte pengarna tillbaka blir jag förgrymmad.

När grabben vaknade och ville kliva upp fick jag ligga kvar. Roger hade nämligen lovat mig en sovmorgon!

Jag somnade om sekunden de lämnade sängen. Inte ens när de en timme senare tog på sig ytterkläderna och stormade ut genom dörren vaknade jag.

Jag har sovit som en sten.

Till 11.45! Herrejisses... Vad jag kan!

... så kan vi hjälpa Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj att få 25 000 kr bara genom att blogga!

För varje blogg eller hemsida som länkar till Chartis "Stöd Rosa Bandet"-sida så skänker de 10 kronor till Rosa Bandet, så klicka här och skapa en skänk-länk!

Målet är att ge 25 000 kr samt sprida medvetenheten om Cancerfondens kampanj.

Jag har en lite annorlunda humor.

Frågar du mig så har jag världens bästa humor. Såklart. Jag är fan skitrolig!
Och sjuk i huvudet, men skit i det nu.

En del tar illa vid sig av det jag tycker är roligt.
Jag har funderat på att tona ner min humor här i bloggen. Att censurera mig själv litegranna, och liksom lura folk att jag inte är helt störd.

Men det går inte.

Och med det sagt så bjuder jag på den här:

Jag är trött. Sjukt jäkla trött. Men det blir man väl när man inte sover så mycket utan ligger och tänker istället.

Grabben fick stanna hemma idag. Att släpa mig upp, fixa frukost, duscha i källaren och sen åka buss till och från dagis kändes övermäktigt. Grabben blev inte glad, och det förstår jag. Men jag ooorkar inte idag.

Vi har en massa saker att göra idag också. Den där roliga tvättstugan kallar, bland annat. Suck.

Fast det kanske är bra. Om man har saker att göra hela tiden kan man inte lägga sig ner och dö.
Risken finns dock att jag somnar ståendes.

Vad ska du hitta på idag?

 

Jag undrar hur mycket jag skulle behöva sova för att en gångs skull få vakna upp helt utvilad.
Det är lite frustrerande att varje morgon känna sig mer död än när man gick och lade sig på kvällen.

Jag tror fortfarande att min hjärna har fått något om bakfoten.

 

Jag längtar till måndag! (För första gången någonsin, mest troligt.)
Då ska vi nämligen köpa ett skrivbord åt grabben och överraska honom med lite ordning och reda när han kommer hem från dagis.

Okej, det är väl mest jag som kommer att bli glad över lite ordning och reda, men han kommer att bli glad över att ha någonstans att ha datorn och kunna spela igen.

Och snart får vi förhoppningsvis pengar från repfonden också, och då ska vi fixa hans rum ordentligt. Gula väggar vill han ha, och så blir det nytt golv också. Dock inte gult.
Förhoppningsvis får vi till lite bättre, och snyggare, förvaring också när vi ändå håller på.

Det kommer bli naaaajs!

Grabbens blivande skrivbord. (Synd att datorn inte följer med på köpet.)

Grabben ville leka med bilar imorse men vi hann inte riktigt innan vi var tvungna att gå till bussen, och grabben blev förstås lite sur och ledsen i ögat.

Då fick jag en snilleblixt och packade ner två småbilar i jackfickan och så lekte vi helt enkelt med bilar på bussen sen! Grabben tyckte att det var helt underbart roligt och blev på ganska mycket bättre humör.

Och ja, jag hade också ganska roligt...

Det blev en promenad idag också. Den fjärde morgonpromenaden den här veckan! Gud vad jag känner mig duktig!

Och inte en endaste tanke på broddar!
Eller jo, faktiskt, men det var mer som Hahaha, broddar? Bah! Fuck you broddar! Aj dåont niiid jooo ungefär.

... på mitt förra inlägg:



Hon är vettig min syster!
Jag fick lova att aldrig mer ens tänka på broddar.

Tack för att du hindrar mig från att bli 80+ innan jag ens är 30+.
Jag behöver uppenbarligen mycket hjälp med det jao!

Aaahhh! Imorse var jag levande igen. Nåja. Det kan väl diskuteras, men jag var inte illamående åtminstone.

Efter bussresan till dagis tog jag en promenad hem igen. Nästan en timme tog det idag, men det är fan svårt att promenera när det är halt. Jag förvandlades till en 80+ tant när jag insåg att jag gick och funderade på broddar.

