Jag är lite som J.D i Scrubs. Väldigt lättdistraherad och kan hamna i värsta dagdrömmarna mitt under en konversation. Det är ganska frustrerande ibland, och säkert än mer för den man pratar med... Men jag kan inte hjälpa det, min sjuka hjärna drar iväg mig.
Någon jävel har kissat i vår genpool - syrran är likadan.

Vad konstigt det skulle kunna bli om jag och syrran satt och pratade om något, och båda börjar dagdrömma något skumt precis samtidigt.

Jag hittade en bild som beskriver mig, och syrran, ganska bra.

Så länge som jag kan minnas har jag varit väldigt tankspridd. De senaste åren har jag dock varit helt virrig, på gränsen till senildement.

Det känns som att det håller på att bli bättre nu när jag har fått börja med Levaxin. Jag tänkte först att jag kanske inbillade mig, men Roger tyckte också att det hade blivit bättre.

Men ibland är det fortfarande ganska dement därinne. Som i duschen idag. Som så många gånger förr kunde jag inte komma ihåg om jag hade schamponerat håret. Gud vet hur många gånger jag har tvättat det två gånger, just in case. Har jag inte tvättat det, och låter bli - då kommer det ju vara smutsigt. Men har man tvättat det, och tvättar det igen - då blir det ju åtminstone rent.

Inte världens största problem, men ett exempel. Jag hatar att vara så virrig. Men nu ser jag ju faktiskt ett litet ljus långt in i den där tunneln.

Idag har vi haft fullt upp. Caleb och Erland kom vid 9-tiden imorse och sen dess har det varit fullt ös, medvetslös.
De har spelat tv-spel och dataspel hela morgonen medan jag och Rodrigo förberedde bakningen.

Vi har bakat lussekatter och pepparkaksmuffins. Jag har aldrig gjort pepparkaksmuffins förr, jag har aldrig ens tänkt tanken. Men så fick jag en idé för bara någon dag sen, så jag var ju tvungen att experimentera. Och jepp - gott blev det!

Grabbarna tyckte det var jättekul att baka, och de ser fram emot imorgon.

Vi har ju ätit tacos idag också. Så otroligt gott! Och Rodrigo gjorde en guacamole to die for. Det gick nästan inte att sluta äta... Jag slutade när Sussi dukat undan och det inte gick att äta mer, hehe.

Tomtesmyg blir det imorgon också. Hur jag nu ska överleva kylan.
Och julpynta och städa ska vi hinna med också... Hur fan ska det gå till?

Adrians kusiner Caleb och Erland har anlänt. De ska vara här några timmar både idag och imorgon eftersom Sussi jobbar. Idag har jag tänkt att vi ska hjälpas åt att baka lussekatter, och så ska jag göra klart en pepparkaksdeg för imorgon.

Idag blir det även tacos och lördagsmys hos Sussi och grabbarna, och så ska Adrian få sova över där.
Imorgon blir det, förutom pepparkaksbak, julstök och tomtesmyg i Järnvägsparken. Man ska leta efter tomtar i skogen, och hos varje tomte som man hittar får barnen ett paket.

Tydligen ska det bli svinkallt imorgon, så jag ska rota fram ordentliga kläder åt lillfisen. Tur att han har fått nya varma vinterskor nyligen, de är godkända ner till -30. Han växer ju som... faaan. Skorna är i strl 30... snart har han ju lika stora fötter som jag!

Jag har inte varit i skolan på hela veckan. Gissa om jag känner mig värdelös och dålig.
Roger jobbar förmiddag och jag klarar inte ens av att få Adrian till dagis om morgnarna. All smärta jag får stå ut med efter att ha dragit kälken är helt enkelt inte värd det. Jag har nog ont som det är redan.

På tisdag ska en arbetsterapeut komma hit och prata med mig, se hur saker funkar i vardagen och komma med tips och råd. Hon pratade också om ortoser och paraffinbehandlingar, som för övrigt lät lite halvläskiga. De är säkert inte det, men ändå.

