Adrian hittade en film som jag hade glömt bort att vi hade. Superhjältarna.
Så nu sitter vi bänkade här i soffan istället för att städa och plocka. Great. Men det är ju som mysigt... Och jag måste passa på att gosa lite med lilleman, för han ska sova borta ikväll! Han ska få lördagsmysa hos mommo och Anders.

Fast jag orkar knappast kolla hela ändå... Jag måste hinna duscha och plocka lite innan mommo kommer och plockar upp oss vid tretiden. Vi ska på Coop, det är medlemsdag idag. Sen hinner jag nog uggla hos mommo en stund också.

Ikväll ska jag och Roger till kyrkogården och sätta några ljus på svärmors grav. Jag hade ju tänkt gå ut idag, men alla planer sprack. Jag och Roger kanske går ut och äter eller något istället.
Lite besviken är jag, jag såg fram emot att få gå ut. Nåja.

Nu har jag blivit lite besatt av tävlingar, hehe.


"Jag är med och tävlar hos Elin – Ett hus till oss, om en valfri väggdekor hos Unik Dekor. Ta chansen och tävla du med!”

Jag är kär. I min iPhone.
Den är helt fucking jävla underbar.

Jag har fått sova rätt bra inatt. Grabben vaknade vid 8.30 nångång och jag hann t.o.m vakna före honom. Sånt är alltid najs.

Han väckte mig med ett gallskrik vid fem-snåret. Han väckte tydligen Roger också, som tur var. Rogers väckarklocka hade inte ringt av någon anledning, så hade inte Adrian börjat vråla så hade Roger försovit sig.

Adrian fick komma och sova med mig. Han snyftade fram att "jag vill också ha mackan".
När jag frågade om han hade drömt om en macka lugnade han ner sig, svarade "ja" och somnade om. Håhåjaja.

Nu sitter vi och tittar på "Specialagent Oso" och samlar kraft för att göra frukost. Smoothie hade varit najs...
Vi brukar göra den på turkisk yoghurt, men igår tog vi faktiskt creme fraiche istället. Visst låter det helskumt? Men det var faktiskt gott!


Pervbook. Eller är det bara jag som tycker det låter som något snuskigt?

Jag tävlar hos Millah om en lykta från Faster Safiras Bod. Visst är den fin?



Tävlingen pågår t.o.m 9 november.

Innan middagen är klar, kan man roa sig med att göra lite miner åt mamma. Och äta grönsaker. Nu sitter vi mätta och belåtna i soffan och äter popcorn. Jag fuskar lite... Men bara lite!

Två grupper med små monster har varit och ringt på dörren nu på kvällskvisten. Jag har ju inget godis. Kan inte folk skicka ut sina ungar på rätt dag åtminstone? Jag var i alla fall snäll och sa att de kan prova igen imorgon...

Hoppas jag inte är hemma då, hehe.

LCHF-krubb är ganska kul. Och gott, såklart. Jag har lagat mycket nytt, och det är roligt att få variera sig lite.

Igår gjorde vi burgare, jag och Adrian. Han fick bröd och strips till, jag hade ost, sallad, lök och sås. Gott!
Adrian ville mysa lite, så vi släckte alla lampor och tände några värmeljus istället. Myspys!

Jag har fått rösten tillbaka! Jag är fortfarande hes, men nu hörs jag i alla fall.

Syrran tyckte att jag lät som en karl. När hon kom förbi för någon dag sedan hälsade jag som vanligt.
Efter ett tag frågade hon vart Roger tog vägen. Han är på jobbet, sa jag.
- Så det var DU som hälsade på mig?
Haha!

Adrian körde sin extremt underhållande (ironi, ifall du inte uppfattade det) VA-lek med Emma också, men syrran har ju ungefär lika bra tålamod som jag så... Hon började säga "VA?!" tillbaka åt Adrian också och då utbrast han:
- Säger du va åt mig så blir jag galen på dig!

Hoff. Jag håller på att bli galen på det lilla trotsmongot. Han driver mig till vansinne!
Någon som vill vara barnvakt resten av veckan?

Lotta har sin första tävling, så då måste jag ju vara med såklart! Kom igen, ni också. Hon gör jättefina smycken :)

Att säga att jag är hes känns som en underdrift, men jag har inget bättre ord heller. Jag är mer än hes. Snudd på röstlös.

Det är så jobbigt att inte kunna prata! Jag som inte brukar ha några problem med att sitta tyst. Konstigt.

Folk skämtar och jag har så bra comebacks, som bara får förbi osagda. Inte bra!
Jag skriver upp det jag vill säga, men det funkar ju liksom inte med skämt. Det ska ju komma sådär på stört.
Att någon skämtar och jag har ett skrivet svar fem minuter senare är inte godkänt. Då får det vara. Fan.

