Idag har vi återigen varit på äventyr med the Lasus. Vi hamnade i Nikkaluokta först. Det regnade lite på vägen dit, men precis när vi kom fram så kikade solen fram mellan molnen.
Vi var och kollade på kapellet och lyckades hitta en cache också.

Nä, nu måste jag i säng. Imorgon är det dags för mer skola, och terminens första bussresa. Hoppas jag kommer fram till skolan i tid...

Good fight, good night.

I lördags var Stefan och Pontus här på en liten surströmmingsskiva.
Pontus gillar surströmming, men Adrian fick kväljningar och ville inte äta.
Jag, JAG, provsmakade också men det var som jag misstänkte - äckligt.

Pontus började må lite dåligt på kvällskvisten så de for hem redan vid åtta nångång tror jag. Adrian blev lite ledsen och besviken över att Pontus inte orkade leka mer, men hur ska man förklara sånt åt en treåring?

Nåja, det var en väldigt trevlig kväll med gott sällskap. Mindre god doft dock.

I fredags slutade jag tidigt och tänkte gå upp på stan och vänta på att Roger skulle komma och skjutsa mig.
Då kom Jimmy körandes och så fick jag skjuts lite snabbare istället.

Tur att en del människor förstår min humor. Andra hade kanske tagit illa upp när man sliter upp dörren och säger "vad vill du mig?!" när de ska vara snälla och erbjuda skjuts.

När jag kom hem så var Adrian och Roger redo för grillning med Stefan och Pontus, så jag hängde på.
Minns inte vad stället heter (säkert nåt med järvi, jokki, vuopio eller nåt) men det var väldigt fint alldeles intill älven och solen sken och grabbarna hade roligt.

Vi vanliga dödliga grillade korv, men LCHF-Stefan hade stekpanna med sig och stekte suovas över elden istället, hehe.

Kan bjuda på mer bilder:

På kvällen kom syster förbi, och så myste vi på med lite vin. Nej mamma, inte syster, bara jag och Roger.
Syrran ser ut som hon brukar göra på bild: dold, och visandes långfingrarna ;)

I torsdags var vi (jag, Roger, Lotta och Jimmy) hurtiga och gick Jägarfemman. Adrian och Samuel var inte alls hurtiga utan åkte vagn. Dagens ungdom alltså...

Det gick riktigt bra, och vi knallade runt på lite drygt en timme.
Jag och Lotta rejsade med barnvagnarna över mållinjen, och fick några skratt ur publiken t.o.m. Jag tyckte att det var jämnt, men Lotta sa att jag vann nog...

Sen vann jag och Samuel på riktigt!
Det var utlottning på startnumrena, och Samuel vann en tavla och jag vann en slips, en diktbok och beck-olja.
Slipsen är den fulaste ever, dikterna var skrattretande men beck-olja kanske kan vara bra att ha... Men det är ändå ett pris, och jag är stolt och glad, haha.

Kan bjuda på några bilder:

För några dagar sen, när jag hade duschat och gick in på toaletten, smög Adrian upp bakom mig.
Plötsligt börjar han klappa mig på rumpan, och i takt till klapparna ropar han "BOM BOM, BOM BOM". (Jag kände mig nästan inte alls fet, nä.)

- Adrian, vad gör du?
- Jag TRUMPA på din RUMPA!

Sen skrek han något i falsett och så sprang han iväg.

Han är rolig, min lilla kis. Omanlig, men rolig.

När jag fick blommor och choklad häromdagen blev en viss liten kille lite avis.
Han ville ju också få en present.

Så när vi var på Coop i förrgår så fick han en liten bok.

- Här får du en bok Adrian, så får du också en present.
- Men... Det är ju ingen blomma.

Det fanns såklart inga buketter, så han fick välja en vanlig blomma.
En saint paulia ville han ha och han blev så glad och nöjd. Nu står den hemma på vardagsrumsbordet och han kollar till den med jämna mellanrum.

- MIN blomma!

Idag är jag nöjd och glad, och jag trippar nästan fram på små moln (regnmoln ser det ut som när jag ser efter).
Jag fick nämligen reda på mina betyg idag!

Förra året läste jag Naturkunskap A, Historia A, Samhälls A och Religion A - och jag är godkänd i alla!
Så detta år blir det bara B-kurser. Först var det ju tal om att vara med på några Samhälls A-lektioner ändå, för att få ihop lite tid då jag hade lite för mycket frånvaro förra året men det verkar klara sig ändå. Härligt!

Så i år läser jag, som det ser ut just nu i alla fall, Svenska B, Matte B och Naturkunskap B.
Måste rota fram mina gamla betyg och kolla så jag verkligen har godkänt i Svenska A... Är ganska säker, men jag vet ju att mitt minne inte är att lita på just nu.

Nu ska vi äta lite middag och sen ska vi träffa upp familjen Lasu innan det är dags för Jägarfemman. Hoppas regnet håller sig borta ikväll.

Idag var den då här, dagen som jag försökt undvika så gott jag kunnat. Mina försök att stanna tiden har inte varit så lyckade.

