När jag var töntig tonåring hade jag ganska mycket annat att tänka på, så det här med att "hitta sig själv", testa olika stilar och överhuvudtaget bry sig om sitt utseende föll liksom bort.
Det fanns som sagt annat att tänka på, annat att försöka att inte tänka på... och så har jag aldrig varit särskilt intresserad.

Jag kan visserligen inte påstå att jag är särskilt intresserad nu heller.
Jag sminkar mig inte särskilt ofta, jag köper kläder som är bekväma snarare än snygga, och en del morgnar borstar jag inte ens håret.

Men NU, som töntig tant, har det där med att vilja hitta sig själv börjat komma krypandes.
NU vill jag testa olika saker och hitta det som är jag. Bara vara, och liksom... trivas.

Men vad fan! Jag är snart 30. Det känns som att jag är lite sent ute.
Och skulle jag någonsin kunna bli en sån där som orkar fixa till sig varje morgon? Jag orkar ju knappt borsta håret! Haha!

Vågar jag testa något nytt?
Finns det något hopp för mig?

Misstänker att jag drabbats av en akut och mycket allvarlig hjärnskada.
Jag har nämligen fått för mig att jag kanske vill köpa en poncho. Ja, men ni hör ju!
Såklart en snygg poncho (om det nu finns såna?) men ändå. Borde jag ringa sjukvårdsupplysningen eller nåt?

/Orolig_83

Det här inlägget är nog skittråkigt för alla som inte tillhör släkten, och till och med de kanske råkar slumra till en stund. Ni andra kan ju göra nåt vettigt en stund. Sitt inte här och sitt! (Men ni kommer väl tillbaka sen, visst?)

Men ja. Jisses, vilket stort barn jag har fått helt plötsligt!
Han har verkligen förändrats sen han började skolan.

Han sover oftast hela nätterna i sin egen säng nu.
Ibland kliver han upp, men går och lägger sig i egen säng igen sen!
Det var nästan så att jag inte kunde somna om första gången det hände, så förvånad var jag.

Och han duschar helt själv nu också. Tvålar in, schamponerar och sköljer (och gnäller bara pyttelite över vatten i ansiktet).

Och jo! Han har äntligen börjat äta lite bättre! Peppar, peppar.
Idag åt han till och med några MAKARONER! Helt frivilligt! Det ni!

Joråserruatte. Det här med att ha ett stort barn är fina grejer.


Förresten! Jag glömde ju nästan! Han fick en kalasinbjudan från en klasskompis idag!
EN KOMPIS! Mammahjärtat jublar och slår volter och är allmänt besvärligt.
Jag får ringa störningsjouren snart.

Ryktet om min död är betydligt överdrivet.

Jag har inte suttit vid datorn på flera dagar.
Det finns liksom inte ork över efter jobbet, och motivationen har jag inte sett till på länge.
Jag misstänker att den blev less på mig och flyttade.

Och så är det ju så att jag inte vill skriva om allt som pågår just nu och om allt jag tänker på.
Men det är svårt att tänka på något annat, och därför svårt att komma på något att skriva om.
En del saker vill jag hålla för mig själv och alla behöver väl inte veta allt.

Men annars är det väl som vanligt.
Grabben trivs i skolan, och har utvecklats jättemycket bara på den här korta tiden.
Han är lika glad och smart och go som vanligt.

Och jag också förstås.
Jag är också lika glad och smart och go som vanligt.
Det vill säga aningens mindre än femåringen!

Det här med att följa femtioelva bloggar och sen inte ha tid att läsa inläggen = mindre bra.
(För att inte tala om att ha en blogg och sen inte ha tid att skriva nåt = också mindre bra.)

Nu har jag dessutom rensat bort flera bloggar, och ändå har jag 1201 inlägg kvar att läsa.

Kan alla sluta blogga i en vecka ungefär?
Det borde räcka...

Iallafall om jag stannar hemma från jobbet resten av veckan.
Och skippar sånt där som tar en massa tid, som att duscha till exempel.

Och äta.

Och sova.

Då kanske jag kommer ikapp. Tack på förhand!

Haha, jag älskar den här! Hur söt kan man vara?

Sonen skulle byta batterier i kontrollen till Wii:t igår, och hämtade våra uppladdningsbara batterier från laddaren.
Han tog ut de två urladdade och två av de färdigladdade och lade allihopa i en hög på bordet.

När han fått i ett av de "nya" batterierna insåg han att han hade blandat ihop resten.
Vi konstaterade att det ju var typiskt, och pratade lite om att vi ska lägga dem så vi vet vilka som är vilka i fortsättningen.

Så tänkte sonen en liten stund, och så plockade han upp batterierna och valde ut ett.

- Den här är det, sa han.
- Hur vet du det, undrade jag.
- Den är varm.

Duh! Varför tänkte inte jag så långt?
Det är tur att man har en så smart unge!

Nu tjatas det igen, så jag får väl krafsa ihop något.
Jag har varit hemma i nästan en vecka, men bara haft datorn igång en snabbis för att betala räkningar.
Det är ju tur att man orkar det iallafall.

Så - ganska mycket har hänt sedan sist! Semester, resor, äventyr!
Men jag vet inte var jag ska börja riktigt... så jag låter nog bli.

Jag har inte ens tömt kameran på bilder än, så det kanske kommer efter det.

Imorgon är sista dagen på semestern.
Det känns absolut inte tråkigt att gå tillbaka till jobbet, men det är som fint med sovmorgnar...
Nu måste jag gå och sörja lite. Och dricka te. Och läsa tidning.
Och sitta uppe längre än till 22!

