Varje gång jag spänner fast Adrian i bilen är han noga med att säga åt Roger att han inte får köra iväg utan mamma.

Varje gång efter att jag spänt fast honom och stängt dörren hör jag honom ropa:
- KÖÖÖR!

Skitunge :P

Jag har varken haft tid, ork eller motivation till att blogga den senaste tiden. Men nu är det visst tal om uppror så det är väl bäst att jag sätter igång igen.

Vi fick i alla fall städat någorlunda ordentligt, och idag var mäklaren här och fotade till annonsen.
Det känns verkligen skönt att det är avklarat, men än återstår ju det värsta... Visningen.
Men datum för det bokas väl in först nästa vecka, så under helgen ska jag inte lyfta ett finger. Det känns som att jag bara har städat och rensat och städat den senaste tiden.

Idag ska vi på barnkalas. Adrians kompis Pontus fyller fem år.
Adrian blev lite sur och sa att han vill fylla år före Pontus. När jag sa att det inte går att göra något åt blev han sur och lite tårögd. Det är inte lätt att vara liten.

På kvällen blir det väl majbrasa, om vi hinner. Det är ju världsrekordsförsök och grejs, så det kan ju vara lite halvkul. På radion pratade de om hur grejt det är att fira valborg i Uppsala, och jag hade nog hellre åkt dit, trots världsrekordförsök och Lars Törnman...........................................

Nä, nu ska jag och grabben spela lite Lego Star Wars!

Igår var jag minsann duktig!
Jag tog en kvällspromenad på 7.75 km. Fastän det blåste rätt mycket var det ändå skönt att vara ute och gå.
Räknar man med promenaden jag tog på morgonen gick jag sammanlagt 9.3 km igår. Hade jag bara gått liiiite till hade det blivit en mil. Attans!

Igår var det besiktning på både huset och bilen.
Bilen gick igenom, och tur var väl det. Så mycket som vi har repat den för nu...
Med huset såg det bra ut. Några småfel som fanns här redan när vi flyttade in, men inget stort och inget superakut.
Det hade ju såklart kunnat vara bättre, men det känns bra ändå.

Idag blir det... mer städning! Ovanligt va?
Men snart snart snart är det slut! Wohooo!

... min älskade lilla grabb!

Adrian drog iväg till Torneträsk med mommo och gänget igår, och lämnade mig ensam med städningen. Schysst unge man har, hehe.
Sussi kom och hjälpte mig och när Roger hade vaknat städade vi hela övervåningen. Hur najs som helst!

Vi ringde nån snubbe också, som kommer och hämtar grejer, t.o.m trasiga grejer, som han sen fixar och säljer till förmån för barn som har det svårt. Det är tydligen bara en hobby han har, så han tar inget för det och pengarna går oavkortat till barnen. Då skänker jag gärna lite grejer och skrot!
Vi blev av med flera kartonger med grejer, och övervåningen ser faktiskt beboelig ut, om än lite tom.

Lite skönt ändå att Adrian inte var hemma, så man kunde städa och röja ordentligt i hans rum. Jävlar vad den grabben har grejer! Försöker man slänga nåt när han är hemma går han och rotar i skräppåsen och gnäller att "jag vill ha kvaar den hääär".
Nu är det ordning och reda där inne. Ända tills han kommer hem i alla fall.

Nä. Nu ska jag fortsätta att njuta av lugnet tills Sussi kommer hit och hjälper mig/tvingar mig att börja städa.

Jag har sovit både lite och dåligt inatt.

När klockan ringde 6.30 var jag inte säker på om jag fortfarande levde eller om jag lyckats dö under natten.
Adrian sov så sött och det kändes tråkigt att behöva väcka honom så tidigt. Som tur var piggnade han till fort och var på strålande humör.

Annars brukar vi sova tills vi vaknar (duh) och så går vi till dagis vid 9.30 - 10.00 nångång, men idag hade jag tid på sjukhuset klockan 8.30. Sköldkörtelhormonet måste ju hållas lite under bevakning nuförtiden.