Skäms på mig. Jag borde få gå i sommarskor hela vintern som straff.

Eller nej. Vad ont i höften jag skulle få. Och min rygg! Och för att inte tala om mina fött...

... Jag ÄR 80+!

Roger och grabben var och bytte däck på bilen efter middagen, och då passade jag på att diska, dammsuga och städa lite. Så lite nytta har jag gjort ändå. För att liksom uppväga att jag suttit i soffan precis hela dagen.

Och så blir ju allt mycket roligare med en bild, så jag avslutar med en bild från rocktoberfesten i lördags. En bild på mig och en av mina fina tjejor!

Eve till vänster och jag till höger. Spiknyktra var vi. Lovar!

Ungefär såhär känner jag mig just nu.
Krasslig. Dålig. Utmattad. Eller ja... Död.



Läget är alltså inget vidare. Så jag får be om att återkomma.
Förlåt att min blogg är mer värdelös än vanligt just nu.

Ni kan ju göra det här testet under tiden:

Så jag får väl börja med att be om ursäkt för det.

Idag har det inte hänt så mycket, även om jag har varit mer effektiv än vanligt.
(Inte för att det säger så mycket, jag är inte särskilt effektiv alls annars.)

Och nu är jag trött, så jag ska krypa ner i sängen och passa på att läsa lite innan grabben vaknar och vill komma och sova på min kudde.

Särskilt om man har ett barn med fantasi, inlevelseförmåga och möjligtvis en gnutta av någon form av identitetskris.

Oftast har jag en fyraårig pojke här hemma, som gosar, trotsar och bara är underbar.
Ibland förvandlas pojken och då har jag antingen en hund, en katt, en ko eller ett får.

Hundvalpen Karlsson är gosig men ganska gnällig. Han piper mycket.

Katten växlar mellan att heta Kattis och Kvackis och är världens gosigaste katt.

Kossan heter Kossis och sitter mest i soffan, tittar på barnprogram, råmar och bajsar kobajs.

Det senaste tillskottet är fåret. Bäää-bis heter han. Än så länge gör han inte så mycket, han sitter mest i soffan och tittar på barnprogram. Det kanske blir ändring när vi lär känna varandra lite bättre.

Det är ganska praktiskt att ha barn och husdjur all in one. Särskilt som Roger är pälsdjursallergiker.
Plus att det blir en himla massa gosande, men bara en att mata, underhålla och städa efter... Till exempel.

Rocktoberfesten igår var helt awesome. Riktigt roligt blev det när Eve och Peka kom förbi! Riktigt packad tror jag minsann att jag blev också. Först vid 4-tiden på morgonen var vi hemma.

 

Och sen vaknade jag 7.13. Jag kan aldrig sova när jag druckit. Vet inte varför, men riktigt störande är det i alla fall! Lite bakis har jag varit också, men mest har jag plågats av ledvärk. Det är något med alkohol som får mina leder att gå ut i strejk.

 

Först nu börjar jag bli hyfsat smärtfri, men jag längtar tills det är dags att gå och sova...

 

Hade du också en härlig lördagskväll?

Vi hade en riktigt fredagsmysig dag igår, jag och min lilla grabb. Vi städade faktiskt hans rum, och sen låg vi på hans matta och läste sagor och lekte med bilar.

Idag är grabben glad, för han ska få sova hos sin mormor! Han håller på att planera vad han ska packa med sig. Än så länge ska han ha med sig en 33 cl flaska Loka Päron.

Jag och Roger ska ut på trevligheter ikväll nämligen. Tre vänner fyller 30 så det blir...

Jag har meddelat dagis att grabben ska vara ledig idag! Härligt!

Vi har pratat om att vi ska leka, baka och städa idag.
(Fast med tanke på vilka det är vi talar om så tippar jag på att det blir leka, sega och stöka istället.)

Oavsett vad vi hittar på så blir det en hel dag med...

Idag fick jag ett sms från Synoptik. Mina glasögon var färdiga för avhämtning!
Jag och brorsan var ute och promenerade, så vi svängde förbi där lite snabbt och hämtade dem.

Jag ser helt mongo ut! Visst att jag inte är van att se mig själv i glasögon osv osv, men ändå. Jag tycker jag ser helt dum ut! Och tantig förstås.
På bågarna är det blommor, och det gillar jag inte. Men det syns kanske inte så mycket. Säger vi.

