De senaste dagarna har vi spelat en himla massa Mario Kart.

Grabben har velat ha spelet hur länge som helst, så till slut köpte han det. För egna pengar!
Eller ja, jag och Roger bidrog med varsin hundralapp så han inte skulle bli helt pank - men ändå.

Grabben är riktigt duktig, och är glad även om han kommer sist. Själv blir jag irriterad om det inte går bra och om jag inte vinner.

Vem var det som var fem år nu igen?

Mina naglar är fortfarande übergula sedan i lördags. Mest för att jag inte har någon nagellacksremover, men lite också för att jag på nåt underligt vis gillar det litegrann. (Jag erkänner, och syrran kommer att mörda mig.)

Det är inte snyggt, men jag gillar färg.
Och grabben, som älskar gult, vill ju inte vara sämre.



Han var så söt i lördags, och skulle absolut också sminka sig.
Och han tyckte om det så mycket att han gjorde om det i söndags.

Jag har tyvärr inga fotobevis, men han var så ruskigt söt i ögonskugga, rouge och läppstift!

Pappas sambo har fyllt 50 tidigare i februari, och igår var det dags för fest!
80-talstema tyckte jag var en kul idé och det var kul att se att alla som kom hade klätt ut sig. Det var fluffiga luggar, peruker, tights, fotvärmare och härliga färgkombinationer till höger och vänster.

Det bjöds på väldigt god mat och smaskig efterrätt, och så lite arbete i baren. Inte särskilt ansträngande, och betalningen var desto bättre. Gratis alkohol!

Mycket dans blev det också! Massor med bra musik och roliga 80-talsmoves. Lovely.

Roger fotade oss allihop innan vi drog iväg.
Syrran hade fixat en riktig fluff-frisyr på mig, tänk Peggy Bundy ungefär, men mitt hår är ju så hopplöst så det tog inte länge innan det var platt à la inte 80-tal... Men men, vad ska man göra? We tried... and failed miserably.



Nu hann jag visserligen ta på mig ytterkläderna innan nästa bild togs, men checka in tightsen, benvärmarna och icke minst färgkombinationen. Sjuuukt snyggt. Hrm.

Jag vaknade strax innan åtta och upptäckte att grabben inte var där.

Han har sovit hela natten i sin egen säng, och låg fortfarande och sov när jag klev upp!
Det har aldrig hänt förut.

Jag orkar inte idag heller egentligen, men jag måste färga håret idag.
Utväxten är redan ca 5 cm och det ser förjäääävligt ut...

Det var tänkt att jag skulle färga håret idag, men jag oooorkar inte. Syrran skulle komma och hjälpa mig, men hon oooorkade inte heller. Så det får vänta till imorgon.



Jag är helt kär i Elsa Billgrens hårfärg, den är sådär röd som jag vill ha den.
Men jag hittar aldrig rätt färg, och att färga hos frisör är DYRT, så den här får duga... Och den är ju inte helt dum den heller.

WHY OH WHY föddes jag inte med rött, lite lagom självlockigt hår och gröna ögon? WHYYY?
Nog för att jag faktiskt har lite rött i håret naturligt, men icket tillräckligt! ICKET!
Dumma gener.

Jag tog mig en snabb titt på bokrean igår, och hittade som vanligt en massa böcker jag ville ha. Kontot är däremot inte direkt överfyllt med pengar så jag nöjde mig med en bok för den här gången.

Jag köpte den för att... hallå - Henrik Fexeus - need I say more?



Nice to know.

På baksidan står det
Hur många har inte gått på myten att man måste ha deffad tvättbräda på magen eller se ut som en playboymodell för att vara attraktiv? Hemligheten med att lyckas i romantiken är i själva verket något helt annat.
Med sina unika kunskaper i icke-verbal kommunikation, social manipulation och påverkan har Henrik Fexeus listat 168 konkreta och praktiska tips  om hur du tar dig från att vara osynlig till att hångla med vem du vill.
Det här är tekniker som inget gymkort eller silikon i världen kan konkurrera med.