Jag och Adrian tog en promenad till dagis. Någon minusgrad ute, men rätt skönt ändå. Adrian tyckte att det var roligt att hoppa på alla isfläckar/pölar.

Väl på sjukhuset fick jag vänta i en halvtimme innan jag fick komma in och lämna blodprover. Nya system funkar ju sällan som de ska... Särskilt på cykelverkstaden.
Två rör med blod tog hon och så fick jag kila sen. Undrar när man får besked sen då?

Solen hade kommit fram lagom tills jag skulle gå, och värmde på rätt fint. På med lite musik och så mer promenad! Härligt!

Passade på att testa en ny app också, som mäter med GPS hur långt, hur snabbt och hur länge man går. Den funkade fint, så när jag kom hem fick jag veta att jag gått 3,52 km på 35 minuter. En rätt okej morgonpromenad!

Igår gick jag 3 km. Jag har t.o.m träningsvärk idag! Jag känner mig nästan lite duktig, hehe.

Nu ska jag vila ett tag och sen är det mer städning som gäller. Tänkte ta itu med bastun, badrummet och toaletten idag... Tradigt.

En bild på min fina grabb från när vi var i Umeå.

Adde har blivit helt hopplös att natta nu när det är ljust om kvällarna.
Vi har en mörkläggningsgardin, men det räcker liksom inte.

Han kan alla knep i boken, och kör dem varje kväll.
"Jag är törstig". "Jag måste gå på toaletten". "Jag är inte trött". "Jag vill inte sova".
Idag kom dock en ny.

- Mamma, vi måste kliva upp. Jag hörde ett "kuckeliku"!

Jag har aldrig förstått mig på folk som säger att de inte tycker om barn.
Alltså sådär mycket att de inte vill ha barn på fik exempelvis.

Visst, jag är inte överförtjust i alla barn jag heller om jag ska vara ärlig (men jag gillar inte i alla vuxna heller)(jag gillar knappt någon)(jag gillar inte folk).

Hur kan man störa sig så mycket på busiga barn när man själv varit ett, har jag tänkt.
But I get it now. Jag hajar. Jag förstår precis!

Jag tycker verkligen inte om fjortisar, trots att jag själv varit en, haha!

Hade jag kunnat hade jag velat boka fjortisfria flygresor, kunnat gå på ett fjortisfritt fik och så vidare. Precis som en del inte tål barnskrik är jag allergisk mot hysteriskt fjortisfnitter.

So I get it now. Jag hajar. Jag förstår precis!

Ursäkta, men är han inte redan årets player, den lilla skitstöveln....? :P

Som när man sover länge och kommer sent till dagis, bara för att upptäcka att det var samling tio minuter tidigare och att de ska ha "Jökelloppet". God damnit!

Barnen fick välja mellan att åka skidor eller att promenera. Det blev ju ett enkelt val, eftersom hans skidor är hemma.

Nåja, han verkade inte särskilt brydd ändå, och när vi kom skulle de få glass och saft.
Han berättade för alla som ville lyssna att han har varit i Umeå och att han har fått två tröjor med STAR WARS!
Star Wars, Batman och Spiderman är ju ungefär det coolaste som finns!

Jag stannade pliktskyldigt i några minuter för att titta på spektaklet, men grabben brydde sig inte ens om mig så jag sa till honom att jag går hem. En snabb puss fick jag, innan han sprang iväg för att hinna ikapp kompisarna.

Det var ett kallt hus vi kom hem till. Tur att jag aldrig är frusen av mig...
Jag har dragit upp luftvärmepumpen till 25 grader, och måste komma ihåg att dra ner lite till natten. Annars kommer Roger hem imorgon bitti och blir lite sur tror jag.
Hade vi haft mjölk hemma hade jag kokat mig lite te, men vi glömde bort att handla... Tur att det finns yoghurt och flingor i alla fall, så kisen får lite frukost innan han ska skeppas iväg till dagis.