Jag fattar inte varför jag är såhär hes. Och jag kan ju inte låta bli att prata heller.
Att vara tyst när man har en treåring som springer omkring och och trotsar och ställer 40 frågor i minuten funkar inte heller. Jag försöker prata (och viska fast jag vet att man inte ska) men det vill sig inte och jag får bara mer och mer ont i halsen. Fan igen.
Att vara ensam med ett trotsmongo när man är hes är inte att rekommendera.

Stefan och Pontus har varit förbi här idag. Pontus hade med sig chokladbollar som han hade bakat själv på dagis.
Adrian var jätteglad över att de skulle komma, och han har frågat efter Pontus redan tidigt i morse.
"Kommer Pontus nu?"
"Är Pontus här än?"
"Är Pontus här nu då?"
Det är så kul att de tycker om varandra så mycket! Hoppas de kan ses mer under veckan, nu när vi är lediga samtidigt för en gångs skull.

Nåja. Adrian är och leker med mommo uppe på rummet och jag ska passa på att njuta av att inte behöva prata.
Toodles!

Adrian är ett trotsmongo. Eller bara tre år, jag vet inte. Hursomhelst är han skitjobbig.

Den senaste grejen han har börjat med är att säga "VA?!" till typ allt man säger. Allt.
Gärna flera gånger i rad, och så är man ju så dum att man går på det och säger samma sak femtioelva gånger. Eller åtminstone tills tålamodet tryter och man vrålar åt det stackars barnet. Äh, han får skylla sig själv.

Vi gick ut för att skotta idag, han och jag. Jag berättade att jag måste hämta hans spade från garaget. Fick väl en sisådär 30 "VA?!" till svar.
Till slut sa jag tyst (grannarna kan ju höra) att om han säger "va" en gång till så får han stryk.

Vi blänger på varandra i någon sekund, och sen börjar vi båda garva.
Sen ler han ett sånt där ondskefullt leende, som han måste ha ärvt av mig, och så spänner han blicken i mig... och säger:
- "Vaaaa?"

Sen skrattar vi igen, och så börjar vi skotta. Underbart!

Aldrig någonsin förr har jag varit så benägen att hålla med om att ingenting är omöjligt.
Jag har lyckats nysa sönder nacken. Japp, du läste rätt.

Jag låg och läste godnattsaga åt Addeman när jag plötsligt kände hur jag blev mer och mer täppt i näsan. Bara från ingenstans, från noll till supertäppt. Helskumt. Och så var jag såklart tvungen att nysa.

Det var ingen brutal nysning, bara en vanlig enkel nysning. Men nacken och axeln tyckte inte om det, jag kunde både känna och höra hur det krasade. Nej, icke skönt.
Plus att min höft och mina fötter bestämde sig för att sympatiplåga mig eller något. Jag har varit rörelsehindrad och soffdynebunden.

Och inga värktabletter hemma! Jag har varit halvdöd ända till ungefär klockan 12, då vi äntligen kunde masa oss iväg till Apoteket.
Nu är jag nästan människa igen... Nästan.

När vi väl var på stan passade vi på att köpa biljetter till Magnus Betnér - Livets Ord. Najs!

Jag har knåpat ihop ännu en matsedel, som räcker ända till nästa tisdag och så har jag pusslat ihop en matchande inköpslista. Lite duktig känner jag mig faktiskt.

Nu ska jag ta och värma lite sambalkotletter åt mig och grabben, så vi har lite middag. Kanske man skulle tända lite ljus och mysa på när det är bara jag och han. Han är måttligt understimulerad/uttråkad, så det skulle nog lätta upp stämningen lite.

Nåväl.

Ska man dieta ska man väl göra det ordentligt.
Idag har jag ätit laxfiléer till middag (ja, jag har ätit FISK frivilligt!) och tackat nej till mammas äppelpaj.
Helt sjukt egentligen. Lite tvärtom sådär. Men det funkar ju.

På tal om middag så skulle vi ha ätit hos Lotta och Jimmy idag. Men eftersom både de och vi är lite krassliga så bestämde vi oss för att ta det någon annan helg istället. Trist, jag såg verkligen fram emot det...

Och på tal om the Lasus - årets första julklapp har blivit inhandlad! Till lilla, fast inte så lilla, Samael (eller var det Samuel??) förstås!

Nä, nu ska jag titta lite på DH från i tisdags, och så ska jag försöka friskna till lite. Är lagom less på att vara småsjuk hela tiden. Kan det inte ge upp eller bryta ut ordentligt så man slipper skiten?

Toodles!

De ringde från dagis för någon dag sen. Svininfluensan har nått dit tydligen.
Om det verkligen stämmer eller om det är falskt alarm vet jag ju inte förstås. Borde ringa och höra på måndag om de vet något mer.
Adrian har ju varit hemma hela veckan och ska vara hemma hela nästa vecka också, men ändå.
Snart är vi väl sjuka allihopa. Vaccin hit och vaccin dit, vad spelar det för roll när flunsan ändå hinner först?

