Den här stan ger mig klaustrofobi.
Jag känner mig instängd. Det är för litet. Jag sitter fast.

Ända sen jag var liten har jag känt att jag måste härifrån.
För varje år blir känslan bara starkare och starkare, och jag blir så ledsen.

Jag önskar att jag hade kunnat trivas här... men jag tror inte att det är nån mening att hoppas när man ändå haft nästan 30 år på sig att lära sig att tycka om stället.

Man hade kunnat tro att vintern är värst, men faktiskt inte.
Visst, jag gillar inte snö så mycket och jag hatar kyla, men våren och sommaren gör mig deprimerad.

Varje år läser man om att SOMMAREN ÄR HÄR och REKORDVÄRME och ser en massa våriga och somriga bilder, medan man själv sitter i Sibirien och längtar efter att få se små knoppar på träden.
Det blir så uppenbart att man bor i en kall liten håla. Att man bor på helt fel ställe. Att man måste flytta.

Här har vi knappt sommar överhuvudtaget (medeltemperaturen i juni är fucking 12 grader), och just nu ser det mer ut som höst än som vår.

Man märker att det börjar bli varmt ute för man kan gå i bara t-shirt... under jackan.

Gah! DEPRIMERANDE, I TELL YOU.

Men våren är på väg i alla fall, så helt emo behöver jag ju inte bli.

Nu är jag lite besviken faktiskt. Här skriver man en massa braiga saker och NOLL respons.
Kom igen, people.

Nog för att allt över 05:50 faktiskt är sovmorgon, men jag hade hoppats på att få sova lite längre än till 06:50 ändå...

Men men, det innebär bara fler timmar med finaste gossen när vi äntligen är lediga!
(Det gäller att se det positiva, och jag börjar bli lite bättre på det faktiskt.)

Nä, nu har vi suttit här och ugglat länge nog.
Det börjar bli dags att göra oss färdiga och gå ut till lekparken tror jag. Solen skiner ju till och med!

Ha en underbar lördag!

Åh, vad det är underbart när allt bara löser sig!
Jag vet inte vem fan jag ska tacka - men TACK TACK TACK!

Jag har varit extremt orolig över barnets skolbyte och att han kommer flytta ifrån alla sina kompisar.
Ångest ångest och mer ångest. Och nu bara - *borta*

Hans allra bästaste vän i hela vida världen hamnade på samma skola!
Både grabben och jag dog lite av lycka.

En vecka av arbetsprövningen avklarad, och nu är det äntligen helg!

Helg! Sweet sweet helg. I love you!

Och får jag sova längre än till 05:50 får jag sovmorgon också!
Sweet sweet sovmorgon. I miss you.

Bara en vecka kvar nu.
Hoppas att jag inte gör bort mig alldeles jättemycket då, för idag fick jag höra att
"för oss är det då klockrent, du är perfekt för det här jobbet". YAY!

De vill att jag ska skriva ett personligt brev också.
Lite om vem jag är och vad jag är för en tjej.

Hur ska jag veta det?? Hjälp.

Grabben fick börja i skolan som vi sökt till! Yay!
Ytterligare lite ljus i allt mörker.

Tänk att han börjar sexårs (hörde att vissa kallar det "nollan" men det känns ju fånigt) till hösten!
Mitt stora fina underbara barn!



På tal om mörker är de och river ut vårt kök idag. Det känns så deprimerande, för jag vet ju att det kommer ta en evighet att få det klart...
Det är inte kul att vara förföljd av vattenskador. En stalker hade varit bättre billigare.


Tack mamma och Emma för hjälpen igår! Vi hade aldrig blivit klara annars.

Det blir inte att sitta vid datorn så mycket när jag kommer hem från "jobbet"... Fast att sitta och jobba i Photoshop hela dagarna är inte helt dåligt...

Snart ska jag få prova att scanna in glasnegativ, och nästa vecka ska jag få prova på kloning och lite annat kul!

Jag kallar det "jobb" för att det tar emot att kalla det jobb. Inget är ju säkert än, och det här är ju faktiskt bara en arbetsprövning och inget riktigt jobb. Men jag hoppas verkligen verkligen verkligen att det blir så!