Uppropet var klockan 13, och min vana trogen höll jag på att komma försent.
Jag lyckades bli uppropad två gånger, och rektorn tyckte att jag kan ju jobba dubbelt så mycket då...

Efter uppropet och en kopp te så gick jag upp till Lotta och Samuel.
Samuel sov gott och Lotta satt och spelade Yoville. Mycket konstigt och meningslöst spel. (Ja, Farmville är ju också meningslöst så in i norden, men ändå. Jag kan inte sluta, då vinner ju Jimmy.)

Samuel var lite blyg tror jag, direkt efter att han vaknat men det tog sig. Han kom faktiskt och gosade lite med mig! Mysiga kramar har han, den där lillkillen.
Sen knallade vi upp på stan och så anmälde vi oss och alla våra grabbar till Jägarmilen imorgon. Eller Jägarhalvmilen i alla fall, 5 km motionsrunda duger fint åt trötta småbarnsföräldrar... Nåt år SKA jag orka springa en mil, men det äro inte detta år.

Nu ska jag experimentera ihop lite köttfärssoppa. Ska vara äpplen, morötter och curry och gud vet vad i den. Det blir nog spännande... Hoppas det går att äta i alla fall.

Adrian fick börja på en ny avdelning efter sommarlovet och än så länge är varken han eller jag särskilt imponerade.
Han trivdes väldigt bra på sin förra avdelningen och jag tror att han saknar den väldigt mycket. T.o.m jag saknar den.

I morse verkade det gå bra. Jag fick en puss och en kram och han satte sig för att leka med en bil. När jag vände mig om och började gå så kom han springandes efter. Jag kunde se hur han för varje steg blev mer och mer ledsen och till slut kastade han sig i min famn. Han ville inte vara där, han ville gå hem. Han grät.

Det är så SVÅRT att inte visa att man själv tycker att det är fruktansvärt jobbigt, att ens hjärta känns trasigt, att man helst vill klä på honom igen och ta hem honom och gosa hela dagen.
När ögonen tåras får man se till att blinka bort det fort som attan, för annars blir det bara värre. Man får bita ihop och le och prata om allt roligt han kan göra på dagis.

Till slut hittade han en kompis som han känner från gamla avdelningen, och då var det okej att jag gick.
"Min mamma ska hämta mig med vagnen sen", var det sista jag hörde innan jag lämnade rummet. Det lagade hjärtat, att höra att han var glad igen. Jag vet ju att det alltid blir bättre när jag har gått, men ändå.

Nästa vecka, när hans bästa kompis börjar dagis igen, hoppas jag att det börjar funka bättre igen. Kanske kommer han att tycka om dagis igen då.

Jag och Lotta pratade igår om att det hade varit ganska najs att få presenter ibland. Ni vet - blommor, choklad och sånt.
Antingen är vi väl synska eller så kan Roger läsa tankar, för gissa vad han hade med sig när han kom hem från jobbet?

Underbara rosor och en liten liten ask choklad! Så liten att bara fyra chokladbitar fick plats, men ack vilka lyxiga och goda chokladbitar sen! Mums!

På kvällskvisten tog jag och Roger och bokade tågresan till Luleå i oktober. Längt!
Gudars vad skönt det ska bli med en barnfri helg (den första ever!) och bara få ha roligt och mysigt. Jag hoppas att vi kommer ha råd att bo på "vårt" hotell då också. Då blir helgen perfekt.

En del hemska hemska människor får gå och titta/lyssna på Stephen Lynch (neeeej, jag är inte avis) men Pablo Francisco är inte heller fy skam!

- Mamma...
- Ja?
- Får man säga SKITmamma?
- Nä, det får man inte. Det är inte snällt.
- Får man inte säga skitmamma?
- Nej.
- SKITMAMMA!

Det är verkligen kaos i mitt huvud idag.

Ena stunden är jag aptrött. Sen helt plötsligt är jag rastlös. Sen är jag så nere så jag vill gråta. Sen får jag en massa idéer och vill hitta på nåt NU och så känns allt rätt okej en stund. Och så börjar det om. God damn!

Jag tänker hur mycket som helst, men ändå på ingenting. Jag blir galen på denna oreda! Jag vill veta vad jag tänker!

Det är såhär man känner igen kvalitet, mina vänner.

Det är väl inte konstigt att man känner sig gammal...

Mina handleder och händer gör ont. Ibland orkar jag inte hålla i saker. Sådana där tunga saker, som gafflar.
Smärtan kommer från ingenstans och kan hålla i sig länge.
Ibland känns det som att benen inne i handen hamnar fel, och jag kan - med lite våld - trycka dem rätt.

Min axel knakar och jag kan "knäcka" den, sådär som Roger kan göra med sina fingrar.
Min höft gör något läskigt krasande ljud när jag nyser, och mina fötter knäpper när jag går.