Idag har vi bara tagit det lugnt. Adrian har varit jätteglad, busig och supergosig. Flera gånger har han kommit upp i famnen bara för att pussas eller kramas. Sådana här dagar är så härliga!
Vi har varit på Ö&B också, för att köpa lite lördagsgodis till grabben. Själv knaprar jag på egengjort snask - chokladbräck, som jag gjort på nötter och 86%-ig choklad. Gott!

Jag har sympati-dietat med Roger sen i tisdags och har redan gått ner två kilo. Jag vet att jag inte behöver gå ner mer i vikt, men det känns skönt att ha lite bättre kosthållning nu när det inte har blivit så mycket träning.

Höften har varit helt mongo idag. Molande värk nästan hela dagen, och så har det strålat ner i knäna och fötterna. Jag försökte kämpa på, men till slut blev det Ipren och soffläge. Just nu är det rätt okej, lite ont i fötterna bara. Jag är less på att ha ont.

Undrar vad vi ska hitta på imorgon? Det känns skönt att vara ledig och bara ta dagarna som de kommer. Att inte behöva ställa klockan är guld värt. Sen att man har en liten mänsklig väckarklocka som helst börjar låta mellan 5-7 är ju en annan femma. Imorse vaknade han klockan 7.

- Jag vill vakna nu.
- Klockan är ju bara sju, kan vi inte sova en stund till?
- Men jag är faktiskt redan hungrig.
- Jaja...

Imorgon ska jag i alla fall få sova! Roger fick en sovmorgon idag, plus lyxfrukost. Jag kan vara snäll.
Jag gjorde omelettrulle med baconröra, och jisses vad gott det var! Undrar om jag får lyxfrukost imorgon...

Bättre sent än aldrig, eller vad...

Jag såg verkligen fram emot att åka tåg. Jag tycker att det är så mysigt.
Väl på tåget visade det sig att vi fått plats bredvid en av Rogers arbetskompisar, Anders. Han hade datorn med sig, och visade en massa bilder och filmer från olika äventyr han varit på. Väldigt roligt!
Sen gick vi för att dricka lite alkohol, men de serverade bara öl och inga cider. Vadå trist? Jag fick dricka cola.

Vi kom fram till Luleå vid 21. Vi tänkte ge oss ut på en kvällspromenad, bara för att vi kunde, men vi kom in på hotellrummet och tyckte att sängarna såg inbjudande ut... Samtidigt kom vi på att det var Idol på tv.
Så vi bäddade ner oss istället, kollade tv och somnade. Det är röj i småbarnsföräldrar.

Under lördagen gick vi på stan litegrann. Hade tänkt köpa ett par burkar på Lagerhaus, men de fanns såklart inte.
Vi strosade på Clas Ohlson också en sväng, på Åhlens och H&M en snabbis.
Det enda vi shoppade var en present till Tindra och en liten pysselbok till Adrian... Storshopping!

Det var tänkt att vi skulle äta middag med Nettan och Kenka, men då blev Nettan sjuk. Tråkigt, men det är ju inte mycket att göra. Tur att hon orkade gå på Pablo i alla fall, det hade ju varit hemskt att missa!

På lördagen var det dags nämligen, klockan 20. När jag bokade biljetten stod det inget om några andra komiker, men det var visst tre till. Flip Schultz, Ashley Fils-Aime och Sean Savoy.
Alla var hysteriskt roliga, men Flip var roligast av de tre. Bäst var ju såklart Pablo, det behövs väl inte ens sägas...
Jag vet inte när jag har skrattat så mycket sist, tårarna bara sprutade. Jag var ju själv lite förkyld också, och hes, så när vi kom ut därfrån hade jag skrattat så mycket att jag nästan tappat rösten.
Efteråt fick man köpa grejer, få autograf och sånt, och jag lyckades fota mig med Pablo!
Det var skitläskigt och jag vågade inte egentligen, men jag tänkte att "när får man en sån chans igen" typ, och bara... gjorde det. Shit.

Efteråt gick vi ut och tog en drink på The Bishops Arms. Men det var ärligt talat dödstråkigt där, så vi gick på Cleo istället eftersom Anders var där.
Och vilka kom dit också, om inte Flip, Ashley och Sean! Synd att inte Pablo kom också, men han hade väl blivit nedrusad eller nåt...
En massa drinkar senare vågade jag t.o.m hamna på bild med de andra. Inte Flip dock, för han hann dra. Trist.
Synd bara att man blir så jävla dålig på bild :-P

Lite bilder. Vi kan ju börja från början...

Hotellet



Jag utanför hotellet



Utsikten från vårt fönster



Jag och Pablo Francisco



Jag och Ashley Fils-Aime



Jag och Sean Savoy



På söndagen var jag sjuukt bakis. Jag började leva först vid klockan 14 ungefär. Tur att ingen hade rummet direkt efter oss, vi fick checka ut klockan 15 istället för klockan 12. Underbart!

