Jag är glad över att nästan all snö har smält här hemma, för uppe i fjällen finns det så det räcker och blir över.

Igår åkte jag och grabben upp till Torneträsk med brorsan och Sanna för att uggla med mamma och Flanders. De har både husvagn och ark där uppe.

Vi hade tur med vädret och det blev en helt underbar dag! Vi har åkt skoter, kälke och tefat och grillat, skottat och solat och bara haft det lugnt och skönt.

Jag fick inte direkt någon enorm respons på mitt inlägg där jag efterlyste citat, men jag tackar och bockar för de förslag jag fick.
Några som däremot ansträngde sig lite extra var påskharen (Lotta) och dennes brevbärare (Jimmy) som skänkte mig dessa:



Idag är jag så lugn och harmonisk.

Tusen tack, de är perfekta!

När man börjar fundera på när sonen lyckats bli schizofren, alternativt blivit utbytt mot en tonåring i mycket liten kropp, och inser att det kanske är sexårstrotsen...

Och sen kommer man på att grabben inte ens är fem och ett halvt än. Vilket innebär att det lär bli värre. Mycket mycket värre.

GUD VAD ROLIGT. HAHAHAHA HA HA ha ha... ha.

"Burkoman" som jag är, så tävlar jag hos Tårtspecialisten om ett presentkort på 300 kronor från LyxigaPlåtburkar.se!
De har underbara plåtburkar från bl.a Derrière la porte och Dixie, men även retro prylar från Cabanaz. Tävla du också!

Jag var beredd på ett jobbigt möte på AF igår. Jag ville inte alls träffa AF-snubben och gick och blev irriterad redan i förväg. Tur att mamma var med för att ställa lite frågor om en eventuell lönebidragsanställning, hon lyckades hålla mig på bra humör ändå.

Mötet gick inte direkt som jag hade tänkt.

Mamma hann presentera sig och ställa någon fråga eller två innan AF-snubben säger att han har goda nyheter.
Ett ställe som jag varit intresserad av tidigare men inte kunnat börja på hade en... opening. En kvinna hade blivit sjukskriven och nu sökte de en vikarie, och min AF-snubbe hade aktualiserat mig för det ögonaböj.
AF-snubben var nästan lite chockad själv. De har inte anställt någon på flera, flera, flera år sa han.
Han ringde upp en kvinna där, som sa att jag fick komma på studiebesök direkt.

Så istället för ett störigt möte fick jag och mamma gå på studiebesök.
Och herrejisses, vilket ställe! Snälla, trevliga människor och ett helt underbart intressant arbete!
Mamma är övertygad om att det kommer att passa mig perfekt. Jag är rätt benägen att hålla med.

Snart börjar jag arbetsträna, och går allt bra har jag ett JOBB sen! Ett vikariat på minst två år, med stor möjlighet till förlängning. Kan ni fatta?!

Jag är försiktigt optimistisk, och förstås lite orolig och nojig. Men mest av allt så otroligt glad och lättad!

Jag är inte världens mest positiva människa. Jag är mer pessismistisk, cynisk, misstänksam och rädd.
Inte helt underbara egenskaper direkt.

Så jag har bestämt mig för att försöka bli mer positiv.
Mer glad, optimistisk, tillitsfull och spontan också kanske.

Jag har tänkt samla en massa bra citat och fina ordspråk och sådant, och skriva upp på små lappar.
Sedan tar jag en lapp varje morgon och har nåt bra att starta dagen med!

Så nu hade jag behövt lite hjälp.
Har du något bra, positivt och optimistiskt citat att dela med dig av?


weheartit

- Mamma? Vad betyder det att vara kär i någon?
- Jadu, hur ska jag förklara det...
Man kan säga att det är när man tycker om någon riktigt riktigt riktigt riktigt mycket.
- Då är jag kär i dig mamma.

Helgen har varit lugn och skön, som vanligt. Jag har inte orkat sitta vid datorn desto mer, utan har varit upptagen med lite annat.

Som att gå omkring och irritera mig i förväg på AF-snubben som jag ska till imorgon. Usch, vad jag inte tycker om den människan!

Och jag tycker inte om att jag faktiskt väljer att tänka på honom över allt annat jag hade kunnat tänka på istället, att jag väljer att vara så irriterad och att jag låter honom ta energi från mig.

Men idag ska jag få testa en spännande grej som förhoppningsvis ska hjälpa mig med några olika saker.
Ska bli kul att se om det funkar!


(weheartit)

Jag erkänner...
Jag är helt såld på 50-tals klänningar!

Och hade jag vågat hade jag haft den här på mig till sommaren.



Jag är helt kär i den.

Vi var på avslutningssamtal på dagis igår.
Lite tidigt tyckte jag, men grabben går ju faktiskt inte där så länge till...

Fröknarna är väldigt glada över att han har fått gå kvar där fastän vi flyttat, för de älskar att ha honom där.
Fick bland annat höra att han är bra på att göra sig förstådd och att han talar väldigt tydligt och bra, att han förstår/läser av andra väldigt bra och så är han lugn, envis, snäll, väldigt social och så har han många kompisar.

Det kändes skönt att höra att han aldrig är ensam, att han alltid hittar någon att leka med,
för lite orolig har jag varit ibland.

De andra barnen har beskrivit honom som "snäll, bråkar aldrig, bra på att bygga, bra på allting".

Sonens bästa kompis på dagis kom faktiskt fram till oss innan Jökelnloppet och förklarade att han och sonen är tvillingbröder. Mammahjärtat slog volter och änglakörer sjöng.