Ha en bra kväll!

Oj. Jag har ju tänkt skriva om min minisemester i Båtskärsnäs, men det har inte blivit... Och nu orkar jag inte... och imorgon åker jag iväg igen. Utan dator igen.

När jag är hemma igen och är utan både semester och liv ska jag försöka ta tag i det här bloggandet igen. Lovar!

Fast å andra sidan så åker jag ju och hälsar på de som jag skriver för mest, så det kanske jämnar ut sig på något vänster...?
Vi säger det.

Hej då och trevlig semester till mig!

Jahaja. Nu pyser jag till Båtskärsnäs igen!

Och lämnar datorn hemma...
Så vi får höras sen.

Ha en bra helg! Det ska då jag ha.


Ebba följer däremot med, och såhääär glad är hon!

ÄNTLIGEN har jag läst ut mina andra böcker.
ÄNTLIGEN kan jag börja läsa mina True Blood-böcker!

YAY!

För att vara någon som praktiskt taget aldrig sminkar sig...
så har jag väldigt mycket smink!

Och det här är ändå bara läpp-grejerna.
Alltså finns det mer. Mycket mer!

Ändå har jag rensat nyss, fastän det mesta faktiskt är rätt nytt.

Och jag har beställt nytt mineralsmink, som borde komma imorgon.

Huh?

Så. Dålig dag igår. Mhm. Kan man ju säga.

Idag är den lite bättre.
Mest för att läkaren sa "men jag fixar det, receptet är på apoteket... nu."

Jag är less på att se ut som en femtonåring.
Jag är less på att känna mig ful och äcklig.
Jag är less på att gömma mig.
Jag är less på att skämmas.
Jag är less på att må dåligt.
Jag är less på att ha fått gå såhär i minst SEXTON JÄVLA ÅR.

Telefontid med läkare imorgon.
Undrar om man får hjälp för en gångs skull?

Jag lovade mig själv att när jag fick min första lön skulle jag boka tid hos en frisör och gå och klippa mig.
Blev det så? Men jo, eller huuur.

Mitt hår ser - om man uttrycker det milt, puttenuttigt, gulligt och snällt - förjävligt ut.
Det är slitet, platt och livlöst. Så en klippning hade ju onekligen behövts.

Men jag älskar, och vill ha, långt hår.
Alltså tar det emot nåt så väldigt att klippa av det! Jag är ju faktiskt lite kär i mitt hår, fastän det ser förjävligt ut...
Jag vet att det måste klippas, jag vet att det bara är hår och jag vet att det växer ut igen.
Men ändååå! Snyft!

Så vilken frisyr? Lugg eller inte lugg? Kanske nåt som inte är så... Sofie?
Hur fan vet man vad man skulle passa i?

Förstå beslutsångesten!

Frisyrförslag mottages tacksamt.

HJÄÄÄLP MIIIIG!

Hrm. Det blir inte mycket bloggande, eller nåt annat heller för den delen, när man vaknar 4.50 och sen går och lägger sig vid 21-22...

Åh, TRÖTTHETEN!
Jag har precis börjat återfå lite hjärnfunktion.

Men satan i gatan vad dagarna blir långa! I like it alööööt!

Börjar man tidigt får man sluta tidigt, och sen hinner man med en massa annat roligt också.
Det är nästan så att jag funderar på att konvertera från nattuggla till en sån där jobbig morgonmänniska.
Observera nästan.

Igår hann jag med att jobba, åka ut till Jukkas och fota + äta middag (bakad potatis med rensteksröra - SJUKT gott), hälsa på syster och dricka te sen och åka ut till Stefan och Pontus för att fota, grilla korv och dricka en massa mjölk. Ja, vadå, det är gott med mjölk.
Var hemma vid 21 kanske, och då blev det att kolla bilderna jag tagit, och sen lite tv.
Kom i säng vid 00:30 kanske...

Härligt med en låååång och underbar dag!
Till skillnad från dagen innan som var helt kass, men, som tur var, kort.


Här tänkte jag lägga in en bild på gårdagens goda middag, men det tjorvade så jag oooorkar inte.
Mitt tålamod tillåter mig inte heller att leta efter någon annan bild, utan kräver att jag avslutar nu.

Sonen har fått för sig att det är okej att skrämma fåglar.
Vilket det såklart inte är, och som jag såklart påpekar när han "glömmer"...

- Men det är ju bra att döda fåglar ibland, då får man ju kycklingben och sånt.
- Kycklingben får man från hönor, och hönor behöver man ju inte döda själv, sa jag.

Svaret kom snabbt. Och stöddigt.

- Dödar de sig själva då eller?

Jag och sonen hade ett megabråk igår. Alltså MEGAbråk.
Röster höjdes (so shoot me) och barnatårar flödade.

Jag försökte nämligen påpeka för barnet att han kan själv, och att jag varken vill eller kan hjälpa honom med allt hela tiden. Han sa emot och kom med miljoooner ursäkter och jag tröttnade.

Och så är jag trött på att hjälpa honom med kläder, toalettbesök, fika osv osv när jag vet att han KAN!

Är det nåt han verkligen inte kan så hjälper jag till såklart (men vill ändå att han försöker själv).
Men när det handlar om att han är slö och inte orkar så tappar jag tålamodet.



Och jag har vaknat 4.30 två dagar i rad. Behöver jag säga att jag är trött? Va? VA?

Åh, vad det är härligt med sommar!
Solen skiner och värmen är nästan olidlig... någon annanstans.

Är det höst nu?
Och kommer det hinna bli vinter innan jag får semester...?