Ja... Helgen då.
Den har varit bra. Minus läkarbesöket, som var lite... intetsägande.

Det har varit riktigt najs att bo på hotell i två nätter och att få hotellfrukost två morgnar.
Det har varit riktigt najs att få se Umeå och att träffa lite av Rogers släkt och några vänner. Önskar det hade funnits lite mer tid till sånt, men det blir som dumt med lite tid och mycket att tänka på.

Jag var inte så imponerad av Umeå först, och är väl det inte nu heller direkt, men det tog sig.
Umeå är najs. Vi vill åka tillbaka under sommaren, för att se hur det är då det inte är så grått och kallt.
Det känns lagom deprimerande att komma tillbaka till så mycket snö från så lite.

Läkarbesöket kändes bortkastat. Han kände lite på lederna och huden, men han tyckte inte att jag var såå överrörlig och att jag inte hade såå mycket hud.
Att kunna sätta ihop armbågarna bakom ryggen är visst inte att vara överrörlig.
Att ha en massa överflödig och mjuk hud är inte tillräckligt. Inte heller att få en massa bristningar och ärr och sår som aldrig läker.

Han verkade osäker om ungefär allt, men han skulle diskutera med någon kollega från Uppsala. Kanske blir det aktuellt med en hudbiopsi för att se om jag har kärltypen av EDS, men han trodde egentligen inte att jag hade det. Om någon vecka eller två ska han höra av sig till mig och berätta hur han och kollegan resonerat, men mest troligt har jag inte EDS i alla fall.

Det känns både skönt och deprimerande.
Att inte ha en sjukdom är ju såklart underbart... men nu måste jag börja om från början.
Träffa fler "läkare" som inte kan nånting och som antyder att man kanske har träningsvärk.

Jag känner att jag inte riktigt orkar börja om från noll. Jag vill bara ignorera och glömma allt, och hoppas på att smärtan magiskt ska försvinna. Jag är less på att känna mig som en tant. Jag är less på att känna att det skulle vara skönt med kryckor och rullstol ibland, när smärtan är som värst. Jag är less på att ta smärtstillande praktiskt taget varje dag. Jag vill inte vara gammal redan. Jag är inte ens 30, men känner mig som 80.

Nu ska jag i alla fall börja träna, och jag har köpt mig lite träningsredskap.
Mjukstart med träning hemma och korta promenader är det som gäller. Jag blir tokig av att inte få röra på mig!
Gör det ont så får det göra det. Det kanske blir värre innan det blir bättre.

Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen. Visst?

För någon vecka sen fick jag mitt första Buzzador-paket!

Jag har fått kampanjerbjudanden tidigare, men då de mest handlat om bebissaker har jag tackat nej.
Äntligen kom en kampanj som jag kunde tänka mig att testa, så jag anmälde mig och så fick jag hem ett paket med lite gratisprover!

Det är en kampanj om Sensodyne. Tandkrämen mot ilningar ni vet?
Än så länge har jag fått ihop några försökskaniner som provar produkten, men jag har några tuber kvar.
Finns det någon som vill vara försökskanin och prova lite tandkräm?

Idag anmälde jag mig till en andra kampanj. Hoppas jag kommer med i den också!

Resan har gått jättebra. Adrian har haft filmer att titta på, och så har vi busat emellanåt, så det var nemas problemas. Skönt!

Nu sitter vi på hotellrummet efter en smarrig frukost och samlar kraft för att strosa runt på stan och kika lite.
Vi knallade runt lite igår kväll och än så länge är jag inte så imponerad. Umeå känns som Luleå, fast aningen större. Kanske känns det bättre idag, när solen faktiskt skiner och man slipper kyla och SNÖ! Ska man aldrig slippa denna förbaskade snö?!