Så ni får inte se en bild på mig i glasögonen riktigt än, jag måste samla riktigt mycket mod först, men ni kan ju få en bild på glasögonen så länge...

Ju bättre jag sover om nätterna desto tröttare är jag om dagarna.
Jag tror att min hjärna har fått något om bakfoten.

När vi flyttade till lägenheten fick grabben börja sova i sitt eget rum. Han är ju ändå en ganska stor grabb nu.

Den första tiden har varit lite orolig, och det kan man ju förstå. Han har kommit över till vår säng kring midnatt och sovit oroligt där istället. Och snott både min kudde och mitt täcke och tvingat mig att sova ute på kanten. Dessutom har jag fått stå ut med diverse sparkar och andra ninjamoves om nätterna.

Jag har med andra ord sovit rätt dåligt ända sen vi flyttade hit.

Inatt har jag däremot sovit som en liten gris!
Först kvart över fem kom han över till vår säng, och då hade Roger redan klivit upp eftersom han jobbar förmiddag = inte alls trångt i sängen = inga ninjamoves = rätt okej sömn!

Sina två kuddar hade han släpat med sig, och sina två Pingusar. Han kröp ned bredvid mig, gav mig en puss och sen sov vi båda två som små grisar ända till klockan åtta. Härligt!

Idag har jag startat dagen med en busstur till dagis tillsammans med grabben, och efter det en promenad på 4,62 km. Känner mig väldigt duktig, så vi bortser från kanelbullen jag åt när jag kom hem... Men hallååå, det är faktiskt Kanelbullens Dag idag så det var inte mitt fel. Säger vi.

Nu ska jag strax ge mig ut på stan och försöka hitta några snygga kläder till grabben. Det är fotografering på dagis imorgon, och då måste han ju vara snygg(are).

Senare idag hoppas jag att syster yster kommer på besök.

Jag har världens finaste och bästa syster. Jag är inte partisk eller nåt, det är fakta. Hon är bäst! Tror det stod nåt om det i senaste Illustrerad Vetenskap faktiskt.

Idag är hon ledsen. Och när syster är ledsen får jag ont i hjärtat. Ibland känns det mer som att hon är mitt älskade lilla gullebarn som jag måste/vill ta hand om.

Jag vill bädda ner henne i min soffa med mitt tjockaste, gosigaste täcke och mata henne med glass och godis och trösta henne och säga att allt kommer bli bra. Förklara att det gör ont nu, men att det går över och att i slutändan gör det henne till en bättre människa. Säga att hon lär sig, att hon växer och att det finns bättre. Berätta att hon faktiskt är världens finaste och bästa. Att hon är mitt älskade lilla gullebarn!

Jag har fått för mig att jag måste klippa mig. Och jag måste verkligen, håret är så slitet och gräsligt.

Samtidigt vill jag inte alls klippa mig. Så långt hår som jag har nu har jag nog aldrig haft, och jag vill ju ha långt hår. Fast utan att det är slitet och gräsligt då förstås.

Långt hår är ju bra om man vill göra en massa olika frisyrer, tänker jag. Men hur ofta fixar jag sånt då? Jag borstar knappt ens håret. Trixar jag ihop nåt blir det en slarvig och oborstad hästsvans. Woooow.

En klippning måste bokas, så jag sitter och googlar frisyrer. Det finns många fula frisyrer out there.

Några förslag, som ser nästan likadana ut:



Vad tror ni? Skulle jag passa i nåt sånt?
Eller vad skulle jag passa i?


Hjälp mig!

Idag har vi haft tvättstuga. Tvättstuga. (Säger man verkligen att man haft tvättstuga?)(Vem bryr sig?!)

Det är över fem år sen sist vi behövde hålla på och tvättstuga oss.

Det var inte så farligt ändå, men jag kan inte påstå att jag har saknat det.

Däremot kan jag påstå att jag verkligen längtar tills badrummet är färdigrenoverat och vi kan tvätta hemma igen.

Var lite slö igår, som... ja.. alltid annars, och satt och spelade Solitaire på Facebook en stund.
Eller jag försökte spela. Det var reklam före, efter och till och med under tiden jag spelade.

Och hela tiden kom samma "erbjudande".



Vet de något som inte jag vet?