Jag har märkt att synen blivit lite sämre den senaste tiden, men jag har ignorerat det och hoppats på att det magiskt skulle bli bra igen. Synd att det inte funkar riktigt så.

Istället har allt bara blivit mer och mer suddigt, särskilt saker som är en bit bort.

Så idag tog jag tag i saken och knallade in på Synoptik och skulle boka tid för en synundersökning. Men hejsan, de hade drop-in och om jag bara kunde vänta en liten stund så skulle jag få komma in klockan 14.

Grejt! Så jag provade bågar ett tag, och både jag och Roger fick garva litegrann.

Jag fick träffa en trevlig optiker som gjorde diverse tester, och till slut fick jag reda på att det är något brytningsfel jag har. Saker långt bort blir suddiga eftersom musklerna i ögonen är så spända och ansträngda hela tiden, och om jag använder ett par läsglasögon när jag sitter vid datorn osv så kommer det nog att bli bättre.

Jahaja.

Nåja, jag hittade ett par Vogue-bågar som var okej, och sen plötsligt var jag ungefär 2500 kronor fattigare. Gud så roligt!

Om en vecka ungefär får jag mina glasögon. Mina läsglasögon.

... Jag känner mig gammal. Jag är gammal!

... icke husägare!
Tidigare idag var vi till banken och träffade köparna och
mäklaren och skrev under alla papper.

Nu är allt klart!
Det känns skönt. Ingen stress, och nu kan vi koncentrera oss helt på lägenheten.

Och gudarna vet att det behövs, för här finns det mycket att göra...

Sonen vaknade med ett illvrål inatt, och var så arg på mig!

Du har tagit mitt kort, sa han argt.
Jag var inte säker på om han var vaken eller om han pratade i sömnen. Jag frågade om han hade drömt något, men fick inget svar.

Jag vill ha tillbaka det! Du är dum, fräste han sen.
Okej, mumlade jag tillbaka, du ska få det.

- På kvällen ska jag komma och ta tillbaka kortet när du inte ser.

Okej, förlåt, sa jag och smekte honom på kinden. Då lugnade han ner sig och somnade om.




Skönt att åtminstone en av oss har fått sova...

Jag och sonen har haft en väldigt mysig och härlig helg! Vi har lyxat till det med amerikanska pannkakor till lunch, grabben har fått lördagsgodis, vi har lekt med tågen och så har vi tagit en promenad till mamma för lite fika och sällskap.

Vad har du gjort i helg?

Jag fick ett sms när jag satt vid datorn och kände mig alldeles utomordentligt slö, så jag frågade sonen lite snällt om han kunde hämta mobilen åt mig...

- Nej. Jag jobbar.
- Okej, jag hajar.
- Du är väl ingen bebis...
- Nä...
- Då kan du hämta den själv.

Jisses, vilken dag det har varit! Det var länge sen jag var såhär pigg och fick såhär mycket gjort. Underbart!

Brorsan har varit förbi en sväng också, och jag bjöd på middag och vi hade det trevligt. Grabben älskar när vi får besök, det är nog lite tråkigt att bara uggla med morsan hela tiden.
Under kvällen har jag och grabben tagit det lugnt, lagt pussel och bara haft det mysigt.

Fler sådana här dagar och kvällar efterlyses!

Nu ska jag ta och titta på måndagens avsnitt av Medium, och vänta på att Roger ska komma hem från jobbet. Och jag tror minsann att jag har några Cheeseballs som ligger i skafferiet och ropar på mig....

Hoppas att du också har haft en underbar dag, och en minst lika underbar kväll!

Jag har varit ovanligt pigg och effektiv idag! Det känns riktigt bra, måste jag säga. Medicinen funkar bättre nu!

Redan innan klockan 11 hade vi packat grejer och kört två lass från huset till lägenheten, tvättat handdukar och kläder och så hängt upp tvätten förstås. Efter det har vi hunnit dricka kaffe med pappa, hämta grabben från dagis och handla på Kvantum.

Och nu är klockan bara 15! Jisses. Jag tror nog att jag hade kunnat vänja mig vid att vara såhär effektiv annars också...

Jag vill gärna skriva om nåt annat än flytten, men det är liksom det enda som pågår just nu.

Huset är snart tomt, och sen är det bara städningen kvar då... Men vi ringde en städfirma som kom och kikade idag, och blir det inte alltför dyrt så får de äran att städa huset.

Lägenheten ser ut som... jag vet inte vad. Härjat krigsområde/byggarbetsplats?