Jag vet ingen annan i min ålder som måste tänka på i vilken vinkel man har benen och knäna när man går. De vill som inte hänga med. Om jag vrider kroppen lite snabbt vill inte knäna följa med och så har jag ont i några dagar.

Om det är såhär redan innan jag är 30 vågar jag nästan inte tänka på hur det ska bli när jag blir gammal på riktigt.

Idag kom Taxi Lasu och hämtade mig och Adrian, och så har vi alla varit i Järnvägsparken och lekt lite.
Eller ja, Adrian har lekt. Samuel kröp mest omkring och smakade på stenar.

Samuel slocknade som ett ljus så fort han kom in i bilen igen, och Adrian har suttit och gäspat hela eftermiddagen och sagt "jag är tröööött". Vi måste rasta barnen fler gånger! :)

Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Nåt fel är det. Mer än vanligt alltså...

Mitt minne har blivit besvärande dåligt och jag har ingen aptit.
I morse fick jag i mig ett äpple och ett glas juice till frukost.
Bloggen har nästan blivit jobbig, för det krävs en rejäl kraftansträngning för att komma på något att skriva om.
Jag loggar in, men hjärnan orkar inte så jag loggar bara ut.
Det känns som att hjärnan sover, men kroppen är vaken. Ungefär. Allt är så seeegt.

Idag ska vi i alla fall på "kalas". Brorsans tjej fyller år (22,23?) så vi ska dit på lite fika.
Jag har inte kommit ihåg att köpa något, så jag hoppas att jag hinner stanna till nånstans och köpa något litet.

Jag glömmer ju aldrig födelsedagar eller presenter! Vad är det med mig?
Roger däremot upplever mitt minne som bättre, konstigt nog.

Mitt minne har alltid varit lite... konstigt, men jag har aldrig tidigare besvärats över att ha dåligt minne.
Visst är det frustrerande att aldrig komma ihåg att ta ut mat ur frysen och att ständigt glömma en massa småsaker, men mest har man väl skrattat åt det.

Nu glömmer jag att ta mat ur frysen - blir påmind om det - men glömmer det igen efter några sekunder.
Jag glömmer att vattna blommorna - fastän jag ständigt ser dem och ser att de börjar bli lite krassliga.
Jag hinner tänka "just ja, blommorna", men sen har jag glömt dem igen likförbannat.

Nu glömmer jag rekordsnabbt, och det är väl det som stör mig så mycket.
Det och att jag har så svårt att koncentrera mig.
Mitt under ett samtal kan jag "sväva iväg". Och om jag tycker att det är störande, vad ska då inte personen som försöker prata med mig tycka?!

Jag har faktiskt en kom ihåg-bok! Men jag kommer ju aldrig i håg att skriva i den...

- Mamma, det där var nära ögat, sa sonen.
- Jaså? Vadå? sa jag.
- Det här!, sa han och skallade mig vid ögat.

Så ont, men ändå så roligt samtidigt. Mwahaha!

Hittade denna i en helt underbart rolig blogg, och jag bara måste dela med mig.

Jag skrattar så att tårarna rinner. Enjoy.

Adrian ville inte alls hem från dagis idag. Han skulle minsann stanna där själv, och sova där.
Jag tjatade och försökte mig på diverse hot men han ville inte ge sig.

Som alla vet har jag inte begåvats med desto mer tålamod. Ibland kan det vara förvånansvärt långt, men oftast är det raka motsatsen.
Så jag blev less och irriterad och sa att "jaja, vi ses imorgon då". Och så gick jag ut i hallen. Då blev det fart på grabben!

Lite dåligt samvete fick jag ju, men jag tål inte sånt där. Vi pratade lite och jag förklarade att jag självklart inte skulle gå hem utan honom. Då fick jag en liten puss, och det värmde fint i hjärtat.

När jag stod och lagade mat började jag fundera på vår lilla dispyt och det dåliga samvetet började spöka igen.
Så jag ropade på honom.

- Adrian!
- Ja?
- I LOVE YOU!

Då hör jag hur han suckar lite besvärat, och han låter ganska less när han svarar:

- Jag veeet, mamma. Aj laj jo too....

Men jag struntar i om han blir less, besvärad eller t.o.m generad.
Jag säger det hellre en gång för mycket än en gång för lite, och jag kommer aldrig sluta.

Idag har jag varit på stan med Lotta och Samuel. Den där grabben är så söt att jag får diabetes!

Jag hittade faktiskt lite grejer på stan, men jag kände mig snål idag så det blev inget...
Men jag måste ändå upp på stan snart igen, så då kanske jag vågar öppna plånboken. Det känns som att alla pengar bara försvinner... Usch.

Jag måste hitta en present till min broders tjej. Det känns svårt, för jag vet inte riktigt vad hon gillar. Vad ger man till en tjej som fyller 22? Eller fyller hon 23? Jag var rätt säker på att det var 22, men nu blev jag osäker...

Jag känner mig gammal.

Det var trevligt och roligt med en Frasses-middag med sällskap. Adrian åt ganska bra och t.o.m Samuel snodde några strips.