Inte för att jag har tänkt ge mig ut och ragga, men det är kul att läsa/lära om hur man kan påverka folk utan att de fattar det.

Och tjohej, i förordet skriver han att
De metoder jag skriver om handlar många gånger om att bli bättre på att hantera och styra sin interaktion med andra människor. Det går utmärkt att stanna vid det, att nöja sig med att bli bättre på att mingla. Det är en värdefull social förmåga i sig och den här boken kan bli din bibel i ämnet.

Lord knows att är det nåt jag behöver så är det att lära mig att mingla (fan, jag HAR inte ens någon social förmåga). Om man sen får hångla lite på köpet så inte klagar jag!

Nu måste jag gå och läsa lite.

Suck.

Inte för att det gör mig nåt, det är ju självklart mysigt att få vara hemma med min pöjk.
Men jag suckar ändå, om inte annat så åt dessa ständiga vikarieproblem.
Grabben suckar också, men bara för att han inte får träffa sina kompisar mer den här veckan.

Suck.

Jag har varit leds på min bloggdesign ett bra tag nu, så idag tog jag äntligen tag i saken.
Headern hade jag klar sen tidigare, det som tog lite tid var att pillra med alla smådetaljer... Någon timme eller två sammanlagt tog det, med många korta pauser för en och en annan svordomstirad.

Helt bloggdesignshandikappad är jag i alla fall inte, jag lyckades till och med fixa Gilla-knappen!
Wohoo, jag känner mig nästan proffsig, hehe.

Nu ska jag fira med några kanelbullar, som jag fått av sötaste Sanna, och ett glas mjölk.
Ha en bra kväll!

Det är kul att åka buss med en femåring som högt upprepar allt som busschauffören och hans kollegor pratar om över radion.

Faktiskt.

I någon sekund kändes det pinsamt och jag funderade på att säga "schh" lite försiktigt, men sen tänkte jag att skitsamma, och sen satt vi och hade kul båda två istället.

De måste ha pratat om nån utflykt (eller mycket mycket tråkig firmafest) för vi hörde att de pratade om att grilla korv och om kanelbullar, bland annat.

- Vad knasiga de är, sa grabben. Man kan ju inte grilla kanelbullar...

Igår kom jag för en gångs skull ihåg att det var Medium klockan 22. Yay!
Men så var det det allra sista avsnittet! Inte yay.

Varför gör de sååå? Mycket mycket dumt.

Och mycket mycket dåligt sista avsnitt. Nödlösningar suger.

Besviken.

Att väckas av übergrinigt barn gör mamma på dåligt humör.
Det är illa när man känner själv hur jävla löjlig man är, och man får säga till sig själv att skärpa sig för i h-vete.

Vi slipper ta bussen idag igen, för snällaste lillebror skjutsar oss istället. Det får mig på lite bättre humör åtminstone.

Och nu måste vi nog ta och klä på oss och göra oss klara. Tycker inte om att vara seg och sen, när nu brorsan ställer upp och skjutsar. Lite hyfs får man väl ha ändå.

Ha en bra dag, osv osv.




My hamster died today. He fell asleep at the wheel.

Jag hade ett inlägg på gång i huvudet, men när jag skulle skriva ner det tog det stopp. Det vill sig inte.
Det hade med festen på lördag att göra i alla fall. Nåja, better luck next time.

Idag har jag saknat min mormor, min moster, mina kusiner och självaste hufvudstaden deprimerande mycket. Till och med Nisse saknar jag, fastän han glömt mig och gått vidare med sina kattliv.

Jag hoppas att jag kan åka ner snart igen. Planer smids, men ekonomin hångarvar åt mig.

Lite taskigt, tycker jag.



Schnaaaaaaaaaabeeeeeeeel!!

Det är svårt att blogga. Igen.
Jag har så mycket som jag vill skriva om, men som jag inte kan skriva om och då blir det att hjärnan låser sig istället. (Och att jag bara sovit ungefär tre timmar i natt kanske också har något med saken att göra.)

