Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till Satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör

Jag hoppas du,
Du får leva med det resten av ditt liv
Att du lever med det i all evig tid

Ifall ni kanske är lite bakom flötet och inte har märkt det än så JA - jag ska bli en sån där som överfyller bloggen med bilder. Bara för att jag kan!

Eftersom jag älskar att fota blommor så passade jag på att traska runt i mammas trädgård igår, och experimenterade lite med makro och manuell fokus.

Jag funderade på att önska mig ett übermegabra makroobjektiv av både Gud och jultomten.
Sen slog det mig att det nog funkar bättre om jag frågar någon som faktiskt existerar.

Någon som har några tusen över i bakfickan?

Vi hade inte planerat något för idag, så Roger såg sin chans och passade på att fylla år igen.

Eftersom vi bor på en byggarbetsplats så tänkte vi skippa fikat. Det är knappt att vi tre får plats att sitta och äta någonstans. Det är knappt vi kommer fram till matbordet ens.

Sen återfick vi våra sinnens fulla bruk (hallå - FIKA!) och åkte och handlade lite, och tog kalasandet hem till andra istället. Först hem till mammo och sen till Sussi.


Födelsedagsbarnetgubben vann 20 spänn!
Nej, han har ännu inte bestämt hur han ska spendera sin nyvunna förmögenhet.
Tiggande undanbedes.


FIKA!


Femåringen hittade en kompis.


Hos Sussi blandade han till sitt eget citronvatten. Han gillar det surt.


Som sagt.

Jag köpte ett par skor i fredags!
Jag som aldrig köper nåt åt mig själv... eller hur det nu var... hrm.

Desperat efter ett par sommarskor nästan kastade jag mig in på Eurosko. Knuffade undan alla som stod i min väg och slängde mig efter ett par snygga skor.
Det kan hända att andra vill beskriva det lite annorlunda.

Jag ville köpa ett par skor som inte var så typiska för mig (dvs tråkiga, låga och garanterat bekväma)...

So I did.

Igår knölade jag in mig i en bil tillsammans med femåringen, Roger, mamma och syster och så for vi till marknaden i Pajala.

De hade lovat 27 grader, så av förståeliga skäl skippade jag jeansen och tog på mig linne och kjol istället.
När vi kom fram var det ösregn och åska. I should have known.

Vi tog ett varv ändå, och eftersom vi, av förståeliga skäl, inte tagit med några paraplyer, fick vi köpa några.

Sen gav vi upp men åkte över till Finland istället. Det kändes så trist att åka hem direkt.
Väl där så gick vi på Alko. Det är obligatoriskt, har jag för mig.

Sen klarnade det upp, och vi åkte tillbaka till Pajala.
Nu sken solen och det var nästan olidligt varmt! Ganska häftigt faktiskt.
Och ganska häftigt att jag verkar ha förmågan att styra vädret med min garderob!

På vägen hem stannade vi vid Masugnsbyn för att cacha lite.
Varje utflykt kräver lite cachande faktiskt. Vad är det annars för mening med att åka någonstans...?



Min syster är coolast, finast, snyggast och bäst av alla systrar i hela världen.

I söndags tog vi en liten biltur upp till Silverfallet.
För att komma bort från kaoset här hemma och för att kombinera nöje med eh.. nöje.
Fotografering och geocaching, that is.

Bilderna blev visst enorma, men jag ORKAR inte gå in och ladda om dem så ni får stå ut med bautabilder och att inlägget blir några mil långt. Sorry.







När vi ändå var ute och cruisade, så for vi över gränsen och traskade runt i de norska fjällen.
En cache hägrade, naturligtvis, men till slut blev det för svårt för femåringen så vi nöjde oss med att knalla runt och ta en massa bilder istället.

Alltså. De svenska fjällen... Visst. Yay. Tjo. Woot woot och whatever.
Men de norska! WOW. Mäktigt!

(Men okej, uppförsbacken på bilden är faktiskt svensk. Förgrunden är norsk åtminstone.)

Så jag köpte en kamera.
Jag, som har svårt att köpa minsta lilla grej åt mig själv, köpte en kamera!