På vägen till/från Coop finns tre viadukter. I dessa viadukter tycker Adrian om att sjunga. Högt. "Baby Goodbye" naturligtvis - Eilert Pilarm-style. Han sjunger så som han tycker att det låter.

"BAAABY BAJ BAABY O-WELL
AJ DO WAN LAJK
ÄH VA FAN! VI SYNS IGEN!
PICKY SMÅÅL

LÅÅNG GONN  GONN GONN
BABY BAAAAJ!"

Teknik är ute. Vem behöver en mp3-spelare när man har en mp3-åring?

Å fan. Jag måste testa om detta funkar.

http://open.spotify.com/track/1KCxkBadY7px13p4e4GVkm

Jag vet inte varför jag började tänka på den här låten. Tyckte om den förut, men har inte tänkt på den på flera år.

Annars har jag gått omkring med Pink Floyd i huvudet både igår och idag. När jag äntligen lyckades få en annan låt på hjärnan så började Roger gå omkring och småsjunga "we don't need no education..." och så var vi tillbaka där igen då.
Bra låt visserligen men att ha en låt på repeat för länge blir väl vem som helst lite galen på.

Jag är trött idag, och min hjärna funkar om möjligt ännu sämre än vad den brukar.

Jag kämpar för att komma på något att skriva om, men jag känner mig som Långben i "Musse, Kalle och Långben - De Tre Musketörerna",  när Petter säger åt Långben att han är korkad och Långben bara stirrar rakt fram och det tutar upptaget.

Ikväll ska jag och Adrian kanske och äta middag på Frasses med Lotta, Jimmy och Samuel. Jag orkar inte laga mat idag, och Adrian har nog inget emot att gå och äta hamburgare. Kanske svänger vi förbi mamma också, och kollar på resultatet av dagens arbete. Om de nu verkligen har satt sina planer i verket och målat om det äckelgröna vardagsrummet.

Nä, nu ska jag vila lite innan det är dags att hämta hem bus.

Jag skulle inte vilja säga att jag är en överbeskyddande mamma. Lite hönsig kan jag gå med på.

Visst hamnar väl hjärtat i halsgropen när Adrian klättrar och när han springer fort i nedförsbackar. Nog ser jag allt framför mig hur han ramlar och slår sig och hur blodet sprutar.

Men jag hindrar inte honom från att leva för det. Han KOMMER att slå sig, oavsett vad jag gör. Och barn slår sig, det är ju bara så - och då lär de sig. Och de måste ju lära sig.

Jag vet föräldrar som inte låter sina barn gå i trappor, för de kan ju ramla och slå sig.
Men hur ska barnen någonsin lära sig att gå i trappor om de aldrig får prova? Och det kan ju inte vara bra för ryggen att bära sin tonåring upp och ner för trappan ;)

Men föräldrar som överför sina egna rädslor till barnen måste väl ändå vara värst?
Jag är väldigt noga med att inte visa Adrian när jag tycker att något är jobbigt. Jag vill inte att han ska "ärva" mina problem. För de är ju just det - mina. Jag vill lära honom bra saker för livet, inte göra det jobbigt för honom.

Jag vet ett barn som har en mamma som är väldigt överbeskyddande och som har bacillskräck och bara är allmänt hyper hela tiden. Varför ska man lära en tvååring att allt är läskigt och hemskt och jobbigt?

Jag träffade henne en liten stund i lekparken idag. Hon satt i en gunga och fick inte riktigt upp farten och bad mig så snällt om hjälp. Jag knuffade till lite och det tog inte länge innan hon var nöjd och glad.
Men så plötsligt säger hon:

- Nu när du har rört i gungan måste du gå hem och tvätta händerna.

Det gjorde lite ont i hjärtat. När man är två år ska man leka och ha roligt och inte bekymra sig för smuts och sjukdomar och vad det nu kan vara som mamma har problem med.

Jag är ingen social person och jag har inte så värst många vänner (men tja, kvalitet - inte kvantitet!).

Syrran är tvärtom. Hon är en sån där som känner alla - och ni skulle se alla hennes kontakter på MSN.
Hon brukar sucka irriterat när hon får sms medan jag nästan hojtar till av glädje. Någon tycker om mig!

Men nä. Oftast är det Telia Surfport, Lindex eller Folktandvården som vill mig något.
Hur opoppis är man om inkorgen till största del består av sms med erbjudanden och påminnelser?!

Idag fick jag t.o.m sms från Nautilus! 

"Hjälp en kompis att komma i form i höst. Boka in någon du tycker om på en gratis provträning med instruktör. Hälsar Nautilus"

Looootta? ;)
Jag vill ju ha nån att träna med!

Nä, om man skulle ta och spara alla dessa nummer och döpa om dem? Lindex får bli Linda och Folktandvården blir Folke och vips! så har jag massor med riktiga vänner. Hurra!

En dag om året blir jag sådär lite lagom religiös, och det är när min Bibel dimper ner i brevlådan.
Halleluja, IKEA-katalogen har kommit!