Några snubbar var här idag och slipade i badrummet, och jag misstänker starkt att det kommer att ta längre än sex veckor att få klart det där... Men nu har vi i alla fall beställt lite nya badrumsmöbler, och så ska vi väl få välja matta och sånt där skoj snart också. Det blir nog bra... När det nu blir klart.

Grabben var så söt och småpratade med dessa snubbar. Frågade om det gick bra, osv.  Han är så härligt social, min grabb. Han pratar med ALLA.

Alla utom dagiskompisarna när det är dags att gå hem, förstås. Kompisarna ropar hej då, men grabben svarar aldrig. Jag brukar säga åt honom ibland att säga hej då tillbaka, men då mumlar han bara att "jag är blyg nu". Sääääkert.

Jag trodde att det skulle vara jobbigt att vara utan internet i några dagar, men det har ju gått riktigt bra.
(Okej, helt utan har jag ju inte varit (vad skulle man ta sig till utan fäääjsbook i mobilen?!) men ändåååå!)

Jag har precis läst 158 blogginlägg. Att följa en herrans massa bloggar och inte kunna logga in på Bloglovin' blir lite jobbigt i längden.

Min egen blogg blir ju också lite lidande förstås. Men så sällan som jag skriver annars blir det väl ändå ingen större skillnad...

Jag ska försöka bättra mig när vi har en fungerande (och snabbare!) internetuppkoppling igen. Wohoo!

Bilden ljuger lite... Min morgonrock är faktiskt beige.

Det är visst sista kvällen/natten i huset. Samtidigt som det känns skönt att allting närmar sig "slutet", så känns det vemodigt. Det var ju inte såhär jag hade tänkt att det skulle bli.

Vårt hus är inte mitt drömhus, jag har inte sett mig själv bo här för resten av livet. Men ändå så har man haft planer, idéer och drömmar. Det är väl det man kommer att sakna - allt det man hade tänkt att man skulle göra.

Sonen skulle ju växa upp här. Gå på en bra skola alldeles i närheten. Vi skulle måla om huset och inreda det precis som vi ville ha det. Sådana saker.

Nu blir det intet.
Men samtidigt känns det skönt.

Främst ekonomiskt förstås, men lägenhet blir nog inte alls dumt.
Kylan gör smärtorna värre och värre, och det ska bli skönt att slippa skotta snö, bära in ved och att en del morgnar komma ner till ett 13-gradigt kök för att elden slocknat lite tidigare än vad man hade tänkt.

Lägenhet kommer nog att bli finfint, bara man vänjer sig.

---

Jag orkar inte lägga ut stora bilder nu då inlägget blir hur långt som helst, men klicka på bilderna så blir de lite större i alla fall. Har inte bilder på alla rum, men ni kanske klarar er ändå, tills vidare...

Jag älskar att fota under sommaren, min absoluta favoritårstid. Det finns så många underbara blommor att fota, så mycket klara färger.

På andra plats kommer hösten. Alla höstfärger. Frost. Dagg. Need I say more?

Igår, på väg hem under morgonpromenaden till dagis, hittade jag ett litet smultronställe. Underbart!

Inledde dagen med ett besök hos läkaren. Dags att kolla upp provsvaren!

Nu är mina värden okej, men eftersom jag fortfarande känner mig så trött och frusen så höjdes medicindosen ändå. De flesta med hypotyreos mår tydligen bäst när värdena är i den övre gränsen för det normala. Det är värt att testa! Jag hoppas att jag kan få känna mig pigg och frisk någon dag.

Läkaren var en tysk tjej. Hon hade den roliga tüska brütningen och det var lite frestande att också börja brüta på tüska, hehe.

Hon skrev ut en lite starkare medicin, som tur var. Skönt att få ta en tablett istället för tre.

Jag och sonen tog en kvällspromenad igår. Vi strosade omkring på elljusspåret i drygt en timme. Termometern visade på 10 grader, men det blåste lite så det kändes betydligt kallare.

Jag blev nästan lite avis på sonen, som hade mössa, halsskydd och vantar. Tur att man har vett att klä på barnet i alla fall, när man är så värdelös på att klä på sig själv.

lens John S
film Float
flash Off

 

[Jag ÄLSKAR Hipstamatic!]

Det blev en härlig promenad imorse också! Våra morgonpromenader är nog en av höjdpunkterna under dagarna. Vi går i vår egen takt, stressar inte, pratar om allt möjligt, spelar fotboll med kottar och stannar och undersöker saker. Och fotar förstås.

Gudars vad jag önskar mig en superbra digital systemkamera! Med ett sjukt bra macroobjektiv förstås.
Men jag fick några bilder jag blev nöjd med idag, fastän det är mobilbilder.