Nåja.

Grabben ska visst få en ny säng idag, så jag ska roa mig med att montera ner hans nuvarande säng och så passa på att städa i hans rum. Att en femåring kan ha så stökigt! Och så vet man att värre kommer det att bli. Yej...

Sen måste jag förresten städa resten av lägenheten också. Crap. Får ju besök av tacosätande folk ikväll.

Det är segt att komma igång, men när jag tänker på att det bara är 67,5 kvm istället för 169 så känns det lite bättre i alla fall!

Hade en riktigt najs fredagskväll tillsammans med söta Sanna.
Vin (gott! jag vuxen!), Super Metroid, Zelda (jopp, fortfarande vuxen) och underbara Little Britain. Fredagsmys på hög nivå!

Idag fick jag sovmorgon till 12 (HALLELUJAH) och kunde till och med äta frukost i lugn och ro, för grabbarna var ute och åkte kälke.
Värmebölja nu minsann, bara -10! Äntligen en utetemperatur som inte innebär kallbrand och/eller plötslig död.

Ikväll blir det Melodifestival, lördagsgodis för grabben och popcorn till mig, och lördagsmys.

Och imorgon blir det tacos med brorsan och Sanna. Söndagsmys ju!

Mysigaste helgen på länge!

Så ungen kräktes. Fyra gånger under loppet av någon timma. Faaan!

Nu sover han sött, och jag håller tummarna för att det inte är magsjuka utan bara nåt som behövde komma upp.
Och för att vi får sova inatt.

Håhåjaja.

Håll tummarna ni också.

Sådär, då har jag spenderat 1½ timme liggandes i en tandläkarstol. Måttligt underhållande, och de blev inte ens färdiga så jag ska tillbaka den 22 mars.

Rotfyllningen var som sagt kasst gjort, så det har samlats bakterier där ett ganska bra tag... Vilket såklart har lett till en fin infektion och det blöder så fort man petar där. Så pass mycket att de inte kunde fixa skiten. Ändå använde de nåt medel som ska stoppa blödningar, men icke sa nicke.

På grund av ett medfött fel så har jag sprungit hos tandläkare hyfsat många gånger i mitt liv, men jag har aldrig hört orden "skalpell" och "vi kan inte stoppa blödningen" hos en tandläkare förut.

Och jag hoppas jag slipper det i fortsättningen...

(Men jag dog inte! Yay!)

Här sitter jag i min ensamhet och har lite ångest över morgondagen.
Jag ska till tandläkaren nämligen.

De har gjort ett kasst jobb med rotfyllningen så den ska lagas, och så blir det kanske att dra ut en visdomstand.
Som alla andra tänder växer de snett, vilket gör att jag biter mig i kinden hela tiden och så blir det inflammerat och kul.

Beräknad tid: 90 fucking minuter!

6-7 rör med blod är ingenting jämfört med en massa bedövningssprutor hos tandläkaren. Särskilt i gommen, det gör ONT.

Jag kommer att dööööö.

Brorsan och Sanna var söta och bjöd på middag idag. Smaskig hämtmat under en välbehövlig paus från flyttstädningen.

Syrran ville ha lökringar till, och det tyckte vi andra var en bra idé så vi beställde åtta stycken.

Och ja... Jag kan inte beskriva detta med något annat ord än "hihihi":

Nåt har ju hänt när man en lördagskväll ska köpa något "gott", och kommer ut från affären med två Loka, ölkorv och ett paket juice.

Känns rätt fint, faktiskt!

Det känns väldigt konstigt när grabben inte är hemma.
Jag försöker njuta av lugnet, men lugnet blir lätt så jävla tråkigt.

Det är rätt tomt utan en femåring som ligger i rummet bredvid och som snarkar och snackar i sömnen.

Sover han nu? Har han haft en bra kväll?
Vilken låt var hans favorit i Melodifestivalen?

Imorgon bitti, när jag INTE blir väckt av en liten kille klockan 7 på morgonen - DÅ ska jag njuta av lugnet.