Alltså. Jag dör nästan stora glädjedöden av min arbetsprövning!

Jag trivs så sjukt bra, det är så sjukt roligt, det är så sjukt intressant och alla är så sjukt trevliga och gulliga!
Idag kom t.o.m städerskorna in och hälsade och undrade hur det går och hur länge jag ska få vara kvar.
Jag fick träffa chefen också och han sa att det var så roligt att jag var där!

Allt känns bara så roligt, och det kommer ju aldrig att bli tråkigt heller! Varje bild är ju ny och jätteintressant = perfekt för mig, som superlätt blir less, uttråkad och omotiverad. LOVE IT.

Jag fick en låda med bilder igår som de hade tänkt att jag skulle vara sysselsatt med den här veckan.
Idag till lunch var jag klar, och fick en himla massa beröm. Mina bilder blev perfekta, och jag är ju så snabb, smart och lättlärd. Hehe.

Så jag fick en ny låda (som jag borde bli klar med imorgon, hehe)... Jag saknar den!

Idag har jag:

- klivit upp innan både fan och hans moster (05:50)
- varit sminkad och klar innan klockan 07.30 på en vardagsmorgon
- blivit bjuden på lunch på Kafé Rost
- haft ett storbråk med min trotsiga, stöddiga och kampsportande femåring
- blivit sams med min ledsna lilla femåring

och jo... just ja..

- JOBBAT!!!!!

- Biljetter till Stephen Lynch fixade!
- Tågbiljetter für alle (mig, Roger, brorsan och Sanna)!
- Hotell bokat!
- Hotellfrukost!

(Tänkte slänga in en bild på ögongodiset Stephen Lynch här, men det tyckte inte min blogg att jag skulle göra.)

Jag måste säga att det känns fint att så mycket i mitt liv går åt rätt håll just nu.*

Grannen under oss kom förbi för några veckor sen för att berätta att hon har en misstänkt vattenskada i sitt kök.
Idag (ja, man ska ju inte stressa ihjäl sig) var nån snubbe här och skulle mäta fukten i vårt kök.

Och jajamän, vi har också en vattenskada i köket!
Jag får flashbacks av ord som "dyngsurt", "riva ut köket" och "bila upp golv".
ÅH GUD SÅ ROLIGT.

Plågsamma minnen av badrumsrenoveringen/att behöva duscha i källaren dyker upp och jag känner mig traumatiserad. På riktigt.

Roger har ringt till försäkringsbolag och hört sig för om alternativa boenden under tiden.
Lagom lätt att leva utan kök i drygt två månader.
(Och eventuellt utan badrum, om de måste riva det också - igen!)

Ett mjukt, madrasserat, ljudisolerat rum för mig, tack!

Som sagt.
SÅ. JÄVLA. ROLIGT.
HAHAHA! HA HA. HA. HA.

HA.



*Meningen kan vara en smula sarkastisk.

Bara för att jag berättade att jag duktigt dietat i en vecka blev det hamburgare till middag idag.
Jag = dålig, dålig människa.

Ingen promenad blev det heller.
6 maj = dåligt, dåligt väder.


weheartit

Det blir inte mycket bloggande när man knappt använder datorn, men det har inte hänt så värst mycket de senaste dagarna ändå.

Jag tänker mest på jobbet och pendlar mellan glädje och förtvivlan.
Jag har upptäckt keso!
Jag har dietat i ungefär en vecka, och upptäckt att byxorna sitter lite lösare. (Yay!)
Jag har promenerat/cyklat ca 18 km den här veckan, och siktar på över 2 mil innan veckan är slut. (Yay! igen)
Det har snöat och så har det snöat lite till.

Idag tänkte jag försöka städa och tvätta lite, och imorgon blir det mest troligt lite alkohol för att fira mitt kommande jobb. Alkohol är visserligen inte så diet-igt.. men det skiter jag i.

C'est tout!

Om en vecka börjar allvaret.
Vid den här tiden nästa vecka sitter jag hemma och antingen jublar eller gråter efter min första dag på arbetsträningen.