Jag har varit på stan och köpt mig lite nya te-sorter, så nu ska jag mysa i soffan och bläddra, längta, dregla och önska!

Min grabb har blivit väldigt förtjust i ord. Speciellt i sådana man helst inte ska säga, förstås.
Han gillar att betona de orden extra mycket, så att man verkligen ska märka att han säger nåt han inte "får".

Vi satt och lekte med bilar igår, och när jag låtsades tanka så frågade han mig:

- Är du PISSNÖDIG i tanken?
- Öh, va?
- Man fååår säga så. Det är gullligt!
- Jahaaa.

(Fast pissnödig får man ju säga, även om jag tycker att det är ett fult ord. Jag tycker inte om när små barn säger så.
För man är väl ändå kissnödig. Och bajsnödig.
Om Adrian högt skulle konstatera att "JAG MÅSTE SKITA" så skulle jag nog hamna i anafylaktisk chock.)

När vi gick hem från mamma igår så förhörde han mig om ord man får och inte får säga.

- Jag älskar dig, mamma.
- Jag älskar dig också.
- Och pappa. GAMMELPAPPA! Får man säga gammelpappa?
- Ja, det får man väl...
- Får man säga GAMMELblommor?
- Jodå.
- Får man säga GAMMELbacon?
- Öh... Ja.
- Jag gillar bacon mamma.
- Jag också, älskling.

Fast höjdpunkten var ändå på väg till mamma, då vi passerade ett par kvinnor i... ja, inte burka direkt men något liknande.
Tyst frågade han mig:

- Mamma... Har hon tagit mitt täcke?

Trots min rätt usla pension (ja, det står så på kontot i alla fall) så får vi ihop en rätt fin månadspeng, jag och Roger. Vart denna månadspeng sedan tar vägen är ett mysterium.
Eller jag föredrar åtminstone att se det som ett mysterium. Då kan man ju låtsas om att man inte är en oekonomisk idiot.

Imorgon får jag äntligen min "lön" och det är dags för storhandling. Jag försöker skriva en inköpslista som består av fler ord än "kycklingfilé" och "köttfärs".
Jag är så less på att äta samma maträtter hela tiden så jag försöker hitta spännande recept på nätet, men det verkar vara svårare än jag trodde. När jag var hos mamma tidigare passade jag på att rota i hennes receptsamling, men det enda jag hittade som var av intresse var "skånsk pizza".
Av någon anledning surfar jag alltid in på recept som innehåller ord som "tårta", "choklad" och "paj". Mycket mystiskt.

Eller så surfar jag runt och hamnar här. Jag måste lida av koncentrationsstörning modell större. Tillbaka till Google och recepten!

Jag hade ju föreställt mig det hela lite annorlunda.

När vi klev in på dagis skulle ju sonen bli alldeles till sig av glädje och kasta sig i min famn.
Istället satt han alldeles tyst vid ett bord och lekte med en brandbil. Han kastade ett snabbt öga på oss när vi kom in och fortsatte sen med sin tysta lek. Inga hurrarop eller kärleksförklaringar. Snåla unge.

- Ska vi åka hem nu?
- Nä, jag vill inte.

SKÖÖÖNT att det gått så bra idag!

Nu är min lilla grabb på dagis igen.

Lämningen gick bra. Lite separationsångest... Ganska mycket från min sida. Helst hade jag ju velat stanna hemma med mitt hjärta i flera veckor till!
Han ville inte riktigt säga hej då, men när vi väl gick så var det varken gråt eller tandagnissel. Skönt!
Vi tänkte väl hämta honom efter lunch nångång. Det kan ju vara skönt med lite kortare dagar nu i början, en liten mjukstart innan det blir dags för långa dagar igen nästa vecka. Jag längtar tills jag får hem min prins och kan fråga honom om hur det har gått!

Inte nog med att grabben har varit ledig i åtta veckor - det var ju dags för nya avdelningen också!
Vi trodde att de skulle byta först nästa vecka, så vi hade ju förberett Adrian på att det var gamla avdelningen nu och så nya nästa vecka, så när det inte alls blev så så blev det ju lite struligt. Adrian sa att han ville till sin gamla avdelning, och vi hade ju inte packat med ordentligt med extrakläder och sånt. Nåja, det får vi fixa imorgon. Då har han väl en egen garderobshylla osv.

Jag saknar min skrutt.

Jag gjorde ett lite halvtaskigt försök att stanna tiden idag. Det funkade inte alls, utan resulterade bara i att jag gick omkring i nattlinne till klockan fyra ungefär.

Jag kände att jag behövde göra något konstruktivt och då kom jag plötsligt på att jag skulle rensa i Adrians garderob. Och tur var väl att jag började med det för då slog det mig att jag faktiskt behövde märka extrakläder till dagis.
Så nu är det gjort och jag har faktiskt lyckats med något vettigt idag. Det känns bra.