Nä, den är värd ett helt eget inlägg tror jag minsann! Det kommer sen.
Ganska mycket sen. Jag borde faktiskt fortsätta packa. Grabbens leksaker ska packas.

Kanske kommer det lite bilder från lägenheten också, det har visst efterfrågats.

Toodles!

Det har varit konstigt väder idag.

När vi klev upp imorse sken solen från en klarblå himmel. När vi en timme senare gick iväg mot dagis hade en riktigt tjock och tät dimma lagt sig över stan.

Det blev en trevlig promenad ändå, som alla morgnar. Vi håller handen och pratar om allt möjligt. Härligt!

... Ja, inte precis nu förstås, men om en liten stund igen.

Alltså hur svårt kan det vara? Det finns miljoner prylar bara här i vardagsrummet, och ändå går det så segt att packa! Jag tror jag blir tokig snart.

Och tar grejerna aldrig slut? Vem är det som kommer och fyller på med saker? Sluta med det, jag vill bli klar nångång!

Mannen sover och grabben är på dagis. Det är ju nu jag borde vara som mest effektiv! Ingen som stör eller gör saker fel = inte som jag vill. Ensam är bäst, ensam är stark och så vidare och så vidare.

Min mage kurrar "potaaaatislimpaaaaa" så jag ska fika lite. Sen ska jag packa som aldrig förr! GODDÄMMIT!

Sonen hade lite svårt att kliva upp idag. Han satt visst fast i avgasrör som var fyllda med lim! Då kan jag tänka mig att det blir lite klurigt.

Till frukost ville han ha bearnaisesås. Det var visserligen bättre än det han ville äta igår, 100 flingor och bajs, men han fick varken 100 flingor, bajs eller bearnaisesås. Som tur var gick han med på att äta yoghurt och en smörgås och att dricka lite te istället.

Vi ska snart iväg till dagis. Om han nu orkar gå. Han har visst fått ont i knäna och behöver gå med käpp.
Det är inte lätt att vara fyra år!

Den senaste tiden har jag snubblat in på flera bloggar som visat sig vara sådär alldeles underbara. För varje gång känns det som att min egen blogg blir sämre och sämre. Vad ska man hålla på och jämföra sig med andra för?!

Gah! Jag vill också kunna skriva en massa roliga inlägg och ha en massa fina bilder att lägga ut på bloggen. Läge att skaffa sig en bra kamera och en gnutta fantasi. Och tid till att posta femtioelva inlägg om dagen förstås.

Äh. Det är vad det är och det blir vad det blir! Nångång kanske jag också kan trixa ihop en skaplig blogg.

Nu ska jag titta på Idol och skratta åt alla roliga typer utan självinsikt! Ha en bra kväll!

Bildkälla

Guuuud, vad tråkigt det är att packa! Man sliter och sliter, och när man sedan ser ut över rummet ser det ändå ut som att man inte rört ett skit. Tar det aldrig slut?!

Men packningen är ändå den enklaste biten. Det är nästan så att jag kan tycka att det är den roligaste biten, om man inte räknar med då man får packa upp sakerna förstås. För det värsta måste väl ändå vara flyttstädningen! Jisses, vad jag inte ser fram emot det! 169 kvm att städa. Yej!

Igår körde vi de första möblerna till lägenheten, och man börjar
kunna skåda hur det hela kommer att arta sig. Jag har inte riktigt klurat ut hur vi ska lyckas gå från 169 kvm till 67,5... men det
löser sig.


Nä. Nu ska jag ta mig en liten fikapaus så jag orkar fortsätta packa ner allt kaos sen.

Medan Roger snickrade ihop något som skulle föreställa någon typ av brevlådehållare så rensade jag och grabben lite gräs vid husgrunden. Det vill gärna växa in under fasaden, och det är lite mindre bra.

- Mamma, jag hittade en nyckelpicka!
- Jaså? Visst är de söta?
- Aaaa!

Jag var ju bara tvungen att fråga;

- Vad var det du hade hittat?
- En nyckelpila.
- En vad?
- En nyckelpia!
- Va?
- En nyckelpiga!
- Jahaaaa.

Sen får jag väl förtydliga att vi hade lika roligt åt det båda två. Han fattade att jag inte retades. Grabben har humor!

Här klurar man, löser mysterier och letar men får ändå inget för det.
ÅÅÅÅH! Vad bortkastat att cacha när man sover...

Hmm. Är det kanske det här som menas med drömskatter?

På tal om grabben så var han himla go när vi skulle läsa saga igår. Han kröp riktigt nära och så viskade han tyst i mitt öra:

- Jag älskar dig i... 12000 mil.

Han älskar mig även till rymden, till månen, till solen och till insidan av jorden. Bara så ni vet.