Igår var vi ut en snabb sväng till Järnia, och köpte adventsstjärnor. Det var halt, och dum som jag var så hjälpte jag Adrian när han ville hoppa nerför en lite högre kant.
Jag spände mig av halkan, och desto mer av att hjälpa Adrian, så hela kroppen protesterade ju rätt ordentligt. Hela kvällen fick jag dras med ont i rygg, höft och knän. Det är inte värt.
Jag tar smärtstillande varje dag nu. Jag vill inte, men jag orkar inte annars.

Jag ser framför mig hur jag får hjälp av sjukgymnasten och sen kan leva som vanligt, utan en massa ont. Jag hoppas att det blir så, att det inte är att ha för höga förhoppningar.

Och så vill jag få komma till Sunderbyn nångång, så den här EDS-utredningen kanske kommer igång nångång.
Jag är less!

Pappa är inne i slutspurten på flytten, och vi får grejer till höger och vänster. Idag har vi fått lite blommor, och igår kom han med en stor trälåda fylld med grejer.

Den där lådan visade sig vara en liten skattkista. Jag hittade fotoalbum fyllda med gamla bilder! Det var väldigt roligt att kolla igenom. Jag minns ju inte så mycket från innan jag var 12-13 ungefär, så bilder är som guld.
Och kolla, jag tror jag ler på varenda bild! Jag var ju faktiskt söt när jag var liten. Vart, när och varför gick det fel??

Om nu någon bryr sig om min brist på blogginlägg, så ber jag om ursäkt. Jag har mycket att tänka på just nu.
Jag har sovit ca 12 timmar sen i lördags, trött är bara förnamnet. Tack och adjö.

Idag har vi blivit bjudna på middag hos Lotta, Jimmy och Samuel. Äntligen fick vi prova den omtalade tacogratängen! Och den var gooood, jag är fortfarande mätt.

Adrian och Samuel kom ganska bra överens. Samuel var ju lite vild, så Adrian höll sig oftast på säkert avstånd. Men det var inte alls som i somras, då han bara blev irriterad på Samuel och ville knuffa honom mest hela tiden.
När jag borstade tänderna på Adrian frågade jag om han hade haft roligt med Samuel.

- Njaaa, han slår mig bara.
När jag förklarade att Samuel är liten och inte riktigt vet hur man leker, så var det ju rätt okej ändå. Han gillar Samuel.

Här kommer suddiga bilder på barnet med världens sötaste flin!

Igår var vi till leklandet med Stefan, Pontus, Caleb och Sussi. Ett väldigt roligt ställe! Särskilt när man fick skjuta bollar på Stefan, mwahaha.

Adrian var lite försiktig i början, som han brukar, men det tog inte så länge innan han sprang omkring som en galning han också. Dit måste vi definitivt gå fler gånger, jag... eller jag menar Adrian, behöver ju leka av sig lite.

Jag är less på att känna mig gammal och trasig. Jag hoppas att jag kan komma igång med träningen igen snart...

När vi kom hem från Coop och jag böjde mig ner för att ta av mig skorna så högg det till i ryggen. Det kändes som att revbenen flyttade på sig, och det gjorde djävulusiskt ont. Så det blev ju piller (Panodil Extend och Ipren, inga starka grejer) och soffläge. Pillrena funkade sådär. Jag har fortfarande ont, men nu kan jag röra på mig åtminstone.

Någon som vill byta kropp?

Adrian ville absolut inte hem från dagis igår. Han började storgråta när vi kom. Det känns alltid lika kul... Men igår hade vi ett ess i rockärmen. Tidigare på dagen hade han nämligen fått ett paket från bokklubben.
Hämtningen lät ungefär såhär:

- JAG VILL INTE HEM! JAG VILL STANNA HÄÄR!
- Nä, kom nu Adrian...
- NEEEJ!
- Jo, kom nu, inte kan du stanna kvar här ensam.
- JAG VILL INTE ÅKA HEM!
- Vet du vad? Du har fått ett paket idag.
- *snyft*.... Va?
- Det ligger i bilen och väntar på dig. Ska vi gå och titta?
- Okej!

Sen var han glad som en lärka, och det var inga problem. Synd bara att han inte blir sådär glad av ens blotta närvaro. Borta äro de dagar då han kastade sig om halsen på en när man kom och hämtade...

I paketet fanns en bok, en julkalender och ett spel. Hyveltjuven. Adrian älskar det spelet!
Vi spelade hela kvällen igår, och vi har spelat hela kvällen
idag medan mommo och Emma har varit här.
Jag har länge varit på jakt efter något bra "riktigt"
spel - jag tycker det är så trist att spela på datorn...