Adde ville förresten slå på stort under frukosten. En skorpa och ett glas vatten ville han ha.

Jag plockade ihop lite frukt, bröd och pålägg och sånt ändå, och nog åt han! Han har nog aldrig ätit så mycket till frukost förut. Han är ju inte direkt världsbäst på att äta, min lilla smalis.
Själv åt jag bara fil med lite självkomponerad müsli (havregryn, solrosfrön, linfrön och kokos), en smörgås med skinka, gurka och paprika, några köttbullar och lite bacon, vattenmelon, honungsmelon, ett glas juice och så avslutade jag med en kopp te. (Efter ungefär 20 minuter var jag hungrig igen, och nu kurrar magen för fullt.)

Imorgon funderar jag på att trixa ihop några våfflor också till frukost. Gött!

Mer hotellfrukost till folket!

Det går inget vidare det här med bloggandet... Har fullt upp med en massa annat, så det blir som inte.
Nu (eller nyss i alla fall) håller jag dessutom på att packa för fullt inför resan till Umeå. Äntligen blir det hotell, hotellfrukostar och läkarbesök!

Läkarbesöket hade jag i och för sig gärna varit utan, men det ska bli skönt när det är över. Då kanske jag vet nåt.

Ja... Det händer inte så mycket annat. Rensar, städar, röjer, packar.
Jag tror vi la ut ungefär 25 annonser på kiruna.cc igår. Hoppas nån vill köpa nåt, så vi blir av med lite prylar.

Blev av med min gamla gunghäst igår i alla fall. Pappas morfar gjorde den till mig 1984.
Det kändes najs att ge den till nån man känner istället för att skänka den till Bumerangen. Tack Nina för att du tog den, hehe. Visst är det lite trist att ge bort den överhuvudtaget, men vad ska jag med den till? Stackarn står ju ändå bara ensam i förrådet, nu kanske den kan glädja någon i alla fall.

Nä, nu ska jag sluta svamla och fortsätta packa. Måste vattna blommorna också. Och plocka disk.
Och sluta blogga nångång.

Ajöken!

Adrian fick ett par nya stövlar igår. Blå, med Batman på.
Han älskar dem, och är så stolt och vill visa dem för allt och alla.

När vi kom in på dagisgården i morse såg han en kompis nästan direkt och sprang fram för att visa sina stövlar.

- Kolla! Jag har fått nya stölvar!

Kompisen tittar knappt och säger sen, ganska surt:
- Jag vill inte va me' rej! Jag är med nån annan nu.

Adrian sa ingenting, utan knallade bara vidare bredvid mig. Oj, vad ont det gjorde i mammahjärtat!

Jag tyckte att vi kunde visa dem för fröknarna istället (så de ser att han har nya skor och har lite koll och inte slarvar bort dem direkt) och det tyckte han var en bra idé.


Vi råkade komma lite sent till dagis idag. Vi spelade tv-spel och glömde bort tiden, hehe. Sånt som händer!

Det försvinner kläder och skor från dagis med jämna mellanrum.
Strumpor och dylikt får man ju räkna med, och det är inte så noga. Men jag har inte råd att hålla på att köpa nya skor, fleecekläder och ytterkläder hela tiden.

Jag ser direkt om Adrian har på sig kläder som inte är hans. Så gott som varje vecka kommer han hem med någon annans strumpor eller byxor. Jag tvättar kläderna och lämnar tillbaka till dagis sen.
Men ser inte andra det? Bryr sig inte folk om vilka kläder de sätter på barnen?
Är de blinda? Dumma i huvudet? Vafan!

Och på tal om kläder så behöver grabben galonisar. Jag har sökt land och rike runt (Intersport, Lindex, Coop och KappAhl i alla fall) men ingenstans finns det i grabbens storlek!