Tåget gick först 18.40 så vi hade ju lite tid att fördriva. Perfekt på en söndag på eftermiddagen, när nästan allt är stängt... Vi tog en middag på Max och sen gick vi ut på skattjakt.
Vi hittade fyra, plus att jag började må bättre av promenaden. Najs!

Tågresan hem var inte lika najs, det var alldeles för mycket folk. Jag läste min Svenska B-bok, Simon och ekarna, nästan hela vägen hem.

Adrian låg och sov sött när vi kom hem. Var tvungen att kika på honom en liten stund. Han hade däremot inte saknat oss alls. Han hade sagt att han skulle packa efter dagis sen och flytta hem till Sussi...

Nu har jag varit till sjukhuset och frivilligt lämnat lite av mitt blod.
Jag försökte förklara för Adrian vad jag skulle göra där, men han såg mest orolig ut och undrade vart jag hade blodet nånstans...
Adrian fick stanna i väntrummet och leka med Roger, så han slapp bli traumatiserad.

De håller på att bygga en ny reception på sjukhuset, och det nya systemet verkar lite krångligt. En sak var då sig lik, och personalen är lika otrevlig som vanligt. Man ska väl inte ändra för mycket på en gång...

När vi kom hem frågade jag Adrian om det var roligt att vara på sjukhuset.

- Vilket sjukhus?
- Vi var ju på sjukhuset nyss.
- Nää, vi var ju till doktorn!

Jaja... Armen gör lite ont, det spänner lite. Får se sen när jag tar bort plåstret om det är någon blödning under huden igen. Eller om man ska slänga lite svårare ord omkring sig; en subkutan blödning. Yeah, I know some shit.

Jag har ont i fötterna. Igår, när jag ställde mig upp efter middagen, krasade det i båda fötterna. Det lät riktigt äckligt, Roger trodde nästan att jag bröt något. Sen när jag ställde mig upp efter att ha nattat Adrian krasade det igen.
Just precis då gjorde det inte så ont, det kom lite i efterskott.
Nu först börjar det kännas bättre, men då har höften börjat balla ur lite istället.

Imorgon ska jag och lämna blod igen. Hypotyreos-grejset.
Klockan nio ska jag vara där, Adrian ska inte på dagis och jag har ingen barnvakt. Yay.
Jag kommer att stressa som tusan, men det ska väl gå det också...
Jag vill gärna planera så mycket som möjligt i förväg, och ha koll på läget. Jag försöker låta bli, och bara ta saker som de kommer istället, men det är ganska svårt. Nångång ska man väl lära sig, och det går ju faktiskt bättre nu.

Mamma och syrran var förbi en sväng tidigare. Alltid kul, jag tycker om att vara med min syster men vi ses ju alldeles för sällan. Varför måste hon ha ett eget liv??
Stefan kom förbi också. Adrian gillar Stefan, men det är väl lite skräckblandad förtjusning. Stefan är kul, bara han håller sig på lite avstånd, hehe.

Jag hoppas Adrian kommer sova bättre inatt. Jag vaknar ju också av varenda hostattack... Men nu är det bara imorgon kvar av dåligt samvete, sen är vi ju lediga. Jag HATAR att vara borta från skolan.
Jag kom på att nästa vecka har jag lov, så då slipper jag också dåligt samvete. Då får jag vara ledig på riktigt! Inte för att man är ledig när man är sjuk, men ändå...
Det ska bli härligt med ledigvecka!

Nu har jag och grabben varit hemma hela veckan. Att han missar dagis gör ju inte så mycket, han blir lite understimulerad möjligtvis, men jag hatar att jag missar så mycket skola!
Men vad ska man göra? Jag ska försöka få Adrian att bli sjuk på Rogers ledigveckor istället...

Själv känner jag mig bättre nu, men Adrian verkar bara bli sämre. På dagarna är han rätt okej, men han hostar sig igenom nätterna och nu har han t.o.m påsar under ögonen, stackarn.
Men som vanligt kämpar han på bra, och han är alltid glad och snäll fast han är sjuk.

Roger har börjat med LCHF igen, och jag sympatidietar kan man väl säga. Det är ju lättare när man är två. Tills han har kommit igång ordentligt i alla fall.
Igår lagade jag "grillad kycklingfilé med krämig vitlökssås". Och de skämtar inte, det var den krämigaste sås jag gjort/ätit på länge. Det kändes lite skumt att göra sås på smör, grädde, creme fraiche och philadelphiaost, men satan i gatan vad god den blev! Roger sa att han ska sluta laga mat.

Idag är det korv- och baconpytt som står på menyn.
Jag har gjort matsedel ända fram till tisdag. Är jag inte duktig så säg?

Snäll (nåja) som jag är så får jag väl dela med mig av gårdagens recept.
Klistrar bara in receptet direkt från sidan.
Laga, ät och njut.