- Mamma, jag vill en sak...

- Mamma, jag vill åka till mommo.

- Ska vi åka till mommo snart?

Osv osv osv........

Mommo - när får han komma???

Grabben har äntligen ÄNTLIGEN somnat och jag sitter och övar på att teckna hår medan jag väntar på att Roger ska komma hem från jobbet.

Surfar runt och spanar efter distansutbildningar också. Bara sådär kanske-ifall-eventuellt...

Hur tecknandet går? Det går väl framåt, antar jag. Övning brukar väl funka så?

Grabben har för övrigt passat på att träna på bokstäver idag, för han hade ett meddelande han ville få fram.

Han skrev lappar och ville hänga dem lite överallt, så vi inte ska glömma det som komma skall.
(Det är alltid bra med minneslappar förstås. Han har väl lärt sig att morsan är lite senil.)

Men nu lär vi inte glömma det i alla fall, efter att ha skrivit det femtioelva gånger:

- Grabben som äntligen skulle till dagis var så snorig och hostig imorse att han fick stanna hemma.

- Vi skulle till marknaden med the Lasus, men så blev det plötsligt världens storm, så vi orkade inte gå ut.

- Och nu på kvällen skulle vi till brorsan och hans tjej, men jag blev toktrött och grabben vägrar, så vi sitter hemma och slötittar på tv.

Skitkul. Tur att vi kom iväg till Coop på förmiddagen åtminstone, så man fått se något annat än insidan av lägenheten på hela dagen.

Men strunt i det nu! Nu fixar vi popcorn och myser resten av kvällen, för nu är det fanimej dags för

Jag har alltid varit avundsjuk på de där människorna som bara vet vad de vill jobba med. De som alltid har vetat det, ända sen de var barn, och sen bara liksom gett sig ut i världen och fixat det.

När jag var runt 12 kanske ville jag bli arkeolog. Sen tänkte jag att man nog måste vara rätt duktig på matte, och efter att arkeologdrömmarna dött blev det aldrig att leta reda på några nya.

Nu är jag snart 30. Arbetslös, men jobbar ändå på en fin ångest. Lite dåligt betalt bara, kan jag tycka.

Det känns lite som att det är meningslöst nu. Som att the ship has sailed, Elvis has left the building.
Jag är ju inte direkt 18 och kan välja och vraka bland diverse utbildningar.
Fan, det är riktigt länge sen jag var 18... (Får nog lägga till ålderskris bland grejer som jag jobbar på.) Fast helt ärligt kunde jag inte välja och vraka bland utbildningar när jag var 18 heller.

När jag hittar test typ "Vad vill jag bli?" så kastar jag mig över dem.
De kanske vet vad jag vill jobba med... För jag har då ingen aning.

Idag hittade jag "Låt inte slumpen bestämma".

Jag fick flest A (8 av 9, faktiskt) så jag är en "hantverkare".

Du gillar att göra saker, inte att prata om dem.
Du har ett sinnelag för hur tekniska prylar fungerar och har lätt att lära dig nya saker.
Du tycker om att arbeta med händerna och tillverka färdiga produkter.
Du är en mästare på praktiska prylar, och är först med att anmäla dig om någon behöver en extra hand.

Det stämmer faktiskt riktigt bra. Att jag vill jobba med händerna och skapa, det visste jag redan.
Just det där med att skapa, det är min grej.

Några jobb som tydligen ska passa mig:

- Ljudtekniker
- Arkeolog (!!!)
- Byggarbetare
- Djurskötare
- Tv-reparatör
- Kock
- Brandman
- Bussförare
- Bagare
- Ingenjör
- Bilmekaniker
- Ambulansförare
- Brandingenjör
- Flygledare
- Veterinär

Kanske jag skulle bli en kockande arkeolog, som extraknäcker som brandman, ambulansförare och bagare?

Och kanske om man skulle testa att krascha lite flygplan också? Fast jag ska nog låta bli ordet "krascha" när jag söker det jobbet sen.