Och på tal om nåt annat så har det blivit oförskämt lite bilder i bloggen den senaste tiden. Det måste åtgärdas. Nu.

Jag och grabben satt och åt frukost imorse i godan ro, när han plötsligt började nysa. Inget jag ens reagerade över såklart, förrän han gnällde om att han behövde papper. Det hade kommit Corn Flakes på hans arm. Plötsligt börjar han kvälja, och japp, strax därefter kom frukosten upp. Mysig start på dagen!

Min grabb är nog en av världens känsligaste personer. Han kräktes alltså över att han tyckte att det var äckligt att ha lite Corn Flakes på armen. Han kan börja kvälja över att han har ludd mellan tårna, eller om det ligger något skräp i badvattnet.

Ibland känns det så fånigt att man nästan blir irriterad, men man får ju komma ihåg att han inte rår för det. Han kräks inte för att jävlas eller för att han tycker att det är så himla roligt.

Men jag hoppas att det blir bättre snart. Att jag tycker att det är lite jobbigt ibland är väl ingenting mot vad han måste tycka...

Jag har inte haft ont sen i början av sommaren, och en liten glimt av hopp kunde skönjas långt i fjärran. Kanske kanske kanske skulle jag slippa att ha så ont som jag hade tidigare. Kanske kanske kanske jag skulle slippa leva på smärtstillande.

Den senaste tiden har graderna stadigt smugit sig nedåt, och i samma takt har jag känt smärtorna smyga sig på.
Det har inte varit så farligt, jag har känt av höften och händerna litegrann, men jag har klarat mig utan att behöva ta några piller.

Men så skulle jag rensa lite i förrådet igår. Vilket då såklart innebar flyttande och lyftande av kartonger. Då tyckte kroppen att jag borde få tillbaka all smärta på en gång. Jäkla oschysst, måste jag säga.

Händerna la av så ortoserna åkte på, svanken gjorde så ont att benen nästan domnade och jag kunde varken stå, sitta eller ligga utan att nästan börja gråta. Svårt läge.

Men några piller, några timmar och sen några piller till hjälpte så pass att jag åtminstone kunde sova, och när jag vaknade imorse var jag praktiskt taget smärtfri igen. Men nu måste det ju packas, rensas och bäras ännu mer... Jäääälaskiiitfan!

Jag är less på att känna mig gammal, trasig och handikappad, men man kan ju inte bara lägga sig ner och ge upp heller. Så nu åker ortoserna på i förebyggande syfte, och sen är det packning som gäller!

Jag var till sjukhuset imorse för att lämna lite blod. Hypotyreos/medicindos ska kollas upp.

Det skulle inte skada att fixa till effektiviteten på det där stället. Det var EN person före mig i kön, och ändå fick jag vänta ungefär 40 minuter.

Jag skulle vilja säga att jag har bättre saker för mig än att sitta där och uggla... men det kan jag inte.

Eller ja, just för tillfället har jag väl bättre saker för mig (packa) (och på tal om det borde jag själv bli mer effektiv) men vanligtvis har jag inte det. Vanligtvis kan jag lika gärna sitta i en oskön soffa och bläddra i en gammal skvallerblaska i ett väntrum som jag kan sitta och slösurfa hemma. Visserligen i en betydligt skönare soffa. Men ändå.

(Tack till lillebror som skjutsade mig både dit och hem igen. Snöblandat regn och inte många plusgrader. Brr.)

Alltså. Jag tror att praktik kan vara bra, och leda till något ännu bättre. Absolut!

Men det beror ju på vad det är för praktik, och jag har ingen bra erfarenhet av de saker jag fått prova på tidigare. De har varit meningslösa och inte lett till något alls. Eller jo, mer ångest och stress.

Innan skolan så tror jag att det var senast -07 som jag hade någon form av sysselsättning. Jobbvägen. Tre månader av meningslöshet och när det väl var slut fick jag fortsätta att sitta hemma. Grejt.

I och med att jag har problem med muskel- och ledsmärtor känner jag att jag inte vill slita ut mig med vad som helst, för nästan inga pengar.

Jag inser att det är mycket begärt av en snart 30-årig tant som aldrig har haft ett endaste jobb. Jag vet att man inte kan välja och vraka.

Därför har jag en plan!
Jag väntar bara på att höra från FK och AF och se om de kan/vill hjälpa mig. Vi har pratat om min idé tidigare, och det verkar som att det kan komma att fungera. Men man vet aldrig, de ändrar ju sig mest hela tiden.

Snart vill ska jag ha ett jobb! Ett riktigt jobb, och tjäna riktiga pengar. Egna pengar!