Ingredienser (4 portioner/st.)

600 gram	kycklingfilé
	klyftorna från en hel vitlök
3 dl	grädde
1 dl	creme fraiche
2 msk	eller 3 philadelphiaost
	smör till stekning
	salt
	vitpeppar
	rosmarin

Gör så här

1. Lagas på spis och i ugn 200 grader. Stek filéerna och de hela vitlöksklyftorna runt om i rikligt med smör. Salt och peppara. Låt dem eftersteka i ugnen en kort stund. Vispa ur pannan med grädde och creme fraiche och låt puttra tillsammans med hälften av vitlöksklyftorna och rosmarin. Mixa såsen med stavmixer eller i matberedare. Sila och häll tillbaka i grytan. Koka upp och red med philadelphiaost. Servera med de knaperstekta vitlökarna och gärna någon kokt grönsak.

Nu har jag tänkt flera gånger att jag ska blogga om helgen i Luleå, men det blir aldrig att fixa med bilderna... Men det kommer!

Idag är jag hemma med Adrian. Vi är båda förkylda och han har dessutom gnällt om att han har ont i öronen...
Han har hostat och snorat hela natten och sovit lite halvdåligt. Adrian säger att han är "försjuk".
Nu är han såklart lika pigg och glad som vanligt, men vi är hemma och kurerar och tar det lugnt ändå.
Öser på med nässpray, så han kanske slipper de där förbaskade öroninflammationerna. Mitt stackars lilla öronbarn.

Igår drack vi julmust! Lite tidigt kan tyckas, men det fanns på Coop och vi kunde inte motstå...
Adrian tyckte också om "tomteläsken".

Nä, nu ska jag busa vidare med Adrian. Han kör sin lilla lastbil här och säljer glass. Jag blir ju fattig snart, han säljer glassar för 102 kronor styck!

Långt där bak satt vi!
Fy tusan vilken rolig kväll! Skriver mer senare, är för bakis för att orka tänka.

Flip Schultz, Ashley Fils-Aime, Sean Savoy och Pablo Francisco rules :)

Jag tycker inte om att göra referat. Det är svårt ju.
Snart kan jag hela artikeln om flygplan och scramjet.
Nu ger jag upp för i helg, inte tänker jag hålla på med skolarbete på hotellet! Jag refeRATAR.

Jao. Imorgon åker vi!
Adrian har fått ledigt från dagis, så det inte blir stress med sånt. Jag har bara två lektioner och slutar redan 11.35.
Då är det hem och packa som gäller. Har inte packat en pinal än, men sånt går ju fort så det spelar ingen roll.
Jag behöver inte ha halva garderoben och en massa skor med mig.

Grabben ska sova hos Sussi hela helgen. Först sa han att han skulle sova där tre veckor, sen sa han att vi inte får hämta honom, han ska ALDRIG hem.

Han sa för några dagar sen att han vill flytta till Sussi.

- Men då kommer jag att sakna dig. Vad ska jag göra om du flyttar?
- Alla kan flytta till Sussi! Hon har madrasser på golvet som man kan sova på.

Gullunge! Det känns skönt att han får vara med sina kusiner hela helgen. Han kommer stortrivas och vara SÅ SUR när helgen är över sen.

Nu ska mitt rödfärgade hår få torka lite, sen är det sängen som gäller för tant.
Sov gott!

Adrian var tydligen inte särskilt mätt efter middagen.

- Pappa, får jag ta en banan?
- Ja, det får du väl.

Adrian sträcker sig till fruktfatet och sliter. Och sliter.

- Vad den satt hårt! Den satt JÄVLA hårt!

- Mamma?
- Ja...?
- Vad gör du?
- Sover...
- Kan vi kliva upp ändå?

Då kan man ju liksom inte bli irriterad. Det är så härligt när han vaknar och är go och glad!

Vi har suttit uppe och ritat och lekt med bilar och bara haft det mysigt, medan Roger fick en liten sovmorgon.
Bästa morgonen på länge!

Idag har jag köpt hårfärg. Har funderat på om jag skulle ta och färga det brunt, men näää, det blev rött igen. Mi lajki!
Men det finns ju olika röd, och även om det inte blir så stor skillnad i slutändan ändå så är det ju så att ombyte förnöjer.

Så det blev två förpackningar av den här idag:



Lite klarare röd än vad jag brukar ta, hoppas det blir bra ändå...
Får se om jag orkar färga det idag eller om jag tar det imorgon. Innan Luleå ska det bli i alla fall!
Hade velat gå och klippa mig också, för mitt hår är verkligen bara platt och tråkigt, men det får väl bli... öh... nångång.

Nu ska jag äta smaskigt nybakat bröd. Roger har bakat igen!

Och när vi ändå är inne på dagis och att stava fel...

Det finns ett förskoleteam som kommer till dagis ibland.
Nu fanns en lapp uppe med lite info om vad de pysslar med. Och lite förbannad blev jag faktiskt.