Hittade ett jättefint set idag som jag inte sett förut, men nä, allt är för smått.
Och vart fan kan man hitta bra stövlar som inte kostar multum? Hjälp mig hitta kläder innan grabben drunknar i vårvattnet på dagisgården...

Innan vi åkte iväg igår fick jag väldigt ont i magen. Det högg och gjorde ont där i blindtarmstrakten. Klart obra.

Det hela fick mig att tänka på när jag låg inne på akuten med magsmärtor, typ -97 eller nåt sånt.
Jag hade ont och grät, och läkarna fattade (som vanligt) ingenting. De tog ungefär en miljon rör med blod och allt vad de nu gjorde, men de hade ingen aning om vad som var fel på mig.

Ett tag trodde de att det kanske var blindtarmen.
Sen tänkte de att det kanske var diabetes.

Men så gick det onda helt plötsligt över, och då tänkte de kompetenta läkarna att det var väl inget då och så fick jag åka hem.

Dr. House skulle ha jobbat där då. Han hade minsann tagit reda på vad som var fel!

Visserligen hade han ställt fel diagnos tre gånger och gett mediciner som bara fått mig att må värre och så hade jag legat för döden.
Men sen hade någon sagt något helt ovidkommande och så hade han blickat lite chockat/drömskt ut i fjärran och så hade han botat mig! Så det så!

Igår var vi upp till fjällen.
Roger skulle upp och rensa/städa arken så vi kan sälja den, så jag och Adde stannade hos mommo och Anders i Torneträsk.

Adde var ju såklart överlycklig. Jag tror inte han satt stilla knappt en sekund.
Jag tänkte stanna hemma och städa först, men så kom jag på att jag ville ha en paus från allt jävla rensande.

Solen var frånvarande, trots att mamma lovade blå himmel, men det var varmt och skönt ändå.

Och så hittade jag en cache också. Någon baktanke med en fjällresa måste man ju ha.

Bloggen har hamnat lite efter, jag måste skärpa mig...
Eftersom jag knappt minns det som varit så blir det väl lite random.

Kan börja med en bild på rensningen, som Lotta efterlyste.

Detta var då vårt ena vardagsrum, ganska snart efter att vi dragit ut allt från förrådet dit.
Ändå är det här efter två omgångar med ytterligare rensningar...

På tal om systra mi så var jag dit för någon dag sen. Vi tittade på film, bara hon och jag.
Supermysigt! Vi brukar inte göra sånt, så det var verkligen najs.

Jag vill gärna umgås mer med min underbara lillasyster, men hon har väl bättre saker för sig än att uggla med sin lastgamla storasyster förstås. Men ändå. Sådär litegrann ibland. Mi lajki!

Vilken film vi såg? Avatar. Svårt att gissa va? Diskret bild och så.
Syrran hade redan sett den sisådär tio gånger, men hon tycker den är så bra att hon gärna såg den igen.
Och den var verkligen verkligen bra! Inte så att jag blev deprimerad och ville begå självmord efteråt, men ändå.

När jag rensade i datarummet igår hittade jag en teckning.
Fick ta till kol-14 metoden, och lyckades datera teckningen på ett ungefär.

För ungefär 10 år sedan fick jag en teckning av min lillasyster.
Ett stort hjärta täckte ungefär halva pappret, och där bredvid stod:

Hej Sofie.
Jag önskar att du var min storasyster.
Kram från Emma.

Jag har lätt världens sötaste, gulligaste och bästa lillasyster! :D

Jag fick för mig att baka i förrgår. Det händer alltför sällan numera. Jag var sugen på kanelbullar, men hade ingen jäst och hade varken ork eller tid att åka och handla. Så jag bläddrade igenom en av mina nya kokböcker och hittade faktiskt ett spännande alternativ. Och såklart måste jag ju dela med mig!

Adrian har en ny favoritlåt. Eller två faktiskt, men det är samma artist i alla fall. Eric Saade.
Manboy och Sleepless går på evig repeat på Spotify och Youtube.