Jag och grabben har bakat idag igen. Vad blir det, tredje gången nu på fyra dagar? Måste vara något slags rekord.

Vi visste inte riktigt vad vi ville baka och vi hade inte direkt gott om ingredienser, så jag sa åt grabben att vi måste hitta något som innehåller max 2 ägg och inte allt för mycket olika saker.

Sen tänkte jag inte desto mer på det och tänkte städa lite innan bakningen.

Medan jag städade så passade grabben på att bläddra igenom ett antal kokböcker, LÄSA recepten och till slut hitta ett som funkar!

Han plockade fram och städade undan allt själv, hade han inte kommit och visat mig receptet hade jag inte ens märkt att han rotat runt i köket...

Helt otroligt vad han kan, min lilla kis. Jag är fortfarande helt imponerad.

Så idag blev det...

2 ägg
3 dl socker
125 g smör
2,5 dl mjöl
2 tsk vaniljsocker
3 msk kakao

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Rör samman ägg och socker. Smält smöret och ha i det. Låt sockret
smälta lite, det kan ta någon minut.

3. Blanda i mjöl och vaniljsocker, dela upp smeten i två skålar. Ha i
kakaon i den ena.

4.Smörj och bröa en form och varva i smeten. Dra med en kniv för att få ett mer
marmorerat mönster.

5. Grädda i 20 minuter.

Reumatismprovet var negativt i alla fall, och det var ju skönt.

Jag ska in och lämna nya prover, och så ska jag höja Levaxinet IGEN, till 100 mg, och dessutom börja med järntabletter. Jahaja.

Men ännu ingen aning om vad som är fel...

Att jag är trött hela tiden är inte det största problemet längre, det är ju normalläge nu, men smärtan gör mig tokig.
Trötthet kan man vänja sig vid någorlunda, men att hela tiden ha ont... Det går inte. Jag orkar inte.

Och så blir man ju dessutom trött av att ha ont hela tiden, så jag har hamnat i en liten trevlig cirkel här. Härligt...

En av sonens bästa kompisar från dagis fyller år till helgen, och sonen är således bjuden på kalas! Men hallå, hur gör man?

Följer man med sonen dit, och sitter där och fikar och småpratar med de andra föräldrarna, eller dumpar man av sonen där och hämtar honom när kalaset är slut? Förutsatt att han har överlevt spektaklet.

 

Han (JAG!) har aldrig gjort sånt här förut!

Och om man nu ska sitta och socialisera med andra föräldrar - finns det någon snabbkurs i småprat som jag kan gå?

 

Ångest ångest. Hur gör man?!
(Och vad tusan köper man åt en femåring??)

 

Jag dricker nästan aldrig varm choklad längre. Förut tyckte jag att det kändes lite lyxigt sådär, och var alltid lite avis på de som hade med sig varm choklad till skolans friluftsdagar, medan jag själv fick sitta där och dricka te.

Nu föredrar jag te, och tycker att varm choklad är alldeles för sött och sliskigt, haha.
Men igår blev jag av någon anledning plötsligt jättesugen på varm choklad.

I Norrmejeriers senaste Guldkorn fanns ett spännande recept på varm choklad som jag bestämde mig för att testa. Och gott var det, så jag tänkte dela med mig av det receptet också.

Varm choklad med kardemumma och kanel
4 muggar

2 msk kakaopulver
½ tsk malen kanel
½ tsk malen kardemumma
4 msk strösocker
1 dl vispgrädde
8 dl mjölk

Rör kakaopulver, kanel, kardemumma och socker med grädde.
Värm mjölken och vispa ned kakaoblandningen så att allt löser sig.

Jag och grabben bakade igår igen. Det blir lätt så när vi är hemma tillsammans hela dagen. Både han och jag älskar att baka. Syrran var faktiskt också med på ett litet hörn, och hjälpte till att bre ut smörkrämen på kakan.

Och som den godhjärtade, givmilda människa jag är så tänkte jag dela med mig av receptet.