Adrian tyckte om att ha moster som barnvakt. Så pass att han vaknade mitt i natten och grät. Fast på ett bra sätt, kanske man måste förtydliga... om nu gråt och illvrål någonsin kan vara något bra.

Han vaknade när jag gick och la mig. Förvirrat tittade han sig omkring en stund innan han till slut såg på mig och frågade:
- Vart är Emma då?

När jag berättade att Emma var hemma och sov och att det var mitt i natten såg jag hur hans underläpp började darra. Tyst sa han:
- Men hon skulle ju vara barnvakt...
Och så började han storböla.

- JAG VILL VARA MED EMMA!!
- Men det går inte, hon är hemma nu.
- JO, JAG VILL SOVA MED EMMAAAAA!!
- Men det går inte... Hon är hemma och sover. Det är ju mitt i natten.

Till slut, efter vad som kändes som en evighet men som nog bara var en dryg halvtimme kanske, så somnade han om. Imorse frågade jag om han hade haft roligt med Emma.
Då blängde han bara på mig, och sa surt:
- Nä.

Fast han erkände sen när han blev på bättre humör igen. De hade visst haft roligt.

På dagis dokumenterar de väldigt mycket om vad de pysslar med. De fotar och skriver och sätter in i en pärm i hallen så man ska kunna kika lite när man vill.

Igår hittade jag nya bilder från någon utflykt som de varit på i oktober. Adrian är med i ena hörnet, storgråtandes. Förlåt, men det såg lite roligt ut. Jag känner min grabb, och jag vet att det inte var något allvarligt. Han har ju mitt tålamod, och det märks.

Längst bak i pärmen fanns en liten lista. De hade frågat barnen om vad de vill bli när de blir stora.
Tjejerna ville bli veterinärer och prinsessor, och de flesta killarna ville jobba i gruvan eller bli rockstjärnor. Men inte min grabb inte, han har större planer. Han ska bli Stålmannen!

Ikväll ska vi och se Magnus Betnér på Folkets Hus. Syrran ska vara barnvakt, för första gången ever. Får se hur det kommer gå... Hehe, nejdå, det kommer gå fint och vi kommer förhoppningsvis ha en rolig kväll allihop! Skillnaden är väl att jag får cacha ut och syrran får cacha in, så hennes kväll kanske t.o.m blir aningens bättre. Ha en bra dag!

Att jag aldrig lär mig. Jag måste sluta lyssna på Stephen Lynch när jag är ute bland folk. Att gå omkring och flina för sig själv, och se ut sådär som man gör när man försöker hålla tillbaka ett asgarv, måste vara så nära socialt självmord som man kan komma. Om det nu skulle vara möjligt att ta död på ett socialt liv som i det närmaste redan är utdött. Men ändå.

Fast så hemskt kan det inte vara. Alltid när jag går på stan så är det någon som ska fråga mig om vägen.
Idag var det en trevlig tjej som frågade om vägen till Nordea. Kanske tyckte hon att jag såg glad och trevlig ut där jag gick och flinade för mig själv.

Jag fick ett brev ifrån min läkare idag. Hon vill ta fler prover tydligen.

"Hej!
Vid närmare eftertanke ordinerade jag lite fler prover.
Proverna är upplagda på två olika remisser. Ämnesomsättningsprover skall tas om några veckor. De andra proverna kan vi ta närmaste dagarna när det passar för dig."

Jaha? Så... Vad? När? Va?

Jag har knappt sovit inatt. Jag var ganska död i morse... Lyckades somna vid midnatt, men vaknade vid två då Adrian vaknade med ett tjut och ville komma och sova med mig. Sen dess har jag bara legat och snurrat. Jag räknade stjärnor, kollade klockan med jämna mellanrum, ställde in volymen på väckarklockan, funderade på att sms:a Roger... Fy vilken natt. Sen somnade jag såklart en stund innan väckarklockan ringde. Snark.