De berättar visst mycket sagor och sånt för barnen, och det är väl bra, det är inte det som gör mig lite purken.
Till hjälp har de trollet Stompe, som de berättar sagor med/om eller hur det nu var.

Men trollet Stompe är ju PLUPP! Vad fan? Plupp är väl Plupp, inte ska man ändra saker sådär.
Inte skulle de ta en Pippi Långstrump-docka och berätta sagor om flickan Lisa? Det går ju liksom inte.

Jag vill bara gå dit och stryka över Stompe och skriva PLUPP dit istället, med massor av utropstecken efter.

Gör om och gör rätt.
... Gör om och lär rätt!

På dagis ska man helst sprita händerna på morgnarna.
Jag gör det nästan aldrig, jag glömmer. De flesta andra föräldrar spritar inte heller, men några gör det sjukligt noga.

Det är ju faktiskt ganska meningslöst egentligen.
Bland barn sådär i alla fall, i andra situationer funkar det nog bättre.

Inte håller man sjukan utanför dagis bara för att man spritar händerna om morgnarna...
Ungar hostar på varandra, snorar på varandra, sätter leksaker i munnen och skickar vidare och gud vet allt de pysslar med. Då hjälper det nog föga att man har spritat händerna. Blir man sjuk så blir man. Och på dagis går det undan.

Vid dörrarna hänger stora skyltar om att man ska sprita händerna som skydd mot svininfulensan.

Nä, det står faktiskt så. Svininfulensan. Måste vara någon nöt som tror att det ska vara så.
Eller är det svininfluensan som muterat redan?

Det blev inte många knop gjorda idag, som vanligt. Suck. Jag är less på att alltid vara såhär trött och seg.
Jag har ingen ork eller motivation till nåt. Allt känns övermäktigt. Blä.

Nåt som däremot inte är jobbigt är att vara med grabben. Den senaste tiden har vi knappt bråkat alls, utan vi har bara busat och haft det så mysigt. Han är så härlig att vara med! Så lättsam och rolig, det är helt otroligt vilken humor han har.

Fast nu på kvällen har vi faktiskt bråkat lite. Han ville inte sova, och jag ville att han skulle göra det.
Han gjorde motstånd ett tag, men jag vann! Mwahaha!

Nu ligger han och sover sött, den busiga lilla blöjpojken.
(Kass bild. Jag vet.)

 

Adrian har lika bra tålamod som jag. Alltså väldigt dåligt tålamod.
Vi blir båda irriterade och galna på nolltid när saker inte går som vi vill.

Han sitter och leker med Lego nu, och blev så irriterad nyss när han försökte att bygga ett hus. Klossarna ville inte riktigt fastna och han blev helt galen, och demolerade huset så hårt och snabbt att kinderna fladdrade!
Jag skrattade bara, och då log han lite pillemariskt och lugnade ner sig.

När jag blir irriterad på Adrian för att han är så tjurig och irriterad och bara tjorvar, så garvar Roger bara åt mig och säger att "du ska väl inte säga nåt". Då blir jag än mer irriterad, haha!

Ända sen Adrian föddes har folk sagt att "ja, det syns då vem som är pappa ialla fall!" och så skrattat lite förnöjt.
Så det är ju najs att det finns nåt spår av mig i den där ungen ändå.

Det har varit strömavbrott inatt. Av... säkert nån bra anledning.
Vi fick brev om det för någon vecka sen, och där stod det att det skulle vara strömavbrott mellan 23:00 - 04:00.
Jag somnade strax efter 23, och då var allt igång. Jag vaknade vid fem, av att Adrian kom och kröp ner under mitt täcke för att han frös, och då var det fortfarande mörkt.

Riktigt mörkt. Det är bara att konstatera att jag är helt nattblind. Förr hade jag riktigt bra mörkerseende men nu är det likamed noll. Det var nästan lite läskigt faktiskt.

När Roger kom hem i morse var det 16 grader i huset. Varmt och skönt...
Tur att vi har kamin och kan elda!

En vacker dag kommer tjejer (och kanske någon kille också) att gilla min grabb och han kommer att bli en riktig hjärtekrossare, men än ligger det långt bort i tiden.

- Du är min älsklingskille.
- Du är min bajskorvstjej!

Grabben kan verkligen konsten att förvåna en.

Ibland glömmer man att han bara är tre år, han känns så mycket äldre. Han kan så himla mycket!
En del saker tar man ändå för givet att han inte ska kunna för ja, han är ju faktiskt bara tre år.

Igår lekte vi med två små dinosaurier.
Adrians dinosaurie bodde på armstödet på soffan och min uppe på berget (mitt knä). Adrians dinosaurie skulle bjuda min dinosaurie på te, men så avbryter han sig.
- "Nää, dom här är ju köttätare!"