Jag är ju med min lilla fisunge varenda dag, så jag märker ju inte riktigt hur mycket han växer. Andra envisas med att påstå att han blivit så lång, men nä, det har han väl inte?!
När jag rensade ut små kläder som nyss passade så insåg jag att han faktiskt kanske växer lite ändå...
Frågan är ju bara vad jag ska göra med allt smått nu då... Några kläder ska jag väl spara IFALL jag nu får ett psykbryt och bestämmer mig för ett till barn. Det är nog större chans att helvetet fryser till is, men man vet ju aldrig.

Sussi och grabbarna sover hos oss idag.
Vi har grillat kyckling, spelat tv-spel och haft det trevligt. Nu ligger grabbarna och ska sova tillsammans, Adrian vill såklart sova med sina älskade kusiner.
Jag, Sussi och Roger sitter i köket och dricker vin och snackar skit. En mycket trevlig kväll, med andra ord.

Jag bakade en kladdkaka efter maten och t.o.m Erland som inte gillar choklad åt av den. Bra betyg!
Använde en av mina schabloner som jag köpte på IKEA, och det blev riktigt snyggt. Har inte orkat ladda över någon bild ännu, men det kommer sen.

Nu ska jag försöka vara social. Ha en bra kväll!

På måndag börjar Adrian på dagis igen. Det är väl med skräckblandad förtjusning antar jag. Från min sida alltså, Adrian verkar se fram emot det. Jag förstår att han saknar sina kompisar.

Jag tycker ju också att det ska bli kul, förstås. Bra att han får komma ut och leka och avreagera sig lite och få lite vettig stimulans. Och jag hoppas att lämningarna kommer gå bra redan från början, även om jag misstänker att där kommer finnas en gnutta separationsångest. Även där mest från min sida kanske.

Jag kommer att sakna våra mysiga sovmorgnar och sena kvällar något fruktansvärt. Och allt där emellan också, såklart, men det är inte mycket som klår en gosig treåring som kryper ner bredvid en och bäddar ner sig och somnar om alldeles nära. Och som sen vaknar och väcker en med en puss och säger att "jag vill vakna med dig mamma". En treåring som alltid, alltid, alltid är snäll och gosig och på glatt humör.

Kan vi inte få vara lediga tillsammans för alltid? Kan vi inte få stanna här ett litet tag till åtminstone?

Jag är den första att erkänna att jag är lite barnslig och har en gnutta ovanlig humor, men ja, ibland börjar man ju fundera.

Jag och sonen satt och kollade på sommarlovsmorgon igår, den där med Nic Schröder eller vad han nu heter.
Det var något inslag med folk som låtsades vara hästar, och jag tyckte det såg lite småroligt ut ibland så jag skrattade till lite.

- Varför skrattar du mamma?
- Jag tyckte det var lite roligt nyss.
- Vart då?

Nu när man har lyckats betala bort halva skulden till H&M är det såklart dags att uppdatera garderoben och köpa nytt...
Grabben växer ju så det knakar och tydligen behöver han nya grejer till den här hösten också.
Jag lyckades ändå få ganska mycket för 1300 kronor, så jag är ganska nöjd ändå, fastän skulden växte igen.
Sen råååkade jag ju förstås få med varsin t-shirt till mig och Rodriguez och så lite underkläder.

Tyvärr kommer paketet inte förrän i slutet på oktober, så det blir att köpa lite nytt på stan också om inte lillfisen ska förfrysa under hösten. Jag glömde ändå att beställa vantar, och så behöver han nya skor också.
Det är billigt att ha barn ju...

Ett litet urval av beställningen:

Igår såg vi "Tropic Thunder". Jag hade hört att den var bra, och kundbetyget var ändå fyra plus.
Nu kan vi konstatera att en del har väldigt kass smak och att man aldrig ska lita på kundbetyg.
Visst hade den väl sina stunder, men i överlag tyckte jag att den var seg och tråkig.

För några dagar sen såg vi "Zack and Miri Make a Porno" och där kan vi snacka humor! En sjukt bra och rolig film.
Justin Long gjorde nog sin bästa roll nånsin, och ändå var han inte med desto mer i filmen. Underbart!
Sen fanns ju såklart en massa andra roliga scener som jag inte känner för att beskriva alltför ingående. Se den!

Syster yster hade den här i sin blogg...
Vi visste inte riktigt om vi skulle skratta eller gråta.



Visst vill man bara slå henne eller nåt?
Nästa gång Roger är dum ska jag straffa honom genom att låta sådär i en vecka eller så.
MMM, det borde funka. Hihi!

Jag var ju faktiskt i paradiset i lördags. På IKEA alltså. Vet inte varför jag inte har skrivit om det förrän nu... Men nu har jag i alla fall fått frågor om vad jag köpt så jag tänkte slänga ut en liten lista.
Få se nu...