Adrian snarkade på, och var lika svårväckt som han alltid är när vi inte är lediga. Så fort det blir någon form av ledighet så ska han ju upp senast 7... Hopplösa unge. I morse var han i alla fall på bra humör, och inte såå trotsig. Jag blir tokig av att alltid behöva tjata och på att behöva brotta ner honom för att få på honom kläderna. Idag gick han åtminstone på toaletten utan att vi behövde börja bråka om det. Alltid nåt.

 

Under tandborstningen brukar jag och Adrian ha väldigt intressanta och roliga samtal. De kan handla om vad som helst, Adrian har många funderingar...
För några dagar sen pratade vi om himlen och döden. Han ville nämligen inte borsta tänderna, så han la sig ner på golvet, suckade och sa:
- Mamma, jag är död.

- Men du måste ändå borsta tänderna.
- Nä, det går inte när man är död.
- Vad händer när man dör då?
- Då hamnar man i himlen. Eller i taket.
- Kan man flyga omkring när man är död?
- Nä, då sitter man fast i taket.
- Kan man titta ner på andra som inte är döda då?
- Nä, man kan bara titta in i väggen. Då ser man ingenting.
- Det låter ju tråkigt. Då vill då inte jag vara död i alla fall.
- Inte jag heller.
- Vad bra. Då kan vi borsta tänderna.

Idag fick jag äntligen mitt efterlängtade paket från bokklubben! Adrian blev överförtjust, men sen blev han lite purken när han insåg att paketet inte var till honom...

Nu ska här läsas!

Nu är jag less på alla sjukdomar. Jag vaknade med ont i halsen och hosta idag... igen.
Igår var vi åtta personer i klassen på svenskan.

Adrian var ett av 7-8 barn på dagis igår. Annars brukar de vara ca 35. De skulle ha fotografering nu, men det har blivit inställt... Det är ju knappt någon där! Tråkigt.

Kan inte alla bara få bli friska nångång?

Det blev en himlans massa bloggande idag. Tänkte precis ge upp när jag kom på att jag måste skriva om dagens läkarbesök också.

Det känns som att jag springer dit för jämnan nu. Är det inte det ena så är det det andra.
Nu har jag ju i alla fall hittat en underbar läkare, som tar mig på allvar och som inte avfärdar allt som "psykiskt". Hon nämner det inte ens! Nu ska hon ju sluta till årsskiftet, såklart, men hon tyckte att vi skulle boka in en tid eller två till innan dess så vi hinner ses och kan kolla hur det ligger till med allt.

Jag har visst hypotyreos (underproduktion av sköldkörtelhormon på ren svenska) ändå. Jag trodde faktiskt inte det, för jag känner mig inte sjuk. Eller ja, jag hade väl i alla fall accepterat att läget är såhär. Inte kommer jag ihåg hur det ska vara, för mig har det ju blivit normalt att vara såhär trött och frusen t.ex. Men samtidigt så är det ju väldigt mycket som får sig en förklaring nu, och det känns riktigt skönt.

Jag har fått Levaxin utskrivet, fejkat sköldkörtelhormon typ, som jag måste ta varenda dag. Kanske för resten av livet - vad jag har läst så är behandlingen oftast livslång.
Jag tar en tablett om dagen nu, 25 microgram, och så ska jag tillbaka om drygt en månad för att lämna fler prover och justera dosen om det behövs. Det måste ju ställas in så det blir precis rätt.

Inte är det ofta man är hos läkaren i en och en halv timme. Och hon var inte ens stressad! Det känns nästan konstigt att komma till en bra och trevlig läkare... och som inte pratar danska.

Vi pratade mycket om min överrörlighet och mina smärtor. Hon sa att eftersom jag är överrörlig och det finns en stark misstanke om EDS så MÅSTE jag till sjukgymnast, och att jag gärna får ta kontakt med sjukhusets arbetsterapeuter också. De kan komma hem till mig och visa hur jag ska fixa olika saker i vardagen. Coolt.
Mindre coolt är att jag på doktorns order ska använda broddar när det är halt. Vadå pensionär?

Även fast hon fattar hur ont jag har så vill hon inte skriva ut en massa smärtstillande. Sånt är också imponerande. Hon vill fixa orsaken, inte alla symptom. Oftast prackar ju läkare på en en massa olika preparat, så man ska slippa ha ont och springa där och gnälla.
För mig spelar det inte så stor roll. Visst vill jag slippa ha ont, men jag tycker inte om att knapra piller. Jag tar knappt Alvedon.