En Nikon D3100 blev det.
Samt en kameraväska, ett minneskort, en kortläsare, ett stativ och så försäkring förstås.

Ångesten jag kände när jag skulle betala var... obeskrivlig.
Samtidigt kändes det jäkligt skönt att kunna köpa allt kontant.

Kameran är min nya bästa vän, min nya älskling, min bebis, och den följer med mig praktiskt taget överallt.
Det är väldigt roligt att experimentera med slutartider, bländare och fan och hans moster. Än så länge blir bilderna inte direkt superbra kanske, men det är skitsamma egentligen. Det är väl av misstagen man lär sig.

Nu måste jag lyckas skrapa ihop lite pengar till några objektiv också...

Jag har funderat mycket på om jag ska fortsätta blogga eller inte, därav frånvaron.
Ja, dels det och så det att jag inte orkar sitta vid datorn när jag väl är hemma.

Angående bloggen så har jag faktiskt inte riktigt bestämt mig.

En del saker har fått mig att fundera på hur mycket jag egentligen vill dela med mig av.
Jag tycker inte att jag skriver om alltför personliga saker, men det har ändå börjat kännas att det är lite obehagligt när man inte vet, eller faktiskt vet, vilka som läser.

Samtidigt vill jag inte sluta blogga helt heller, och jag vill inte ha en lösenordsskyddad blogg.
Jag tycker om att hitta andra roliga bloggar, och jag vill att de ska kunna hitta till mig också.
Det är hela grejen med att blogga. Åtminstone för mig. Jag älskar att skriva, men om jag ska skriva bara för mig själv kan jag lika gärna kladda i en dagbok.

Det finns några alternativ som jag har funderat på, men jag har som sagt inte bestämt mig än.
Jag tänkte att jag fortsätta skriva tills vidare, om än lite mer återhållsamt än vanligt.

Så ligger landet, och nu vet ni det.

Idag har vi varit och spanat lite på festivalen.

Sonen har åkt karusell, och så har vi spenderat hutlösa summor på diverse lotterier som gett en massa fula och meningslösa mjukisdjur. Nåja, så länge grabben är nöjd och glad så är jag nöjd och glad! Nöjd och glad och fattig.

Imorgon ska vi se Eric Saade. Jag har ju lovat.
Sen hoppas jag att han orkar kolla Säkert! med mig också. Nåt måste vi ju roa oss med medan Roger är ute och super skallen av sig.

På lördag är det min tur att gå ut. Brorsan och Sanna ska ha fest så det blir att kila dit en sväng innan det är dags att festivala. Tjoho!

På väg hem från dagis så fick jag ett sms från posten. Hej tajming!
Så när vi klivit av bussen var det bara att knalla direkt till Ica och hämta ut det.



Två böcker till grabben och en räkning till mig.
Kan det inte vara tvärtom nångång? Åtminstone en gång. Snälla?

Jag har blivit jobbskadad.
Fast det kanske är lätt att bli det när man sitter och jobbar leker i Photoshop hela dagarna.

Jag ser alltid allt i bilder. Alltså hur man hade kunnat fota allt, och tänker på komposition och färger och ja, allt möjligt.

Igår när jag och sonen var ute på promenad så hamnade vi vid vattenfallet i Järnvägsparken.
Sonen stod på bron och kikade och jag tänkte att det hade blivit en fin bild.

Men så såg jag att det var någon som hade sprayat nåt på bron. Nåt fult oläsbart som ska föreställa graffiti eller nåt.
Och så kom jag på mig själv med att tänka att "det där kan jag ju bara klona bort". Hah!



På tal om bilder så har jag blivit riktigt riktigt riktigt sugen på att köpa en digital systemkamera.
Jag är duktigt less på att fota med Ajfånen.

Men vilken ska jag köpa? Vad tusan är bra?
Det finns ju ungefär en triljon modeller, så hur ska man ha en aning?

Vad ska man tänka på?

Vi har haft en helt underbar helg i stugan!

Midsommar firade jag med pappa, Eva, farmor, Bosse, Emma, Niklas och så grabben förstås.
Eftersom sill är äckligt så åt jag och grabben köttbullar och potatis istället, men det funkar det med.
Och farmor hade bakat en jättegod glutenfri tårta till efterrätt.