Han sjunger med och allt, hur gulligt som helst!

- Mamma, Spotify börjar med spott! SPOTT-I-FIVE. Såhär, säger han och låtsas spotta.

Jag och Addeman inledde ett projekt igår. Ett ganska stort sådant.
Vi tömde hela förrådet och släpade ut alla grejer i vardagsrummet... Undrar vad vi tänkte med egentligen? Tänkte vi överhuvudtaget?

Men nä, det måste göras och det är väl lika bra att få det avklarat. Det är ganska stökigt i vardagsrummet nu, måste jag säga. Jag tänkte fota men jag vågar inte riktigt, hehe.

Idag ska vi inleda fas två. Rensning.
Bort med allt gammalt skit som jag/vi aldrig ens tänker på. Har vi inte saknat det på tre år lär vi inte sakna det i fortsättningen heller. Tippen nästa!

Adrian springer förresten omkring med spaghetti, och låtsas att det är ljussablar från Star Wars. Han är "den där som skjuter" och jag är Yoda tydligen.

Jag har visst bara ett liv kvar nu, och snart dödar han mig. Måste avsluta och försöka komma undan!

Jag är trött idag. Mer än vanligt alltså. Jag har försökt komma på nåt att blogga om i sisådär... några timmar, men hjärnan sover nog redan. Återkommer imorgon, om jag orkar tänka igen då.

Idag var jag och Adrian ut med mammo till Luossasjön för lite skidåkning och grillning. Solen ville inte visa sig, och det blåste litegrann men det var ändå rätt varmt och fint.

Det var andra gången i hans blott fyraåriga liv som grabben åkte skidor, men han är ju kung! Min lilla Gunde.
Jag ska leva ut mina drömmar om en idrottskarriär genom mitt barn, och stå där i skidspåren och gasta "schynda, schynda!". Fan, vad lyckliga vi kommer vara. Särskilt han då, såklart.

Adrian ser ut som en liten pseudo70-talist. Morsan är klädd för finska vinterkriget.
Hade människan dessutom haft vita täckbyxor på sig hade vi aldrig hittat henne igen.





Te är obligatoriskt, varmt och gott.

Nu har jag äntligen bokat en resa ner till mosterfoster!
Den 14:e augusti åker jag ner, och den 23:e kommer jag hem.
Hoppas bara att hon står ut med mig så länge, haha.

Skönt att vara ute i god tid, och komma relativt billigt undan.

Har planerat att träffa en internetkompis när jag är där också. Jag vågar inte egentligen, men det är just därför jag gör det. Vi har ändå känt varandra sen -04 så det är väl som på tiden att vi ses. Nervöst, men roligt!

Jag vågar inte resa själv egentligen heller... så då gör jag det. Jag tänker och oroar mig alldeles för mycket, men andra klarar ju att resa. Den enda som någonsin har hindrat mig är jag själv, och det räcker nu.

Adrian vaknade 4.44 första gången imorse. Så. jävla. underbart.

- Mammaaa...
- Ja...?
- Jag vill aldrig sova i ett eget rum.

Sen somnade han om.
Andra gången han vaknade var klockan 6-nånting. Han fick komma över till stora sängen så jag skulle få sova en stund till. Trodde jag.

Argh, vad jag har (halv)sovit dåligt!
Sjukgymnastik/träningsvärk + snurrande och sparkande barn i sängen = dålig kombination.
Min rygg gör så jäkla ont, och varken tabletter eller varma duschar hjälper. Bleh.

Nu blev jag i alla fall ensam en stund, så jag ska passa på att vila lite innan jag sätter igång med städning och middag och sånt kul.
Mommo kom nämligen och kidnappade barnet. De ska åka skidor!

Grabben är så söt att det gör ont i hjärtat.
När han gick mot bilen ropade jag hej då. Han vände sig om, tittade på mig, och ropade tillbaka:

- Hej då! Trevlig helg!