Roger föreslog att vi skulle se ett avsnitt av Solsidan igår.
Någon på hans jobb tycker tydligen att den är så rolig, han avlider nästan av andnöd för att han skrattar så mycket.

Och nej, jag hade inte sett ett endaste avsnitt innan. Svenska serier brukar inte intressera mig desto mer. När jag tänker på svenska serier tänker jag mest på sådana där kvalitetsprogram som Skilda Världar och annat avskräckande skit.

Så vi såg ett avsnitt i alla fall.
Och visst fnissade jag till ibland. Men andnöd av skrattanfall? Knappast.

Typisk svensk humor.
Ska det till skrattanfall och andnöd krävs det nog vanlig hederlig brittisk humor, thankyouverymuch.

Nu är det ju såklart ganska dålig kvalitet på bilden... och den är ju inte klar än...
Men syns det kanske ändå vem det är?

Ni som känner grabben i fråga känner förhoppningsvis igen honom i alla fall...
Annars är det naturligtvis lite klurigt.

Jag har hittat en bok jag verkligen vill ha. En bok om att lära sig att teckna människor.

Den kostar 139 kronor (fraktfri, wohoo!) och det känns rätt dyrt när man inte har så värst mycket pengar.

Jag vill ha den, men jag måste ju inte...
Jag tror att jag hade haft stor användning för den och förhoppningsvis skulle den lära mig riktigt mycket. Saker som jag vill/behöver kunna för att ta min nyfunna hobby vidare.

Gaah. What to do? Ska jag?

Idag kom äntligen alla Promarkers som jag och brorsan beställt!

Bland annat såna här:



Happy happy happy!

Sonen fick stanna hemma från dagis idag. Det var 24 hääärliga minusgrader ute, så bilen hade gått i ide och ville inte starta.

Men vi har haft det gött här hemma!

Vi började med att gå runt i morgonrock och pyjamas till klockan 12. Finfint!
Sen bakade vi Brysselkex till brorsan och hans tjej. Efter det knallade vi över till brorsan och hans tjej och överlämnade Brysselkexen. Som tack fick vi burgare. Sen åt vi Brysselkex och drack te.

Det var väl tänkt att jag skulle hjälpa till där idag, men det blev inte mycket vettigt gjort idag heller. Brorsan fick en kartong uppackad i alla fall, sen har vi mest spelat tv-spel. Men imorgon, då jäävlar! Oj oj oj, vad jag ska hjälpa till! Joråseru.

Brorsan och hans tjej är för övrigt två av världens mest snälla, söta, fina och underbara människor.
Jag tycker om dem så mycket att jag nästan gråter en skvätt när jag tänker på dem och allt de gör. Och nu bor de bara typ tre minuter bort! Kan det bli bättre? ÄLSK!

Idag har jag haft en så mysig dag med min grabb och jag känner mig så glad!

Vi har till exempel varit på bio tillsammans med Eve och Elias. Det ni!
Trassel såg vi, och den var riktigt bra och rolig.

Den är säkerligen ännu bättre på engelska, men det hade ju varit lite taskigt mot femåringarna.

(Jag tyckte att det skulle vara en trailer här, men det höll inte blogg.se eller youtube med mig om.)

Sonen och jag har tittat på Melodifestivalen idag.
Tycker det är så mysigt nu när han är så pass stor att han är intresserad och kan/vill vara uppe en stund med mig.

Det finns inte mycket som slår att sitta tätt intill grabben i soffan och mysa, gosa och äta popcorn.

Både jag och sonen var rätt besvikna på musiken däremot.
Först när Danny framförde sin låt hittade sonen nåt som han tyckte var bra. När Danny gick vidare till Globen ropade sonen "YES!" och blev så glad så glad.

Jag fastnade inte riktigt för någon låt... Och jag hoppas verkligen att det är bättre bidrag nästa lördag!

Jag har lekt frisör.
Det är lättare med Roger, han gråter inte lika mycket som sonen gör. Bara nästan.