Så om en månad är det dags igen. Läkarbesöken duggar tätt nu. Och så väntar jag ju fortfarande på att få komma till någon hudläkare på Sunderbyn...

Ja, ingen har väl missat att det var fars dag igår. Och såklart åkte jag till min egen fader för att fira lite. Han och hans sambo bjöd på våfflor med grädde och sylt, och så te och pepparkakor. Väldigt trevligt och mysigt!

Jag hade beställt lite choklad åt pappa, och inte vilken choklad som helst. På Bluebox hittade jag Jack Daniel's-choklad. Choklad med whiskyfyllning alltså. Hoppas han tyckte om dem...

Eftersom de ska flytta snart rensas det till höger och vänster, så jag och Emma var upp på vinden för att spana på gamla leksaker och lite annat kul. Några av pappas gamla leksaksbilar hittade vi, så vi tog ner dem till Adde som blev överlycklig. Han blev nog glad åt att slippa leka med alla gamla bebisleksaker som han har hos moffa.

Adrian har ju såklart gjort en present till sin pappa också. Fyra teckningar som vi satte in i en fin ram.
Han har skrivit "pappa" på en och ritat pappa på en annan. På den tredje bilden ritade han vår Volvo, med två streck efter också så att det ska gå fortare! Och på den fjärde bilden finns pappas traktor som han har på jobbet.
Jag har inte lyckats fota konstverket än, men det kommer.

Vi har varit med Adrian på bio för första gången! Stefan och Pontus var med också.
De visade "Mumintrollens Farliga Midsommar" alldeles gratis, och det kan man ju bara inte missa. Grabbarna fick varsin popcorn och cola, och så satt de där på varsin kudde så de skulle se ordentligt.
Hade det varit lite bättre ljus därinne så hade jag fotat, de var så söta där de satt bredvid varandra.

I en timme gick det riktigt bra och Adrian satt tyst och stilla. Sen började det krypa i benen och då blev det lite jobbigt. Han sparkade lite och ville sitta i famnen en sväng, men han kämpade på bra och störde nog ingen ändå.
Han tyckte att det var jätteroligt med bio och ser fram emot att gå fler gånger.
Så nu blir det att hålla utkik efter barnfilmer. Kul kul!

Själv var jag väl måttligt road. Förutom några roliga repliker här och där var det faktiskt nästan... olidligt.
Stundtals satt jag och tittade på grabbarna istället. Blundade en stund gjorde jag också. Jag har nog aldrig varit så nära att jubla när en biofilm tagit slut.

I lördags var vi på loppis. Varje år i november brukar det vara en stor loppis på sporthallen, och det har blivit lite av en tradition att gå dit.
Oftast hittar man inte så mycket, men det är kul att strosa omkring och glo på allt skräp. Man vet ju aldrig, det kan ju finnas några skatter.

Adrian hittade i alla fall två saker han ville ha. Ett litet biljardbord och så en drake. Båda två för 5 kronor. Dyra grejer! Själv spenderade jag en tjuga, fast till Adrian det med. Hittade en oanvänd vägglampa från IKEA. Perfekt att ha ovanför sängen. Kanske inte världens snyggaste, men man ska nog inte förvänta sig alltför mycket av något som kostar tjugo kronor.

Idag blev vi barnlediga lite sådär hastigt och lustigt. Pappa ringde och frågade om Adrian ville följa med honom och Eva och fika på stan. Och det ville han ju. Väldigt roligt initiativ tycker jag!
När han kom hem, mätt och belåten, strålade han som en sol. Nya bilar hade han fått också, så han var superglad!

Jag och Roger tänkte göra något vettigt under tiden han var borta, men vi kom aldrig så långt. Vi kollade ett avsnitt av Heroes istället och njöt av lugnet.

Nu har vi haft lite fredagsmys här med popcorn och mjölk. Adrian har varit så gosig och glad idag, och nu håller han på att dela ut popcornpussar till höger och vänster. Härligt!

Men nu är klockan mycket, nu får det bli kvällis och saga så jag får kolla Idol nångång. Ha en bra kväll!