Kom på att jag kan ju vara göllig och dela med mig av receptet på kakan jag bakade igår.

Den enda jag känner som inte är helt förtjust i den här kakan är Roger... och han är ju lite eljest.



Till smeten behöver du:

2 ägg
4 dl socker
3 dl mjölk
100 g smör
8 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
4 tsk vaniljsocker

Till "geggan" behöver du:

200 g smält smör
3 dl havregryn
2 dl strösocker
4 tsk kanel









Och så gör du såhär:

Sätt ugnen på 225 grader.

Vispa ägg och socker pösigt.
Häll i mjölken och sen det smälta smöret.
Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker och rör sen ner det i smeten.

Häll smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna.
Blanda ihop geggan och bred sedan ut den på smeten.
Grädda i 10-15 minuter.
När kakan har svalnat delar du den i rutor.

Ät och njut!

Det var inte bara sonen som var hurtig igår!
Jag var ovanligt pigg och smärtfri så jag passade på att städa, diska, dammtorka, vädra och tvätta. Jag bakade till och med!

Det är inte direkt ofta man har sådana dagar nuförtiden. Och jag veeeet att man inte ska passa på så fort man känner att man faktiskt orkar göra saker... men det skiter jag i.

Jag önskar mig fler sådana dagar, tack!

Igår var det dags för Jökelnloppet. En rolig tradition de har på dagis, men i år var första gången som sonen har kunnat vara med. Han har verkligen sett fram emot det!



När vi kom och hämtade honom på eftermiddagen fick vi höra hur mycket han hade kämpat och hur duktig han varit.

Han har ju inte åkt skidor sen förra året nångång, så det hade ju inte gått helt bra, men han hade vägrat att ge upp. Jag blir så glad och stolt över att han är envis och inte ger upp.

Och han är stolt han med! Han fick ju diplom och en medalj!
En medalj i choklad som skulle visas speciellt för mommo och sen fotas också innan den kunde ätas upp.

Jag hade lite fel där i förrgår.
Igår var jag så nära död man kan vara utan att verkligen vara död.

Det är lagom kul att vakna 4.40 och vara så yr och varm att man måste gå och kräkas, och sen ligga i sängen praktiskt taget hela dagen med helt störd muskel- och ledvärk.

Not kul, people!

Och säkert inte så kul att läsa om det heller, kan jag tänka.
Ska försöka bättra mig. Typ imorgon. Kanske.

Nu ska jag tröstäta. Det är lite synd om mig faktiskt.
(Eller kanske inte, men sorbet är gott.)

Ha en bra kväll!

Idag har jag varit så nära död som man kan vara utan att vara död på riktigt, tror jag.
Man kan tro att jag överdriver, men nä.

Jag vaknade med huvudvärk och den har hållt mig sällskap hela långa dagen.
Vi som skulle på barnkalas och allt idag. Typiskt.

Istället har jag legat i soffan och i grabbens säng och hållt honom "sällskap", stackarn.
Men han har tittat på tv och lekt så tyst och snällt med Lego medan jag har varit nära döden.

Bästa gullonge.

Är det något som liksom hör till, att en unge blir superkänslig sådär vid femårsåldern?
På bara någon månad har grabben gått från att vara lugn som en filbunke till att brista ut i gråt för minsta lilla.

Igår på morgonen började han stortjuta när jag sa åt honom att inte hosta mig i ansiktet.
På kvällen kunde han inte sova för att han inte hade någon lillebror och på natten var han otröstlig för att han kommer att sakna mig så mycket när jag är död ute i rymden och han inte kan vara med.

Men det är tur att det vänder fort i alla fall.

- Men det är ju länge kvar tills vi blir gamla.
- Ja, du är ju bara 28! Men pappa är nog gammal.
- Ja, han fyller ju 32 till sommaren.
- Han är gammal. Och Stefan också.
- Ja, han är nog också det. Hur gammal tror du att han är då?
- Han är... en dinosaurie!


weheartit

Snart ska jag och grabben ge oss ut i det fina vädret och gå och köpa lite lördagsgodis.
Inte för att det riktigt behövs egentligen, för oftast glömmer han bort att äta det,
men har man lovat så har man.

Själv har jag varit utan godis och läsk i nio månader nu!
Det känns fint. Och slutet hägrar!
Men jag saknar det inte ens, och det känns ju rätt onödigt att börja igen...

När man letar efter det man vill äta en fredagskväll så måste man leta ordentligt.

Jag hade lite ont i nacken igår kväll, så Roger skulle vara snäll och massera mig litegrann.
Det gjorde ont, som vanligt, men inte mer än vanligt, så när jag började må illa där vid midnatt hade jag inte en tanke på att det skulle bero på massagen.

Men så vaknade jag imorse och märkte att hela världen började snurra så fort jag försökte röra på huvudet.
Och yrsel är ju lika med illamående... Fy bubblan så dåligt jag har mått idag! Jag vågade inte ens gå ut utan sällskap.

Emma har masserat lite försiktigt och smort in med Voltaren Gel så under kvällen har jag i alla fall kunnat röra mig utan ständiga yrselattacker.

Ja, jag ska väl gå till läkaren. Sist jag var där tog jag upp mina problem med nacken, men han klämde bara lite försiktigt och sa att det kändes bra. Wow.

Nä, förlåt. Nuuu ska jag sluta gnälla.
Ha en bra kväll!


weheartit