Han fick i alla fall samma frisyr som jag alltid klipper på honom...
Nästa gång kanske man skulle variera med att raka in nåt kul i nacken?

"Stallplats uthyres"?


Moahaha.

Igår hade sonen en kompis från dagis här på besök!
Första gången ever som en dagispolare har kommit hit, så det känns nog stort att skriva om i bloggen, hehe.

Hans pappa var tvungen att ta hand om lite business, så dagispolaren har dessutom varit här själv. I flera timmar! Och grabbarna har lekt och lekt och lekt. Mest Star Wars förstås. De har fäktats och dödat varandra flera gånger...
Kompisen ville INTE gå hem, så det får man ju ta som ett bra betyg. Hoppas att de kan träffas såhär lite oftare nu.

Kompisen bjöd förresten hem sonen min på kalas nästa helg också. Kul!



Men alltså. Hur kunde min grabb bli såhär stor såhär fort? Han var en liten sketen bebis alldeles nyss ju!

Vi såg Sherlock igår. SÅ. JÄVLA. BRA.

Jag har ju visserligen alltid varit lite småkär i Sherlock Holmes. Jag menar, kan man annat än avguda någon som är så smart och skum? Jag vill också vara smart, observant och ha en sådan slutledningsförmåga. Skum är jag ju redan.

Älskar moderniseringen, skådisarna, rubbet! Tänkte att det hade gärna fått vara fler avsnitt, men så läste jag precis att en andra säsong med tre nya avsnitt är på G till hösten. YEJ!

Anyhooo: Serien skitbra. Jag kär. Jo will åålsåo fåål in lööv. Se den!!

Hur tänker man förresten när man döper sitt lilla barn till Benedict Cumberbatch? Är man inte typ världens taskigaste päron då?

... är när sonen kommer hem från dagis och berättar att han har blivit stampad i magen och att han gråtit.

Något som känns bra i mammahjärtat är att det finns underbara fröknar som tröstar mitt barn, fixar ett plåster till hans mage och som säger åt de elaka pojkarna.

Men mest gör det ont.

Jag ringde min FK-snubbe förra veckan.
Han skulle precis på möte med min AF-snubbe då, så han skulle ta upp mitt ärende och så skulle han ringa mig sen.

Jo, tjena.

Idag fick jag en kallelse till möte. 13:00 imorgon. Hej framförhållning!

Det känns spännande, samtidigt som det känns jobbigt.
Jag vill ju såklart att det ska hända något, att jag ska få en praktik eller något annat som inbringar pengar sådär lagom till slutet av månaderna. Gärna mer pengar än vad jag får nu alltså, vilket inte borde vara alltför svårt...

Det som känns jobbigt är att allt förändras.
Jag har varit sjukskriven i ungefär hundra år och jag har aldrig haft ett jobb. Jag har ingen aning om hur någonting fungerar.

Jag behöver inte stressa, och jag behöver inte kliva upp aptidigt. Jag behöver inte kunna något särskilt, jag behöver inte utsätta mig för en massa saker som jag har problem med.
Att jag är trött, sjuk och/eller seg drabbar ingen annan. Jag har tid och ork att umgås med min son.

Och så vidare och så vidare. Ni fattar. Hur fixar man alla förändringar?

Min söta fina mormor fyllde år igår, så jag ringde och pratade med henne en stund.

Jag saknar henne så mycket! Och hennes falska wienerbröd och stuvade makaroner (äts inte samtidigt dock. urk.) också.

Så nu känner jag att jag MÅSTE åka dit snart. Hur fan tar jag mig ner till Enköping på billigaste sätt?
Lifta vågar jag inte, folk är ju störda. Men förutom det. Någon som vet?

Wohoo! Idag är det sex månader sen jag senast åt godis eller drack läsk!
Lite bra är jag trots allt.

Nu ska jag bara skära ner på kakor och annat socker så blir det nog finfint.
Kanske man går ner nåt kilo på köpet också. Sweet.