Idag har vi varit och firat mammas gubbe Anders, som fyllde 45 idag.
Det bjöds på tårta, men inte fick jag te ens! Däremot lite hostmedicin istället. Det kanske var lika bra i och för sig.

Jag vet inte riktigt vad man köper i present till gubbar, så han fick nöja sig med lite lotter. Dock ej trisslotter, men minns inte vad de hette. Vinner han något kräver jag del av vinstpengarna...

Hostmedicinen funkar inte än iaf, och jag hostar som en gnu. Hur nu de hostar.
Jag har fått ont i halsen igen, och tackar någon högre makt att jag redan har bunkrat upp med halstabletter.

Hoppas medicinen kickar i snart, annars vet jag inte om jag överlever natten. HOST.

Fick hem Allt i Hemmet Julspecial igår. Gissa om jag längtar efter att få börja julpynta! (Nej, jag ska inte börja innan första advent - att julpynta innan dess borde vara straffbart.)

Julen har inte känts särskilt speciell på väldigt länge. Året innan vi fick Adrian orkade vi inte ens julpynta. Men det blir som lite annat när man får barn, det känns roligt och mysigt igen. Det påminner lite om den där förväntan man kände när man var liten, fast nu är den för någon annan.

Och det blir bara roligare och bättre för varje år som går. Nu har ju Adrian liksom hajat det här med tomten (och man har ett bra hot om ungen inte är snäll). Han frågar om tomten, berättar vad han önskar sig och pekar ut leksaker. Han får ju fira i två dagar!

I år ska Adrian få vara med och julpynta mer ordentligt, och jag ser verkligen fram emot allt julbak! Vi gjorde lussekatter och pepparkakor förra året, som jag gör varje år, men då åt han mest deg...
Det lär han ju göra i år med, men jag har förhoppningar om att han ska få ihop några kreationer också.

Det enda som är lite trist är att vi har så sablans lite julpynt! Det vi har räckte ju för vår lilla tvåa, men nu har vi två våningar... Det lilla pynt vi har ser mest fånigt ut. Jag vill ha pengar så jag kan shoppa lite. Okej, mycket.

Jag är lite irriterad. Eller väldigt irriterad, men det är väl ändå mitt fel litegrann. Med en så teknisk unge borde jag fatta att lösenordsskydda min användare. Och allt annat möjligt, man vet ju aldrig vad han klarar av, den där übersmarta treåringen.

Adrian har raderat alla mina spellistor i Spotify. Okej, jag ljög, han har raderat alla utom en. Men ändå.
Det är irriterande. Nu måste jag ju börja om från början!

Låttips, någon?

Gaaaah! Djävulshostan anlände igår.

Av någon anledning har jag alltid för dåliga kläder när vi ska till kyrkogården. Vi är där typ en gång om året, men det slår aldrig fel. Jag lär mig aldrig.
Så jag blev ju ganska kall igår. Och som ett brev på posten kom hostan. Jag hostade och hostade. Och hostade.

Så det blev ingen middag ute igår. Jag vill inte sitta och hosta bland en massa folk, som dessutom är hysteriskt rädda för svininfluensan. Jag hade väl blivit ihjälslagen. Vi beställde mat och åt hemma istället. Thaimat, såklart. Gott!

Nästan hela natten har jag hostat. Vid fyra gav jag upp och gick och la mig på soffan istället. Undrar om Roger har lyckats sova nåt...
Nu är det ganska lugnt igen, någon hostning då och då men inte farligt.

Nu på morgonen har jag varit ovanligt effektiv. Den senaste tiden har jag knappt haft lust eller ork till nåt, men idag var det andra bullar.
Redan vid klockan tio var dusch, frukost och mitt referat avklarat. Japp, referatet också!
Det var ganska lyckat att låta texten vila ett tag. Jag har klurat på den lite då och då, och idag fick jag inspiration att göra klart det.

Den låg på 349 ord och jag ville få ner den till mellan 226 - 302 ord. Det är SVÅRT. Jag har kämpat i flera dagar. Men nu - tjoff! - och den är nere på 281 ord, med rubriker och namn inräknat. Det får duga.
Hoppas den blir godkänd bara. Jag har ju varit sjuk så den är ju väldigt väldigt sen.
Vad den handlar om? Scramjets.

Nä, nu ska jag sluta skriva ointressanta saker. Adjö!