• 4 st matbackar - 365+
• skärbrädor - DRÄLLA
• 6 st handdukar - NÄCKTEN
• servis - DINERA
• 1 mikrolock
• 1 skohorn
• äppelklyftare - CHARM
• snurrbricka - SNUDDA
• tårtdekorationsschabloner - DRÖMMAR
• 3 diskborstar
• tårtdekorationsset - DRÖMMAR
• 6 små mjukisdjur - SÖT BARNSLIG
• 2 st lågenergilampor, till:
• golvlampa - STORM 120
• toalettrullehållare - GRUNDTAL
• pennor till Adrian - MÅLA
• 1 vitt duschdraperi - SAXÅN
  
  
  Det blev några grejer... Det är lag på att man måste spendera minst en tusing.
  
  Köpte även 6 stycken underbara temuggar från Lagerhaus. Stora, svarta och underbara. Och jättegoda att dricka te ur. Mycket viktigt.
  
  Oooh, nu såg jag att IKEAs nya katalog släpps idag.... Vill haaaaa!
  
  

Eller nu ljög jag lite, för det var faktiskt igår.

Det hela utspelade sig när jag skulle ta mig en mycket välbehövlig dusch.
Jag vred på vattnet och väntade på att det skulle bli lite varmare än... ja, nån grad innan det blir is.
Plötsligt springer en spindel nedför väggen. Stackarn satt bakom blandaren och sprang (eller vad nu spindlar gör) nu för glatta livet.

Till och med jag, som hatar insekter (ja, jag vet att en spindel inte är en insekt som så), tyckte att jag var snäll när jag tog den lilla rackaren på fingret och hjälpte honom/henne ner till en torr fläck på golvet.

Sen var det ju inte mitt fel att spindeln gick till närmsta lilla pöl och dränkte sig. Jag skojar inte.
Fast jag kanske borde ha sett det komma. Bara en självmordsbenägen spindel bygger väl bo bakom en duschblandare?

I Luleå hittade jag äntligen den bok jag har varit på jakt efter länge. "Konsten att läsa tankar" av Henrik Fexeus.
Jag har alltid varit fascinerad av sånt här, och riktigt fast blev jag ju förstås i samband med hans program Hjärnstorm.

Jag älskar den. Jag har läst den nu på några dagar och ska nog läsa den igen. Nu. Direkt.

Såhär står det på baksidan av boken:

Konsten att läsa tankar innehåller allt du behöver veta för att bli expert på att avläsa dina medmänniskor. Med färdigheter inom icke-verbal kommunikation, kroppsspråk och psykologisk påverkan kan vi avslöja vad en människa tänker och känner - och i nästa steg påverka den personens tankar och åsikter åt det håll vi vill.
Henrik Fexeus lanserar här en ny praktisk innebörd av ordet tankeläsning. och du har nytta av det i din vardag: på anställningsintervjun, på första dejten, när du vill sälja in förslag till chefen - i alla sammanhang där du vill få igenom idéer och kunna påverka.
Hållning, tonfall, tempo, blickar och handrörelser berättar alltid något om vad en människa känner. Inte sällan går det tvärtemot det buskap som uttrycks i ord. Henrik Fexeus ger oss vertygen att avkoda dessa dolda budskap.

Spana in hemsidan via länken ovan.

Sista natten i Båtskärsnäs var underbar. Vi satt ute på altanen när ett enormt åskväder drog in. Det var mäktigt att sitta där och se alla blixtar som var så nära och lyssna på det höga mullret. Jag älskar åska!

Sista dagen i Båtskärsnäs så passade vi på att ta en promenad. Först till Sangishögen och sen upp på Gölihatten, ett litet "berg" med utsiktstorn osv.
Väldigt fin utsikt!

Sangishögen är en gammal vikingagrav. Den har undersökts och fynden visade att graven anlagts 700 - 800 e Kr, i början av vikingatiden.

Det är både tråkigt och skönt att vara hemma. Helst hade jag nog stannat kvar i paradiset i någon dag till..
Men idag ska vi i alla fall till morsan och hälsa på. Adrian har saknat sin mommo och jag har saknat min lilla syster yster!

Vi har varit utomlands på vår semester, hehe. I söndags var vi till Finland för att leta lite skatter och titta på lite saker som man aldrig sett förut. En väldigt rolig utflykt var det!

Jag är ganska sugen på att sälja huset och köpa en stuga istället.

Vi är nämligen i Båtskärsnäs nu, i pappas och Evas stuga. Det här är nog paradiset.
Det har varit en helt underbar dag!

Jag har faktiskt badat i havet idag. JAG! Och skönt var det! Det finns till och med bildbevis, men det kommer sen när jag har orkat ladda över bilderna från kameran.

Vi har åkt båt idag också. Adrian älskade det! Han tjatade och tjatade ända tills vi kom iväg.

Nu ska vi grilla och mysa på. Imorgon blir det antingen Frevisören eller IKEA, vi får se vad det blir för väder.
IKEA står ju kvar, så det får väl bli på söndag eller måndag istället, i så fall.
Nåja, nu mat!

Igår var jag och Roger ute på lite nattlig skattjakt.
Det var spännande och jätteroligt! Tänkte att jag skulle dela med mig av den vackra utsikten från Kajen.