Både jag och Roger skrattar till. "Och hur f-n vet du det", vill jag säga men låter bli. Haha!

Idag känner jag mig lite halvkrasslig. Lite täppt och lite ont i halsen. Hoppas det inte blir värre än såhär.
Jag brukar inte bli sjuk.

Men ska jag nu bli det så är det väl lika att ta det nu, så jag kanske hinner friskna till innan nästa helg.
Då är det ju dags för hotellweekend i Luleå och Pablo Francisco! Det enda som kan hålla mig därifrån är döden.

Jag blev hemma idag också. På grund av Adrian, men jag hade nog inte orkat gå ändå.

Adrian hostade hela morgonen, så vi ringde och sjukanmälde honom och så åt vi frukost.
Och efter frukosten var han såklart superpigg och har inte hostat en enda gång sen dess.

Nåja, det är mysigt att vara hemma med honom så det gör ju ingenting. Vi ska väl göra något vettigt snart, som att tvätta och städa lite. Om jag orkar så ska vi baka något också, men jag lovar ingenting för han blir så besviken om jag inte orkar sen.

Nu ska jag sätta igång här.

"Vi har fått remiss från Primärvården angående era besvär.

Ni beräknas få besöka Hudmottagningen, Sunderby sjukhus inom
3 månader.

Definitivt besked om tidpunkten erhåller Ni per brev någon vecka innan
besöket. Vid problem under väntetiden kontakta remitterande läkare.

Hudmottagningen
SUNDERBY SJUKHUS"

Jahapp. Jag misstänker att detta inte kommer gå direkt snabbt.

Jag har fått agera livräddare idag. Två gånger!

Efter middagen fick Adrian en isglass till efterrätt.
Glassbilen körde in på kvarteret precis när vi kom hem så Roger tog Adrian med sig och gick och köpte lite glass.

Efter några tuggor hostade han till. Jag reagerade inte först, ibland hostar man ju.
Men så märkte jag att han blev lite röd i ansiktet och att han fick svårare att hosta. Utan att tänka dunkade jag honom hårt i ryggen några gången och ut på tallriken flög en stor bit glass.
Adrian började gråta och hostade lite mer.

Men det gick snabbt över ändå och han fortsatte äta på sin glass.

Han gick och satte sig i sin stol för att titta på Bolibompa och jag och Roger satte oss i soffan.
Plötsligt började han kippa efter andan igen, och på någon millisekund var jag framme och vände ungen uppochner.
Det gick fint, och grabben satte sig ner igen och åt upp sin glass.

Nog fick man upp pulsen ett tag där... Det går så fort så man hinner inte tänka riktigt.
Läskigt, såhär i efterhand. Det hade ju kunnat gå värre...
Och jag tror Adrian får hålla sig ifrån isglass ett tag.

Här är min gullegris på väg hem ifrån glassbilen, stolt bärandes på isglassen som han fick välja själv:

I hope not!

Jag tycker det är väldigt fascinerande och intressant att se hur min grabb utvecklas och lär sig.
Hur han är en egen riktig person, med egna åsikter och egen vilja (fast det sistnämnda kan vara nog så jobbigt ibland, hehe).

Det första året var underbart, men tråkigt jämfört med nu.
Nu kan vi leka och busa, han skämtar och luras och han säger vad han tycker.

Han är väldigt social och inte alls blyg. Han pratar med alla och han har flera kompisar som han tycker så otroligt mycket om. Han älskar sina kusiner och pratar om dem jämt. Han tycker om Luleå och Båtskärsnäs. Han tycker om att spela med mommo och han är jätteglad nu när det har kommit snö, för han vill åka skoter.

Han är skitsmart och lär sig saker på nolltid. Han kan hela alfabetet och han kan räkna. Han känner igen många ord och "läser", och kan skriva flera ord på datorn.
Fast helst ska man inte lämna honom själv vid datorn - han installerar spel alldeles själv och helt utan hjälp har han installerat Google Chrome och Norton... Han har även lyckats avinstallera några program och han tycker om att skicka smileys på MSN.

Han gillar Spotify också, och använder det nästan mer än jag!
Jag vet inte hur många gånger vi tvingats lyssna på "Baby Goodbye" eller "Fairytale" men nu har han börjat gilla Michael Jackson och lyssnar mycket på "Beat It".

Fast favoritlåten just nu är faktiskt denna:



Annars pratar han väldigt mycket om att han fyller fyra snart och att han ska bli en stor pojke.
Jag längtar efter att få se honom växa upp och att få se vad han blir för en person.
Men oavsett vad så kommer han alltid att vara min lilla pojke och jag kommer alltid att vara stolt över honom.
Jag älskar honom över allt annat och jag gör mitt bästa för att visa det, varje dag.

Han är helt enkelt underbar.

- Adrian, jag älskar dig.
- Jag älskar dig också mamma. Hela tiden!

Titta bara så mycket snö vi fått!



Nu behöver det inte komma mer.
Och det behöver inte bli kallare heller. -2 känns ganska lagom.

Vi hade trevligt igår, jag och Lotta. Skönt att kunna gå på stan själva, utan småglin (och storglin haha) som bara gnäller och vill göra andra saker.
Det blev lunch på Rost först och sen strosade vi omkring ett tag. Vi är ju båda lite skruttiga, så vi fick ont av att knalla omkring så mycket. Jag fick så ont i höften och knäna att det kändes som att vi plumsade omkring i djupsnö.
Så vi gick till Safari och drack te, så vi skulle få sitta ner en stund.

Idag blir det ingen skola. Jag vaknade med huvudvärk och höften gör ont. Även händerna, underarmarna och knäna gör lite ont, men inte farligt. Jag kan inte slappna av, alla muskler är spända och gör ont. Jag har tagit piller, men de vill inte riktigt funka och jag vill inte sitta i skolan och plågas.
Jag tänkte vila idag så kanske jag orkar imorgon istället.

Jag vill inte missa så mycket skola som jag gör, men vad ska man göra när man inte orkar? Suck!

Ingen storm så långt ögat kan nå, men snöat har det gjort! Och gör fortfarande.
Får se om det verkligen kommer 20 cm idag...

Efter skolan ska jag på stan med Lotta! Det ska bli kul. Bara glo runt lite, luncha och så.

Nu måste jag till bussen. Ha en bra dag!

Jag är en väldigt frusen person. Det har jag alltid varit. Iskall och frusen.
Jag får blå läppar fastän jag knappt fryser och fingrarna är som istappar.
Nu ikväll hade vi nästan 25 grader inne, och jag satt med fleecejacka på och frös ändå.

Och eftersom jag fryser hela tiden så klär jag på Adrian ordentligt. Fastän han inte är som jag, han är väl snarare ett levande element. Han kan inte ens sova med täcke, för då vaknar han av att han svettas som en tok.

Så jag pälsar på mitt lilla element, han får ju inte frysa.
Han kommer till dagis i full mundering, medan andra ungar kommer i tunna fleecekläder. Det ser ju skitkallt ut!

Sådana här dagar är så jobbiga, när jag inte vet hur jag ska klä honom.
I morse hade han dessutom inga täckbyxor, eftersom det hände en olycka igår... Så det blev långkalsonger och fleecebyxor och så tunnare överdragsbyxor. Vad fan, inte vet jag! Bara han inte fryser är jag nöjd.

Imorgon har de lovat snöoväder. 10 till 20 cm snö, och storm såklart. Jag hoppas Roger orkar skjutsa imorgon bitti, så Adrian slipper sitta och plågas i vagnen. Kan det inte bli sommar istället?!

Grattis! Vad duktig jag är. Nu har jag segat bort nästan en hel söndag. Och ätit en massa godis under tiden.
Jag känner mig ganska dålig just nu.

Så Operation Uppryckning inledes alldeles strax. Jag ska tvätta, städa, diska, dammtorka, dammsuga och skura.
Och kanske baka kanelbullar också, och fira denna högtidliga dag.

Eller ja, det är tanken i alla fall, sen får jag väl se hur mycket jag orkar. Kroppen bråkar mer än någonsin, och jag har bara tokont och är trött. Men vem ska annars göra något? Huset städar inte sig självt tyvärr. Finns det ett självrengörande hus någonstans så köper jag det.

Varenda jävla led smäller och gör ont nu. I förrgår rörde jag mig liiite för fort och då small det till i nacken, så pass högt att syrran också hörde det. Aj.

Jag känner mig så jävla handikappad, och jag HATAR det.

Mitt minne har överträffat sig själv.

Jag glömmer ofta saker. Som att plocka fram mat ur frysen, vad jag ska handla osv. Ibland kommer jag inte ens ihåg om jag verkligen har sagt något eller om jag bara har tänkt att jag ska säga något.

Igår när jag väntade på att få komma in i väntrummet hos min psyktant, så kände jag att jag var hungrig.
Och då kom jag på det. Jag hade glömt bort att äta frukost.

Igår tog jag Orudis för första gången.
I morse vaknade jag hyfsat utvilad för första gången på länge. Jag hade glömt bort hur det kändes. Det är absolut något jag kan vänja mig vid.
... Däremot frös jag som en hund och sov med morgonrocken på under täcket. Men jag har inte ens svettats under natten. Skumt värre.

Jag är van vid att vakna stel och med ont lite varstans. Den senaste tiden har jag t.o.m haft ont i ansiktet när jag vaknar, för att jag spänner mig så mycket om nätterna. Man sover verkligen skitdåligt när man har ont.

Nu på kvällen var det dags för piller nummer två. Jag hoppas att det känns lika bra imorgon bitti också!

Men först - varm choklad, kakor och Idol. Det, mina vänner, låter väl som en bra avslutning på dagen?