Jag är så jävla nervös! Hur fan ska detta gå?

Jag försöker intala mig själv att alla tycker att det är jobbigt att börja jobba/börja jobba på ett nytt ställe, men det går inte helt bra.

Jag känner mig extremt glad och tacksam och jag ser verkligen fram emot det, men samtidigt får jag kämpa för att inte ge efter för de där överanalyserande tankarna.

Jag försöker att se lösningar, inte problem.
Jag försöker att välja glädje och inget annat.
Jag försöker tänka att det är väl klart att jag klarar det!

För jag har inte råd att sabba det här.
Varken psykiskt eller ekonomiskt.

Igår fyllde sonens bästaste kompis år, så vi var dit på kalas.

Eftersom jag bestämt mig för att ta tag i kosten nu så åt jag inte en endaste bit tårta. Inte ens en liten kaksmula. Jag känner mig nästan lite duktig.

Men jag kan ha "råkat" starta ett ballongkrig som resulterade i en himla massa speedade barn.

Det var roligt.

Jag kan bara sucka förnöjt, le riktigt stort och konstatera att jag har lyckats ganska bra med mitt barn.

Det här är hans favoritlåt för tillfället!
Den, och Metallicas "Death Magnetic", är det enda som är tillåtet att spela i bilen när han är med. På rätt hög volym också, förstås. 

Han har börjat gilla Iron Maiden och Slayer också. Duktig unge!

Jag känner mig aldrig törstig, så jag är rätt värdelös på att dricka vatten.
Det händer att jag på kvällen kommer på att det enda jag druckit under dagen är några koppar te.

Mindre bra, jag vet.

Så idag gjorde jag nåt jag har tänkt göra länge - jag köpte en vattenflaska.
En liten, 0,5 L, som jag tänkte att jag kan släpa med mig lite överallt. Den funkar ju hemma, på promenader, på joggingrundan, på jobbet osv osv.

Och det hjälper faktiskt! Idag har jag fått i mig 1,5 L vatten. Det ni!

Jag är faktiskt nästan lite kär i den.
Det lutade åt en blå först, men det blev en rosa (jag är ju tydligen tjejig nu)... och den är så fin!


Jag köpte min flaska på Team Sportia för 99 kronor (ord. pris 129)!

Tack Peka, för tipset om Tikei!

Jag har beställt några prover och nästa vecka får jag förhoppningsvis lite mineralsmink i olika nyanser.
Det blev bland annat concealer, foundation, primer och rouge.

Nu känner jag mig supertjejig. Det känns... konstigt.

Jag har aldrig varit mycket för att sminka mig.

Dels har jag aldrig varit särskilt intresserad men det känns också som att jag inte riktigt kan, vilket får mig att känna mig lite som en clown varje gång jag sminkar mig. Och så har det väl känts lite som att det inte är någon mening, jag ser ju förjävlig ut oavsett, liksom.

Min hud bestämde sig för att unleash the fucking fury när jag var runt 10 kanske, och jag tycker att smink brukar göra det värre. Finns det nåt smink som är bra för huden?

Men den senaste tiden har jag börjat fundera på om jag kanske skulle sminka mig lite varje dag ändå.

Jag kommer aldrig bli en sån där som måste ha smink bara för att kunna gå till tvättstugan eller så... Men bara för att känna mig lite finare, lite fräschare. Eller nåt. Särskilt nu när jag snart ska vistas bland andra människor hela dagarna.

Borde jag? Orkar jag?

Sminkar ni er varje dag?

Jag har knappt orkat starta datorn de senaste dagarna, därav denna förvandling från blogg till öken.
Jag har passat på att städa, läsa böcker och vara ute istället. Mycket bättre och roligare än att sitta vid en dator.
Kanske borde jag försöka bättra mig? Eller kanske inte, det är ju inte direkt många som läser/kommenterar ändå.

Idag har jag tänkt promenera med syster, kanske ta en cache eller två och så försöka fixa min cykel.
Får se hur mycket av det som verkligen blir av...