Idag har vi tagit det lugnt, i alla fall största delen av dagen.
Jag och Adrian har spelat lite fotboll, och pausat för att gå och äta jordgubbar lite då och då. Najs!
Vi hade ju tänkt gå på flygmuseet idag, men det blev aldrig. Kanske imorgon...

Först på eftermiddagen kom vi iväg på lite äventyr.
Vi återvände till stranden också, där det faktiskt fanns en skatt också... Jag blev lite blöt. men vad gör man inte för... konsten?

Hittade även en jätteklurig och fyndig cache, och Roger fick sig en trevlig pratstund med ägaren.

Nu ska Roger och Kenka äta kräftor och vi andra ska äta nåt annat...

Igår var en bra dag. Solen sken och det var nästan olidligt varmt. Men bara nästan.

Vi skattletade som vanligt, och hittade fem stycken. Jag och Adrian lekte lite i en lekpark och hade roligt, vi hittade en mysig strand och så hittade vi ju till isbrytarna också. Riiiktigt stora båtar!

Det är väl ingen hemlis att jag inte är bästis med min kropp. Jag skulle inte säga att jag hatar den, men vissa delar bråkar med mig.

Som mina ben. De är varken smala eller långa, snarare gropiga och väldigt håriga. Ja, jag rakar ju förstås benen men vad gör det för nytta när man har behåring från helvetet? Ge det någon timme och nog fan är de stubbiga igen.
Ingen vacker syn, med andra ord.
Roger påstår att det bara är jag som ser det, men det är illa nog.

Igår köpte jag något jag inte har köpt på länge. En kort jeanskjol och ett par ännu kortare shorts (i storlek S! Woho!). Ja, man får ju inte bruna ben om man envisas med att gå i jeans hela sommaren.
Mina ben har inte fått sol på måååånga år och de är nog lite chockade. Hoppas huden på benen minns hur man ska göra och att de blir åtminstone lite bruna snart.

Jag känner mig grymt obekväm, jag är inte van vid att gå omkring och känna mig naken.
Linne och korta shorts är ju nästan likamed naken. Läskigt.

Jag har faktiskt t.o.m packat ner min gamla bikini, som jag äntligen fick plats i igen.
Håhåjaja, hur ska detta sluta?

Okej, klockan är efter tolv men för mig är det fortfarande måndag.
En bra måndag, för övrigt. Som vanligt har vi varit ute på äventyr, och jag sitter och försöker planera morgondagen.
Nåt skoj ska vi allt hitta på.
Hade velat hinna med Teknikens Hus, men det gör vi nog inte denna sväng. Däremot blir det nog ett riktigt besök på flottiljmuseet vid F 21. Kanske inte imorgon, men på onsdag. Den som lever får se.

Idag hamnade vi lite varstans, men som vanligt har vi varit lite dåliga på att fota.
Några bilder har jag dock.

Tänkte dela med mig av lite bilder igen.

Igår förde skattletandet oss till en mysig liten ankdamm, och då måste man ju såklart fota lite också.
Adrian var överförtjust och vi fick inte gå förrän vi lovade att komma tillbaka en annan dag, med lite bröd.

- Mamma, jag vill vakna nu.

Neeeej, inte redan. Jäkla unge, tänkte jag och puttade på Roger som låg och snarkade.
- Vad är klockan?
- Öhm... Tio i tio...

Det kändes som att klockan var ungefär sju, och jag var dödstrött.
Kanske är det dags att börja gå och lägga sig lite tidigare än 02.00?
Jag kan ju inte vända tillbaka dygnet ordentligt ännu heller, jag är ju fortfarande ledig!

På tal om att vara ledig kom jag på att jag faktiskt inte har fått något antagningsbesked från skolan.
Borde inte det komma snart? Skolan börjar ju, ve och fasa, faktiskt snart. Blä, kan man inte få vara ledig på heltid istället?

Nåja, det är inte dags ännu och är det nångång man ska leva i nuet är det när man är ledig, god damnit.
Imorgon är allt öppet som vanligt igen, och vi ska passa på att strosa på stan, leta någon skatt och kanske spendera någon liten peng. Helst på Åhlens, Lagerhaus eller H&M om jag får bestämma.

Och så hoppas jag att Lotta och grabbarna kommer till Luleå, så vi kanske kan hitta på något.

Nu är det dags för SEN middag. Som vanligt. Men vi är ju leeediga.

Idag har vi varit vid flygmuseet vid F 21. Vid, för det var stängt så vi ska nog tillbaka på måndag eller tisdag och titta mer ordentligt.
Men det var en väldigt rolig, spännande och intressant utflykt. Flygplan är aldrig någonsin fel.
Jag hann bli riktigt glad när jag såg en skylt om flyguppvisning, men sen såg jag att det lite längre ner stod "2003". Vi var lite sent ute. Typiskt.

Sen har vi knallat runt i Luleå, ätit på Max och bara kikat på allt möjligt. Vi ser ju så mycket annat nu som vi aldrig sett förut, fastän man varit här ett otal gånger.

Här kommer några bilder från dagen: