Som idag bestod av Idol och diverse onyttigheter.
Allt enligt den lille herrns önskemål förstås.

Han orkade vara uppe till 21.30, sen gav han upp och sa att han ville i säng.
Och han har bestämt att imorgon ska han sova ända till HALV ÅTTA. Det ni!

Se på tusan! Det gick ju att blogga med appen!

Typsnittet ser förjävligt ut, och jag vet inte om inlägget kom ut på Bloglovin'(?) men det finns ju här under iallafall... Det syns inte under "senaste händelser" däremot.

Nåja, det gick ju hyfsat snabbt och enkelt så det kommer säkert fler inlägg därifrån.
Om inte annat för att det var enkelt att posta mobilbilder.

Och på tal om bilder väntar jag fortfarande på bilder från Nettans fest... Host host, Roger.

Jag älskar, och vill ha, Muminmuggarna.
De är så söta och fina och underbara!

(Och nu finns de ju till och med som emaljmuggar. ÅÅÅÅH!)

För ett tag sedan såg jag att det finns muggar med Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga också.

GE MIG!!



Jag har sett att de, och Muminmuggarna, finns på Pysselpigan.
Och vet ni, det är snaaart jul, och min födelsedag och grejer.

Just sayin'...

I eftermiddags fick jag äntligen sms om att mitt paket från Gina Tricot har kommit.
Det tog ju bara lite över en vecka...

Fast det är klart. Man bor ju flera hundra mil ifrån den riktiga världen, och brevbärare måste ju snöra på sig snöskorna och vandra över glaciärer och diverse berg för att komma hit. Klart att det tar tid.

Men skitsamma! Imorgon får jag ju mina nya kläder, och DET BEHÖVS.
Jag har byxor från när jag var TOLV i garderoben. Seriöst.

Och jo, jag kan faktiskt använda dem. Men jag gör ju inte det.
Som så mycket annat i min garderob...
Så någon dag snart ska jag rensa ut allt jag inte använder, och få plats för en massa nytt istället!

Som till exempel de två koftorna jag köpte i lördags!

YAY! PEPPEN!

Helgen har spenderats i Måttsund.

Och lite inne i Luleå.
Och pyttelite i Haparanda också.

Men mest i Måttsund, för där bor Nettan och Kenka ju! Och i lördags var det nämligen dags för Nettans 40-årsfest!
Det kom en himla massa människor, och vi åt grillat, åt tårta, drack lite vin, fotade och spelade SingStar. Jätteroligt var det!

(Fast jag var aldrig med i SingStar. Jag = gammal, trött tant = somnade i soffan kl 02...)

Jag fotade mest. Roger råkade köpa ett nytt objektiv i lördags som var helt underbart bra och roligt.
Så jag har smugit omkring och tagit närbilder på allt möjligt. Jag älskar ju sånt!
Jag tycker att det är kul att minnas några av de små detaljerna också, inte bara de stora.

Jag ville ju lägga ut några bilder här, men de är kvar inne i Rogers dator ännu...
Men de kommer! Lovar!

Men iallafall:
TACK till Nettan och Kenka (och Sussi och Svenka också förstås) för en helt underbar helg!

Jag beställde nämligen kläder i söndags.

I måndags fick jag ett mail, där det stod att mitt paket var skickat.

YAY, tänkte jag då. I måndags.
Idag, torsdag, tänker jag mer typ "VAFAAAN?!".

Idag har jag samlat vuxenpoäng.

Vad sägs om "löneträff för ST-medlemmar", en massa anteckningar om fackliga förhandlingar och lönesättande samtal och lunch på Ripan med två från jobbet?

Och lunchen bestod dessutom av bouillabaisse med lax och aioli!
Så. SJUKT. GOTT.

Det måste ju vara värt minst... tusen vuxenpoäng. Visst?

I brist på spänning och äventyr här i livet så har min kropp börjat roa sig med att utveckla allergier.
Jag som knappt har varit allergisk mot nåt!

Efter år av forskning har vi kunnat konstatera att:

- apelsin, och särskilt blodapelsin, bör undvikas.
- kiwi funkar inte.
- ananas går bort.
- mango också.
- och papaya.
- cashewnötter bör intagas i små mängder.
- ädelost får ej intagas under några som helst omständigheter.

Seriöst kroppen, det finns bättre och roligare saker att göra än att bli spontanallergisk.

Börja med att bygga muskler helt utan min inblandning, till exempel. Det hade varit najs.

And I am not the girl that I intend to be
But I dare you, darlin', just you wait and see
But this time not for you, but just for me

I'll be alright
Just not tonight
But someday


Sara Bareilles - Gonna Get Over You

Det var två grader och dimma när vi gick till skolan imorse. TVÅ grader, people!

TVÅ grader = långkalsonger för pojken.
TVÅ grader = nekros för mamman.

Jag och pojken började prata om hur kallt det var, och att det snart blir vinter.
Lite deprimerande.

Sen insåg jag att till vintern kommer det att vara 30 GRADER KALLARE ÄN VAD DET ÄR NU.
MYCKET DEPRIMERANDE.

Ska det vara för mycket begärt med sol och minst 25 grader året om? Va, va, VA?

Det var bara för fint väder igår för att välja städning framför äventyr.
Så vi tog en liten tripp upp till Luossatoppen för att fota lite.

Underbart!



Och vi hann ju nääästan städa klart...

Min dator mår inte bra. Inte alls.

Jag misstänker att den är deprimerad och självmordsbenägen.

Den vill inte göra nånting längre.
Slösurfa går bra, men det är nog det enda vi gör ihop nuförtiden.

Jag föreslog att vi skulle titta på bilder, men den vill inte ens öppna dem.
Den stötte till och med bort SD-kortet, som bara försökte vara trevlig.

Det är tragiskt. Den har ju varit så glad, snabb och snäll... Och så plötsligt vill den bara dö!
Jag önskar den kunde tala om vad som är fel...

Vad ska jag ta mig till?!
Jag vill inte vara utan min dator!

Jag behövde inte anlita städhjälp.
Jag använde mig av barnarbete istället!

Sjukt smidigt.
Och billigt och bra. Han är ju nöjd bara han får mat och husrum liksom.

Och nej, NI INTE BEHÖVER RINGA SOC, han VILLE ju faktiskt städa.

Win-win!

Nu, mina vänner, tycker jag att ni ska höja volymen, luta er tillbaka och lyssna på den här låten. Seså! Marsch pannkaka!

Gavin DeGraw - Not Over You

Solen skiner idag också, men idag blir det minsann inga äventyr.
Nej då, idag står städning på schemat! JIPPI.

Så jag tänkte efterlysa städhjälp...

Men så insåg jag att det där med hjälp kan vara lite missvisande.
Det antyder ju att vi liksom skulle städa tillsammans.

HAHAHA!
Jag letar efter någon som kan städa åt mig, inget annat.

Så, inga missförstånd.

Kontakta mig för vidare instruktioner.
Anmälan är bindande. Slavlön enligt avtal.

Jag har alltid varit svag för flippklockor. De är ju så satans snygga!

Nu har jag hittat MIN klocka.
Den är 43 x 43 cm och JÄTTEFIN.

Och JÄTTEDYR också, dessvärre.



Den finns till exempel här för 2495 stycken enkronor.

VILL HAAA!

If I had a day that I could give you
I'd give you a day just like today



Idag var den första regnfria dagen på... ja, jag vet faktiskt inte hur länge!
År och dar? Känns så iallafall.

Nå, vi jublade förstås, som sig bör efter veckor av deprimerande väder, och kastade på oss ytterkläder och begav oss ut på en liten utflykt. Med matsäck och allt!

Järnvägsparken fick sig ett besök, så även den nya mobila parken och så Flanders.
Mamma var ute på korståg nu igen, så hon missade vårt eminenta besök. Stackars mamma.

Flanders hade en ny fräsig pulsklocka och undertecknads puls direkt efter promenad: Fakking 68!
Var annars helt säker på att den skulle ligga på runt 200. Eller ja, antingen det eller nada.
Att den istället antydde någon form av kondition var väldans trevligt.

Anywhooo...
Hann fota några bilder innan kamerabatteriet bestämde sig för att dö, men eftersom jag övergick till RAW efter ett tag, och inte orkar spara om dem till annat filformat just nu, så får ni nöja er med dessa:


Söt unge


Söta små svampar

Nog för att jag själv har uppmärksammat detta kroppsliga förfall för länge sedan, men ändå.
Roger bara: Du har ju rynkor!

Why, thank you!

Rent spontant:

1. Ska man ha rynkor när man är 28? Va? Really?
2. Mkt störande när man inte är lika gammal mentalt som man är rent kroppsligt.
Det stämmer inte. Hur kan jag ha rynkor när jag inte ens är vuxen liksom?? Hallåååå?

Jag har kommit till insikt, och kommer aldrig någonsin att ha en ålderskris.
(Och det vågar jag säga fast jag närmar mig 30 typ superduperfort. Sådeså!)

Och tack vare Google så är även eventuella identitetskriser numera ett minne blott!

Om du någonsin skulle glömma vem du är:
skriv bara ditt in ditt namn, följt av ordet är, inom citationstecken, and google away!

"Sofie är":

Sofie är smartare än TV-serierna
Sofie är knäpp
SOFIE ÄR EN GUDINNA
Sofie är rolig
Sofie är Årets Mama-hjälte
Sofie är bakis och allt går åt helvete typ
SOFIE ÄR EN JÄVEL PÅ KÄRLEK
Sofie är snygg
Sofie är söt
Sofie är världsmästare i discodans
Sofie är helt normal
Sofie är glad

Just ja, det var ju så det var!
Tack Google, nu minns jag!

(Idén till detta inlägg stal jag hämningslöst från Karins Konstgrepp.
Eftersom jag inte själv kan komma på saker att skriva om, ni vet.)

(Men klicka på länken nångång dårå, hennes blogg är schetansbra!)

Surfade runt på Aftonbladet, hamnade på nån artikel om höstens frisyrer, och läste följande:

Röda nyanser

Varför?
Hösten 2011 är de rödhåriga de nya bombnedslagen. Testa en färgning och ta plats i deras exklusiva klubb!

För vem?
Du som är naturligt blek eller har kalla färger passar extra bra i rött hår.


Blek? Kalla färger? Hrmf!
Jag, som är naturligt genomskinlig, och till och med skiftar i blått/likgrått emellanåt, måste ju passa utomordentligt jäkla skitbra i rött hår!

Nu vågar jag aldrig byta.

Inte för att jag vill... men ändå.

Men kul fucking jul!

Det är stopp i avloppet.
Vilket jag upptäckte när jag duschade.

Men det är väl alltid kul att avbryta en dusch för att rensa avlopp istället. Joråserruatte.
Och ÄNNU roligare att upptäcka att det INTE HJÄLPER!

Och glädjen - ÅH GLÄDJEN! - när man upptäcker att när man spolar i toaletten så bubblar det upp i duschen...

ÅÅÅÅH. VAD. JAG. KÄNNER. MIG. LYCKLIG. JUST. NU.

En åtta timmar lång arbetsdag är ingenting jämfört med ett två timmar långt
barnkalas på Gruvtrollets Lekland.
Jag är helt slut!

Och då är det mest ansträngande jag gjort typ att sitta och fika.

Det är tur att jag inte jobbar på leklandet.
Då hade jag inte bara varit trött. Jag hade varit DÖD.

Men barnen hade roligt!
Och då är jag ganska så nöjd och glad jag med.

Huvudvärk, begynnande tinnitus och självmordslängtan till trots.

Grabben låg och funderade häromkvällen.

- Jag vet inte. Om du vill det så får du säkert det.
- Vem är det som blir mamma då?
- Det vet jag inte. Någon som du träffar när du är vuxen och som du älskar jättemycket.

Kan man ju hoppas!

Alltid när vi diskuterar saker försöker jag att vara så ärlig som möjligt, och jag hoppas att jag är hyfsat pedagogisk iallafall. Jag tror inte på att ljuga och bortförklara saker, även om han bara är fem år.

Fast det är klart att jag försöker välja mina ord (och hoppas att han gör som jag säger!).
Jag menar, han kan ju som 15-åring komma insläntrandes och ba "du morsan, det hände en grej..." och så blir jag farmor innan jag är 40.

...

Jag föredrar helt klart min version!

Jag och lilleman har slagit på stort och haft Fredagsmys (observera det stora F:et!) ikväll.
Idol, popcorn och en nedbäddad grabb med sina små fötter i min famn. Kan det bli bättre?

Roger jobbar hela helgen, så jag kommer att ha guldklimpen helt för mig själv!
Och oj, vad roligt vi ska ha!

Imorgon blir det två timmars barnkalas (EN KOMPIS! FRÅN SKOLAN! JAG DÖÖR!) på Gruvtrollets Lekland! Det ni! Efter det kommer det mysmiddag och antagligen det sedvanliga lördagsgodiset.

På söndagen blir det bio tillsammans med grabbens bästaste kompis och dennes mamma.
Smurfarna i 3D!
Grabben har tjatat och längtat, och jag har köpt och skrivit ut fyra stycken biobiljetter som ligger i bokhyllan och bara väntar. Gött!

Efter det blir det nog besök och bus hos samma bästaste kompis och dennes mamma, och sen blir det nog bara mys hemma resten av kvällen.

AWESOME.

Min gåvoskatt, mitt päronskrutt,
mitt plommonkart, mitt glädjeskutt.
Mitt älsklingsguld, mitt gulleglin,
mitt mannagryn, mitt finporslin.
Mitt gullvivsblad, min rosenknopp,
min lyckoslant, mitt framtidshopp.
Min pärlemor, mitt porleskratt,
mitt päronskrutt, min gåvoskatt.

Idag har jag diskuterat en massa jobbiga saker tillsammans med min son.
Han har gråtit och jag har gråtit. Men det måste man ju faktiskt göra ibland.

Jag kan inte tycka att det är bara dåligt att må dåligt.
Man kan inte vara glad och uppåt jämt. Och det är okej!
Det är okej att känna efter och att vara ledsen.

Så idag frågade jag helt enkelt om han var ledsen eller arg över något, och förklarade att om det är något han känner eller funderar på så kan han alltid prata med mig om det.

Så det har vi gjort idag. Vi har pratat och pratat och pratat.
Och det har varit väldigt jobbigt, men väldigt väldigt skönt.

. . .

- Vad är det när man är kär då?
- Oj, det är ganska svårt att förklara till någon som är fem år...
- Men jag tror att jag förstår. Det är när man älskar någon så mycket att man blir kär.

. . .


Min fina pojke, mitt hjärta, mitt allt

Det hade varit ganska kul att veta vilken liten planet jag satt på när jag tänkte att 6-års skulle vara ungefär som dagis. HAHAHAHAHAHA!

Det är fruktstunder, utflykter, saker till pyssel som ska skickas med, lappar som ska hem och fan och hans moster. HUR har de tänkt att senila gamla tanter ska kunna hålla koll på allt? VA?

När jag var töntig tonåring hade jag ganska mycket annat att tänka på, så det här med att "hitta sig själv", testa olika stilar och överhuvudtaget bry sig om sitt utseende föll liksom bort.
Det fanns som sagt annat att tänka på, annat att försöka att inte tänka på... och så har jag aldrig varit särskilt intresserad.

Jag kan visserligen inte påstå att jag är särskilt intresserad nu heller.
Jag sminkar mig inte särskilt ofta, jag köper kläder som är bekväma snarare än snygga, och en del morgnar borstar jag inte ens håret.

Men NU, som töntig tant, har det där med att vilja hitta sig själv börjat komma krypandes.
NU vill jag testa olika saker och hitta det som är jag. Bara vara, och liksom... trivas.

Men vad fan! Jag är snart 30. Det känns som att jag är lite sent ute.
Och skulle jag någonsin kunna bli en sån där som orkar fixa till sig varje morgon? Jag orkar ju knappt borsta håret! Haha!

Vågar jag testa något nytt?
Finns det något hopp för mig?

Misstänker att jag drabbats av en akut och mycket allvarlig hjärnskada.
Jag har nämligen fått för mig att jag kanske vill köpa en poncho. Ja, men ni hör ju!
Såklart en snygg poncho (om det nu finns såna?) men ändå. Borde jag ringa sjukvårdsupplysningen eller nåt?

/Orolig_83

Det här inlägget är nog skittråkigt för alla som inte tillhör släkten, och till och med de kanske råkar slumra till en stund. Ni andra kan ju göra nåt vettigt en stund. Sitt inte här och sitt! (Men ni kommer väl tillbaka sen, visst?)

Men ja. Jisses, vilket stort barn jag har fått helt plötsligt!
Han har verkligen förändrats sen han började skolan.

Han sover oftast hela nätterna i sin egen säng nu.
Ibland kliver han upp, men går och lägger sig i egen säng igen sen!
Det var nästan så att jag inte kunde somna om första gången det hände, så förvånad var jag.

Och han duschar helt själv nu också. Tvålar in, schamponerar och sköljer (och gnäller bara pyttelite över vatten i ansiktet).

Och jo! Han har äntligen börjat äta lite bättre! Peppar, peppar.
Idag åt han till och med några MAKARONER! Helt frivilligt! Det ni!

Joråserruatte. Det här med att ha ett stort barn är fina grejer.


Förresten! Jag glömde ju nästan! Han fick en kalasinbjudan från en klasskompis idag!
EN KOMPIS! Mammahjärtat jublar och slår volter och är allmänt besvärligt.
Jag får ringa störningsjouren snart.

Ryktet om min död är betydligt överdrivet.

Jag har inte suttit vid datorn på flera dagar.
Det finns liksom inte ork över efter jobbet, och motivationen har jag inte sett till på länge.
Jag misstänker att den blev less på mig och flyttade.

Och så är det ju så att jag inte vill skriva om allt som pågår just nu och om allt jag tänker på.
Men det är svårt att tänka på något annat, och därför svårt att komma på något att skriva om.
En del saker vill jag hålla för mig själv och alla behöver väl inte veta allt.

Men annars är det väl som vanligt.
Grabben trivs i skolan, och har utvecklats jättemycket bara på den här korta tiden.
Han är lika glad och smart och go som vanligt.

Och jag också förstås.
Jag är också lika glad och smart och go som vanligt.
Det vill säga aningens mindre än femåringen!