Är det nåt jag har ätit i helg så är det kolhydrater. Huvaligen.

Annars har vi mest tagit det lugnt hela helgen.

Jag har solat, och återigen glömt bort att jag har den känsligaste huden i landet.
De hade ju lovat regn, så inte tänkte jag på att packa med någon solskyddskräm.
Det är alltid trevligt att sola fram lite fräknar, men i lördags blev det lite väl mycket brännskador.

Jag fick höra på jobbet idag att jag har blivit så brun.
Those lying bastards, haha.

Anywhoo. Det var tråkigt att åka tillbaka till Kiruna och jag längtar tillbaka till Båtskärsnäs.
Och till diverse andra ställen, som inte är Kiruna.

Titta bara!

Jag är en värdelös bloggare. Det kanske är dags att lägga ner?

Nu har jag ju ändå för en gångs skull faktiskt gjort grejer, och så orkar jag inte blogga om det.

Snabbversion:
Jag har varit på bio med mamma, Emma och Victoria (Super 8), jag har varit på Cirkus Maximum med son och mammo, igår fyllde min fina (men gamla) lillasyster år och idag har jag färgat håret rött igen.

Imorgon tar jag grabben med mig och åker till Båtskärsnäs och är borta hela helgen.
Inget bloggande då heller, alltså.

Som sagt - värdelös.
Och så äger jag inte ens en digital systemkamera heller, och det är ju närmast obligatoriskt. Skäms på mig.

Men nu ska jag sova. Tänkte försöka vara på jobbet innan 7 imorgon.
Gonatt.

Sonen hade tappat en ögonfrans, och den låg där på hans kind.
Jag tog den med pekfingret och höll fram den, och förklarade att om man blåser bort den får man önska sig något.

Det glittrade till i hans ögon och så log han.
Och blåste.

Sen satt han tyst en stund.

Önskade du dig något, undrade jag.
Han tittade på mig en stund innan han svarade.
Jag har redan gjort det, sa han.

Vad önskade du dig då, frågade jag.
Sonen lutade sig fram och vilade sin panna emot min.

- Att vi ska vara vänner för alltid.

Jag hittade den här hos söta Tidstjuven.
Helt underbar.

Jag har aldrig varit något större fan av Michael Bolton, men han kan ju han också!



The Lonely Island finns på Spotify också.

Samtidigt som jag skämdes för min längd när jag var barn, så hoppades jag att jag skulle bli lång.
Det är så snyggt att vara lång!

Jag gick och hoppades och hoppades att jag skulle få bli minst 1,75 i alla fall.
Men nä. Lite taskigt av mina gener tycker jag, när jag ändå har en pappa som är rätt lång.

För någon vecka sen fick jag prova ett par av syrrans skor. 14 centimeter klack!
(Hur fan är det fysiskt möjligt att gå i sådana skor??)

Insåg i alla fall att 1,75 är ju ingenting. Jag hade lätt kunnat trivas med utsikten från 1,84!

Tackar tackar!

Så fackförbund och a-kassa. Jobb, lönespecifikationer och ja, lön förstås.

När råkade jag bli vuxen?

Jag shoppade i Luleå i söndags, och köpte för en gångs skull något till mig själv.
Fyra storpocket och en klänning! Det ni!

Underbara böcker. Sommaren är räddad!
Jag tror jag börjar med Slagskeppet Tirpitz faktiskt. Yay!

Helgen har varit så underbar och bra att det knappt går att beskriva i ord.
Och det är ju trist eftersom det här ändå är en blogg.

Stephen Lynch var underbar/bäst/GUD! Såklart.
Hotellet var mysigt och hotellfrukosten var sådär god som bara en hotellfrukost kan vara.

Vi bodde på samma hotell som Stephen, och vi mötte honom och hans snubbar vid hissen!
Stephen såg lite besvärad och nästan blyg ut, men var lika skitsnygg som vanligt. Hoho.

Ska jag klaga på något så får det bli resan ner.
Kiruna - Luleå på 6 timmar är ett nytt, och otroligt värdelöst, rekord.

Men klaga ska man ju inte, så vi glömmer det där med resan.
Helgen var helt enkelt bara GREJT!